Att bloggen Bokhora är föremål för diskussion i två av de böcker jag läst de senaste månaderna. I Anders Johanssons Göra ont: Litterär metafysik (2010) problematiseras namnet på bloggen utifrån synen på litteratur och i Kajsa Ekis Ekmans Varat och varan: Prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan (2010) problematiseras namnet utifrån synen på ordet hora.
Johansson skriver om när litteraturen blir en "må-bra-aktivitet bland andra":
"Den uppmärksammade livsstilssajten Bokhora är en bra illustration. Både genom sitt namn - vars koketterande med det låga och syndiga är möjligt enbart på grund av objektets upphöjdhet (en sajt med namnet Vinhora, Bilhora, eller Resehora skulle näppeligen ges samma upphöjda uppmärksamhet) - och genom sitt innehåll, där litteraturen, eller snarare boken, mest framstår som en förevändning för konsumistiskt pladder /.../ Litteraturen både banaliseras som en vara bland andra, och mystifieras som något per definition högre, ett kulturellt objekt att tillbe och omfamna 'utan begränsningar eller betänkligheter' i brist på religion." (s. 50)
Och Ekis Ekman ifrågasätter att Bokhoraskribenterna översätter hora med att känna åtrå:
"Men om det bara vore åtrå till böcker de ville signalera kunde de ha valt namnet 'Bokälskarna' vilket inte riskerar att förvirra någon. Ordet hora kittlar - och när det fem litteraturälskande kvinnorna kallar sig för 'bokhororna' och trycker upp tröjor med ordet bokhora är det just laddningen i ordet hora de söker." (s. 41)
Säga vad man vill om bloggens innehåll, men nog signalerar namnet en väldigt konstig och olustig syn på vad prostitution är? Ett koketterande med det låga och syndiga, precis som Johansson skriver.