populär och någons största förlust. or not.
I mitt huvud är jag en badassbitch. Jag är ofattbart häftig, den alla vill hänga med och alla spanar efter. På kvällarna är jag ute och lever livet, festar, dricker och gör gud vet vad. Inte bryr jag mig heller, inte ett smak, om någonting. Killarna (nej Killen) ångrar sig så jävla hårt att han dissade mig förut och inser vilken förlust han begick! Vänner har jag så det kryllar, både falska och äkta. Trots att jag har så mycket folk omkring mig säger jag alltid vad jag tycker, feminism för allt vad det är värt! Ingen mer blyghet, inget mer sitta tyst och framför allt inte den tjejen som blir ihop blandad för att vara någon annan.
I verkligheten är jag raka motsatsen. EN FÖRLORARE. Jag är den ingen vill umgås med, inte ofattbart häftig och jag är framför allt inte den man spanar efter. På skalan är jag en stark 0:a, inte en tia som resten av all those skinny bitches. Om kvällarna är jag inte ute och ränner, har man inga vänner blir det så. Inga fester, ingen alkohol. Bryr mig gör jag allt för mycket, om allt och alla. Han, med stort H, bryr sig inte alls, inte ett endaste jävla dugg. Faktum är nog att han är ganska glad att slippa mig, den jobbiga klängiga tjejen, vem skulle inte vara glad att undkomma henne? Inte var det någon större förlust i alla fall. Vänner är en bristvara, några finns det, men om jag skulle flippa ur vet jag ej om de skulle finnas kvar. Vad jag tycker om saker och ting säger jag för det mesta, till de jag känner, inte någon annan. Feminism men så in i bomben blyg och rädd.
Jag är tjejen som man inte lägger märke till i ett folkvimmel och som man blandar ihop med någon annan hela tiden. Den som inte riktigt existerar förutom i skolkatalo
