âJag har varit ensam sĂ„ lĂ€nge
Det har du med
Jag har lÀngtat sÄ lÀnge
Det har inte duâ
StjÀrnorna glöder pÄ himlen
Och jag sÀnker mina ögon i dina
Du har en icke önskvÀrd blick
Och inte en kÀnsla som liknar mina
Du Àr död
Det har jag alltid vetat
Men jag har alltid hoppats
Och försökt bearbetat:
Det du sÀger och gör
Det du tÀnker och hör
Det du önskar och det stör
Det jag insett i dig
Jag kÀnns som ett skÀmt
NÀr du Àr sÄ tom
Se pÄ alla broar jag brÀnt
Du har utsett min dom
âDu skar mig öppen
Jag blödde för dig
Men du slet ut allting
Som betydde nÄgot för mig
Det jag bönar och ber
Ăr att du ser
Den tortyr och utdömning
Som bara blir mer
Om du bara förstod
Att jag en gÄng log
NĂ€r jag inte visste av dig;
DĂ„ var allting glatt
DÄ hördes mitt skratt
DĂ„ var allt okej
Nu Àr allt kört
Det har jag vetat lÀnge
Allt du rört
Ăr nĂ„got jag slĂ€nger
Jag kan inte slÀnga bort det jag bÀr pÄ
Inte för mig, inte för oss tvÄ
Men du Ă€r lika svart som avgrundenâ
- Hur kan du sÀga sÄ, hur kan du sÀga sÄ
- Jag har alltid försökt, men aldrig dugit
- Det Àr för mig sjÀlv, och mina kÀnslor jag ljugit
- Jag kan inte se pÄ dig, inte sÄhÀr
- Du har alltid betytt nÄt, du Àr det dÀr
âMen nu Ă€r du Ă€ndrad
Jag ser nu det
Jag tar nu farvÀl
Och ber om ditt avsked
Ăven den vissnaste blomman behöver vatten
Det vet Àven du
Men tydligen kan du inte vattna
SĂ„, det Ă€r slut nu.â