Emma öppnade dörren och möttes av en bukett. Röda rosor. Sofies händer vita kring dem. Blommorna saknade omslag och taggarna såg ut att trycka på Sofies hud.
- Hej, jag diskar men, kom in!
Emma försvann före in i köket. Sofie tog av sig skorna med hjälp av sina fötter. Lämnade dem i en slarvig hög.
- Hur är det? Frågade Sofie. Emma slamrade med en stor plåt och ljudet från den dränkte frågan. Sofie gick närmare. Öppnade skåpet ovanför ugnen.
Skåpet mötte henne med kryddor.
- Nej, inte där. I skåpet bredvid, till höger.
Emma drog undan sin lugg med handen. Det fastnade ett diskskumsmoln i den.
- Vadå? Är de till mig? Varför det?
Emma rynkade pannan. Skumtussen bubblade sönder.
- Ja, jo. De är till dig.
Sofie ställde vasen på bordet, plockade ut en tagg ur sitt egna finger.
- Ha! Men, sånt håller väl inte vi på med?
Emma försökte böka in plåten bakom kranen, den fick inte plats.
Sofie hade satt sig vid köksbordet. Emma torkade händerna mot jeansen och satte sig mitt emot. Sträckte ut sitt ben och la sin ena fot över Sofies, men Sofie drog undan sin.
- Det får bli sista gången det här.
Emma hade också dragit tillbaka sin fot och nu tittade hon rakt på Sofie.
- Vad snackar du om? Har det hänt nåt?
Den droppande kranen i diskhon.
Emmas mun ett sträck och hennes hållning inte sin vanligt krokiga.
Sofie sträckte fram sin hand. Över bordet mot Emmas, men nu var det Emma som drog undan sin.
Emmas mun blev ett ännu smalare sträck.
- Och jag ska behålla det.
Emma styrde blicken ut genom fönstret, såg inte ut att fästa den på nåt.
- Men vill du det? Vad hände med allt det andra? Att åka på Kibbutz, att resa till Bolivia?
- Jo, det vill jag.
Freja Arvidsson