75 minirecensioner (tidigare publicerade på MovieZine)
De förbannade åren (2020)
Självrannsakande och välspelat, om hur en dansk familj påverkas av naziockupationen under andra världskriget. Samarbeta, göra motstånd eller ingetdera i kampen för överlevnad? Svåra förhållanden skapar svåra frågor om moral och neutralitet.
10 Things We Should Do Before We Break Up (2020)
Två New York-bor träffas av en slump och försöker sedan hitta anledningar att passa ihop. Den neurotiska dialogen fungerar mycket tack vare Christina Ricci och Hamish Linklaters samspel. Gullig indie-romcom som förtjänar sin plats i feelgood-hyllan.
Spaceship Earth (2020)
1991 stänger åtta “biosfärier” in sig i ett självförsörjande labb i Arizona, för att i två år förbereda kollektivboende i rymden. Vad kan möjligen gå fel? Mycket, när Noaks ark möter ett förtida Big Brother. Ett intressant tidsdokument av ett spretigt experiment.
We Need to Talk About A.I. (2020)
Var går gränsen mellan snäv och generell artificiell intelligens? Vad är fördelarna och riskerna med framtidens AI? Viktiga frågor avhandlas i denna relevanta dokumentär, som även tar upp vad sci fi-genren har betytt för det pågående samtalet.
Child’s Play (2019)
Det är mycket att leva upp till att omtolka Den onda dockan från 1988, om en leksak som börjar plåga sin unga, naiva ägare. Mark Hamill lyckas dock så bra med att ge liv till Chucky, att man inte behöver sakna Brad Dourifs illmariga röst.
The Tunnel (2019)
Norsk katastroffilm, kan det vara något? Jadå, särskilt med tanke på dess förankring i verkligheten. En spännande kamp mot klockan, som inleds med fakta man inte ville veta: "Det finns över 1100 tunnlar i Norge. De flesta saknar nödutgång/nödrum."
Long Shot (2019)
Journalist springer på barndomsförälskelse, som råkar vara presidentkandidat i behov av talskrivare. Seth Rogen och Charlize Theron har lika varm kemi som komisk tajming. Obegripligt att detta perfekt matchade långskott halvfloppade på bio.
Ready or Not (2019)
Byggd på tristess och nihilism, har en stenrik familj en pennalistisk tradition för att hälsa ingifta välkomna till släkten. Deras dödliga lek ter sig som ett urspårat, socialt experiment, men som satir är det en underhållande kurragömma.
The Lighthouse (2019)
Grubblande ”yngling” vaktar fyrtorn med ännu mer grubblande gubbe, filmat i svartvitt och bildformatet 1.19:1. Det blir inte festligare av att fyren hyser mardrömslika väsen. Otäcka scener när isolering och galenskap går hand i hand.
Svarta hål-jägarna (2019)
Käbblet på jorden bleknar om man zoomar ut en smula, eller hela 55 miljoner ljusår. Se hur det gick till när ett team av astronomer jobbade för att kunna ta första bilden av ett svart hål. Vägen dit är häpnadsväckande, på en resa som bara har börjat.
Parasit (2019)
Social kommentar blir ren och skär skräck, när en familj som lever en till synes perfekt tillvaro utmanas av en mindre bemedlad familj. Bong Joon-ho och Han Jin-won har skapat en svidande allegori över roffarsamhället och en av 2010-talets allra bästa filmer.
Deux moi (2019)
Varför inte låta livet hända i Frankrikes hjärta? Två grannar som känner sig vilsna, går ständigt om varandra i ett Paris som visar sig från sin charmigaste sida. Romantiskt och roligt men inte konventionellt, får jakten på lycka ta sin lilla tid innan det blir rätt.
A Hidden Life (2019)
1940. Österrikaren Franz Jägerstätter tvångsrekryteras för att strida för Nazityskland, får nog och vägrar. Terrence Malicks poetiska bildspråk känns igen, men denna gång inte på bekostnad av berättandet. Långt men inte för långt, är det framför allt smärtsamt berörande.
Us (2019)
En home-invasion, där en familj plågas av sina mystiska dubbelgångare, visar sig bottna i något mycket större och läskigare. Nervigt och kryper in under huden – Jordan Peele har gjort det igen. Lupita Nyong'o är lysande, liksom filmmusiken av Michael Abels.
Wrinkles the Clown (2019)
Har föräldrar i Florida verkligen bussat en otäck clown på sina barn? Denna dokumentär undersöker en slags skräckversion av Supernanny, eller bisarrt konstprojekt om man så vill. Metanivåerna är många men ohyggligt fascinerande.
Free Solo (2018)
Gör helst inte som Alex Honnold, som riskerade allt i jakten på den ultimata kicken: att utan livrem bestiga El Capitan i Yosemite. Allt dokumenterades, väl medvetet om hur illa det kunde sluta. En hisnande och fascinerande inblick i extremsportens drivkrafter.
Mellan raderna (2018)
Man behöver inte läsa mellan raderna för att uppfatta det väldigt franska i att föra långa, intellektuella samtal om kultur, relationer och författarvåndor. Att det är exakt vad ett gäng medelålders vänner och kollegor gör här, är förstås alldeles ljuvligt.
Boy Erased (2018)
Lucas Hedges blev Golden Globe-nominerad för sitt porträtt av verklighetens Garrard Conley, som blev utsatt för så kallad omvändelseterapi för hbtq-personer. Ett omskakande drama om religiös fundamentalism och frihetskampen att få vara den man är.
Three Identical Strangers (2018)
Tre amerikanska tonåringar upptäcker att de är trillingar och blir rikskändisar på kuppen. Det är en entusiastiskt berättad dokumentär, trots att syskonen visar sig vara offer för ett oetiskt experiment. Hårresande insikter befäster att verkligheten ofta överträffar dikten.
Arrival (2016)
Ingen lärobok i världen har facit när lingvistikern Louise Banks (Amy Adams) anlitas för att tyda utomjordingars skriftspråk. Denna sci-fi är lilla julafton för språkvetare, rymdnördar och alla andra som gäckas av universums oändliga mysterier.
Yarden (2016)
Berättelsen om den sparkade journalisten som tar jobb som biltransportör, bygger på Kristian Lundbergs roman med samma namn. I denna inlaga om otrygga anställningsvillkor och obefintlig arbetsrätt, är Malmös sociala periferi lika snyggt fotad som deppigt skildrad.
Deadpool (2016)
Inte en dag för tidigt. Efter en aldrig sinande ström av barntillåtna Marvel-filmer, fick antihjälten Deadpool äntligen sin egen solofilm. Ryan Reynolds fungerar väldigt bra i rollen, vars främsta behållning är när skurkar peppras med gliringar.
Ex Machina (2015)
Skandal att denna täta sci fi-thriller inte gick upp på bio i Sverige. Var går gränsen i skapandet av intelligent liv? Är mänskliga känslor mindre värda för att de inte alstras av en människa? Via Alicia Vikanders android konfronteras vi med etiska dilemman som berör.
Tjuvheder (2015)
Peter Grönlund har öga för socialrealism, så pass att han gärna använder sig av amatörskådespelare; ett riskabelt grepp som fungerar utmärkt i denna råa vardagsskildring. Malin Levanon fick en självklar Guldbagge för huvudrollen som langaren Maria.
The Secret Life of Walter Mitty (2013)
Precis som komikerkollegorna Adam Sandler och Vince Vaughn, blickar Ben Stiller ibland åt dramahållet. Här är han en försynt Life Magazine-anställd, i en jakt på ett försvunnet fotonegativ som bland annat tar honom till Island. Vackert fotat och rakt igenom feelgood för själen.
Oldboy (2013)
Spike Lees nyinspelning av Oldboy har fått oförtjänt mycket skit. Efter en mystisk kidnappning och 20 år i isolering, kan Josh Brolins slitna reklamare äntligen hämnas. Slafsigt värre blir det. Missa inte heller Park Chan-wooks manga-inspirerade original från 2003.
Her (2013)
Folk kan träffas på olika vis. författaren Theodore (Joaquin Phoenix) dejta sitt operativsystem (!) Samantha, vars röst görs av Scarlett Johansson. Nog för att deras relation blir lite meckig att utveckla, historia om att knyta an och att våga släppa taget.
Ruby Sparks (2012)
“Quirky” indie-romcom har vissa konnotationer. Roligt, kvickt och knasigt ska det vara när tillvaron sorteras. Utan att bli kliché, uppfyller fantasifulla Ruby Sparks kriterierna. Kemin blir extra naturlig då Zoe Kazan (även manus) spelar mot äkta maken Paul Dano.
Jakten (2012)
En man blir anklagad för ett ohyggligt brott och får livet förstört, då oskyldig i juridisk mening inte alltid gör skillnad. Skickligt hantverk om ett tidlöst tema. I regi av Thomas Vinterberg, gör Mads Mikkelsen en av karriärens starkaste roller.
Melancholia (2011)
Efter coronaåret 2020 och en minst sagt skakig start på 2021, känns jordens undergång närmare än vanligt. Ett sätt att bearbeta, är att ta sig an Lars von Triers profetiska sci fi-drama, som kretsar kring en obekväm bröllopsmottagning.
Contagion (2011)
Social distansering har nog aldrig varit mer angeläget på film. Därför finns det en makaber ironi i att detta virusdrama fick nytt liv under coronapandemin. Att se den idag är en smärtsam påminnelse om hur skört samhället är när krisen kommer.
The Girl With The Dragon Tattoo (2011)
Det har gått ett helt decennium sedan David Fincher hakade på nordic noir-vågen. Känner du dig gammal än? Tillhör man de som hänförs när Hollywood bränner någon miljard på att filma i Sverige, blir man nog inte besviken på denna hårdkokta nyinspelning.
Moneyball (2011)
Man måste inte vara sportfåne för att gilla sportfilm. Man måste inte ens uppskatta baseball för att gå igång på detta biografiska drama, om ett lag som tar sig ur underläge med hjälp av klarsynta analyser. Smart manus, som oftast när Aaron Sorkin är inblandad.
Bridesmaids (2011)
Ibland stämmer allt bara. Manus, regi och val av skådisar, Bridesmaids prickar helt rätt. Annie Walker (Kristen Wiig) strular till det för kompisgänget när det vankas bröllop. Turerna fram till den stora dagen är många, knasiga och väldigt roliga.
Cyrus (2010)
Jonah Hill, född att spela störig. I denna dramakomedi agerar han en överbeskyddande son, som inte vill släppa taget om sin mamma (Marisa Tomei) när hon träffar en ny karl (Jon C. Reilly). Pratigt och kul av mumblecore-bröderna Mark och Jay Duplass.
Crazy Heart (2009)
Jeff Bridges är fantastisk som nerdekad singer/songwriter, i denna berörande historia. Han tackade först nästan nej till rollen men vändpunkten kom när tankarna kring musiken började sätta sig. Tur var väl det. Att Bridges sjunger själv i filmen gör halva grejen.
Zodiac (2007)
Att utredningen av Zodiacmorden fortfarande är öppen, adderar ännu ett lager av spänning till David Finchers mästerverk, en uppvisning i metodisk perfektion. Jake Gyllenhaal är som klippt och skuren som den ihärdigt sanningssökande Robert Graysmith.
Djävulen bär Prada (2006)
Mode- och journalistvärlden kan vara lika lockande som skoningslös. I alla fall enligt bilden som ges här, när Meryl Streep lyser som en Anna Wintour-esque chefredaktör för en prestigefull tidning. Anne Hathaway övertygar som hennes målmedvetna adept.
The Last King of Scotland (2006)
Historiskt drama om Ugandas diktator under 1970-talet. Forest Whitaker gör ett magnifikt personporträtt av Idi Amin och har sagt att den Oscarsbelönade rollen var svår att skaka av sig. Förståeligt, med tanke på hans omvittnade dedikation för att fånga vansinnet.
Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004)
Cate Winslets och Jim Carreys rollfigurer raderar sina minnen, för att ständigt hitta tillbaka till varandra. Regi av Michel Gondry och sedvanligt knasmanus av Charlie Kaufman, innebär en ljuvlig, ickelinjär historia som får en att fundera över ödets nycker.
25th Hour (2002)
Mästerligt av Spike Lee, om New York-bon Monty (Edward Norton) som spenderar ett sista omvälvande dygn i frihet inför ett längre fängelsestraff. Som första Hollywoodfilm att förhålla sig till 9/11 med anpassade manusförändringar, ges den en särskild nerv.
Adaptation (2002)
I denna Charlie Kaufman-historia, spelas en fiktiv version av Kaufman (och han fiktiva tvillingbror) av Nicholas Cage, som efter succén med I huvudet på John Malkovich drabbas av svår skrivkramp. Att Spike Jonze har regisserat gör det inte mindre underbart skruvat.
High Fidelity (2000)
Det är fullt upp för John Cusacks skivbutiksägare, när viktiga album ska rangordnas och känsloliv redas ut. Man behöver inte ha läst Nick Hornbys semibiografiska roman för att njuta av denna nostalgitripp. Se även den kortlivade serien med samma namn från 2020.
The Talented Mr Ripley (1999)
Suverän filmatisering av Patricia Highsmiths roman. Matt Damon gör en läskigt trovärdig sociopat, som nästlar sig in i andras liv för att leva det goda livet i 1950-talets Italien. Castingen är klockren och Jude Law är tidernas stekigaste glidare.
Boys Don’t Cry (1999)
Kimberly Peirces uppmärksammade indiefilm om mordet på Brandon Teena i 1990-talets Nebraska, är en påminnelse om de många hatbrott som fortfarande sker mot transpersoner. Fruktansvärt starkt, med Oscarsvinnande- och nominerade Hilary Swank och Chloë Sevigny.
Office Space (1999)
Skojig igenkänningskomik för alla som vet vad det vill säga att stångas mot såväl kopieringsmaskiner som byråkrati. Tittare med erfarenhet av kontorslandskap eller annan pappersslukande verksamhet, har att se fram emot en förlösande “våldsscen”.
The Faculty (1998)
I kölvattnet av Scream kom det många halvdana tonårsskräckisar, men denna high school-rysare har en härligt lökig sci fi-twist. En lyckad mix av humor, tonårsalienation, popkulturella referenser och “body invasion”, gör att den sticker ut från mängden.
Festen (1998)
Det som inleds med ett praktfullt 60-årskalas, förvandlas till tragik efter ett fruktansvärt avslöjande. Om uttrycket “tryckt stämning” skulle gestaltas med ett enda exempel, är det av denna första danska dogmafilm som också är en av de allra bästa.
Den tunna röda linjen (1998)
Hajpen var enorm när kufen Terrence Malick skulle släppa sin första långfilm på 20 år. Det kanske inte blev den krigsfilm folk hade tänkt sig, allra minst de medverkande skådisarna, varav flera blev bortklippta. Dock sevärd, i all sin konstnärligt reflekterande form.
Rushmore (1998)
Svag för charm? Missa då inte denna tidiga Wes Anderson-rulle i privatskolemiljö, där handlingen följer en driven men strulig 15-årig student. Detta var Jason Schwartzmans filmdebut och kom precis som Bill Murray att medverka i flera av Andersons senare filmer.
Starship Troopers (1997)
Ingen kan beskylla Paul Verhoeven för att vara fin i kanten. Mustig sci fi-action blir det när insektoid ondska ska bekämpas och mänsklighetens interstellära framtid tryggas. Genom åren har Starship Troopers växt i anseende bland kritiker, inte minst för dess politiska satir.
Con Air (1997)
I Jerry Bruckheimers hårt producerade värld, är det ofta en fin gräns mellan störtlöjligt och tufft (nåja). Låt detta bli filmkvällens guilty pleasure, om livsfarliga brottslingar på rymmen, i ett flygplan, i en öken. Nicolas Cages hjälte chefar som bara han kan.
Kontakt (1997)
Baserat på Carl Sagans sci fi-roman, finns det tungt material att jobba med för Jodi Fosters huvudroll som SETI-forskare. Sällan har väl jakten på utomjordiskt liv presenterats med en så vetenskaplig inramning, som i denna fiktiva och välgjorda storfilm.
Braveheart (1995)
Vid det här laget har väl varenda (s)kotte sett Mel Gibsons mäktiga krigsepos om William Wallace, som i slutet av 1200-talet stred för Skottlands självständighet. Kanske kan en omtitt locka att se Robert the Bruce från 2019, där Angus Macfadyen repriserar sin kungaroll?
Quiz Show (1994)
Baserat på de amerikanska frågesportskandalerna under 1950-talet, berättas historien om NBC:s dragplåster “Twenty-One” och spelet bakom kulisserna. Ralph Fiennes och John Turturro är utmärkta som rivaler i de riggade tävlingarna. Höga halter av cynism utlovas.
Speed (1994)
Det finns vissa action man återvänder till. Speed är en sådan film, tokeffektiv i all enkelhet. En bombhotad buss skenar iväg och måste räddas av team Keanu Reeves och Sandra Bullock. Inga konstigheter. Är det för mycket begärt att hoppas på en återförening?
The Commitments (1991)
Det har startats många band på fyllan och lika många har lagts ned. Några som tar det hela vägen, är det sköna gäng som bildar The Commitments. Med värme och hjärta levererar de Dublin-soul när man som bäst behöver den.
Maffiabröder (1990)
Den som ännu inte har sett detta maffiaepos, har att vänta en storstilad studie i brott och drivkrafterna bakom. Få kan nämligen strukturera uppgång och fall-historier som Martin Scorsese, i hans kanske allra bästa film.
Den vilda jakten på lycka (1989)
Intensiv, svart komedi i regi av Danny DeVito. Han spelar även advokaten som hamnar mitt i ett äktenskapsbråk. Luften självantänder när Michael Douglas och Kathleen Turners bittra makar går lös på varandra – en fröjd att se denna tajta skådespelartrio i absolut högform.
Strul (1988)
Barnvisan Gullefjun får en mycket kreativ tolkning i denna hysteriska actionkomedi. Björn Skifs i högform, spelar kemiläraren Conny som sätts dit för knarkbrott. Manuset skrevs av Skifs själv och Bengt Palmers, ett samarbete som fortsatte i Joker och Drömkåken.
Cocktail (1988)
Är detta Tom Cruises livsroll? Nej. Är scenerna bland Manhattans yuppies Oscarsmaterial? Nej. Dock har det aldrig känts mer rätt att skåla till denna sena 1980-talsrulle, om en odräglig bartenderlärling från Queens som drar till Jamaica för att pröva lyckan.
Mississippi Burning (1988)
I juni 1964 lynchades tre medborgarrättskämpar av Ku Klux Klan, varav en av klanledarna dömdes först 2005. En smärtsam del av historien skildras här genom ögonen på två FBI-agenter. Ursinnigt berättat och fortfarande brännande aktuellt.
Good Morning, Vietnam (1987)
Krig och komedi är två genrer som är knepiga att förena, men Robin Williams om någon kunde ro iland det. Få var så bra på att sprida hopp och glädje i mörkret, som kungen av improvisation. Här briljerar han som radiopratare i Saigon under Vietnamkriget.
The Color of Money (1986)
Biljardspelaren "Fast Eddie" Parker ska ha inspirerat Paul Newmans fifflare i The Hustler (1961). 25 år senare är samma rollfigur mentor för Tom Cruises ivriga talang. Spelsuget smittar av sig och som vanligt tar Martin Scorseses regi fram det bästa ur alla.
Flugan (1986)
Vad vore filmhistorien utan David Cronenbergs skruvade hjärna? Här han dessutom redan starkt material att jobba med, i en nyinspelning som står på egna muterade ben. Jeff Goldblum engagerar som forskaren som får betala ett högt pris för sina teleporteringsexperiment.
Mannen från Mallorca (1984)
Filmatiseringen av Leif GW Perssons Grisfesten, delar flera skådespelare med en annan given klassiker i krimgenren, Mannen på taket. Sven Wollter och Tomas von Brömssen som härdade snutkollegor, har den rätta kemin som behövs för att hålla tempot uppe.
Den vilda jakten på stenen (1984)
1980-talet kokade nästan över av hurtiga skattletare. Från Indiana Jones och lökiga kopian Kung Solomos sk(r)att, till denna vilda jakt på en ädelsten. Trojkan Michael Douglas, Kathleen Turner och Danny DeVito roar i ett tidstypiskt matinéäventyr.
Den enfaldige mördaren (1982)
Oförglömligt drama som utspelar i 1930-talets Skåne. Den svidande samhällskritiken är central och Hans Alfredson är helt fenomenal som fabrikör Höglund. Kanske var det för hans stora hjärta, som han var så bra på att ringa in mänsklighetens brister.
Brisby och NIMHs hemlighet (1982)
Önskas paus från Disneys gulligheter? Vad sägs om en ensamstående musmamma som kämpar för sin familj, i en fantasyvärld full av onda varelser? Välkommen till Robert C. O'Briens barnbok som tecknad film. Mörkt men inte lika traumatiserande som Den långa flykten.
9 to 5 (1980)
1973 grundades organisationen 9to5 för att förbättra arbetsvillkoren för kvinnor. Sju år senare kom den firade komedin på samma tema. Som hämndlystna sekreterare ser vi Jane Fonda, Lily Tomlin och Dolly Parton, vars titellåt blev den omedelbara superhit vi alla känner igen.
Avlyssningen (1974)
Tänk att det kan vara så spännande att följa hur en desillusionerad övervakningsexpert sitter och avlyssnar folk. Förutom träffsäkert tidsdokument (efter Watergate-skandalen), är temat lika relevant i dagens digitala exponeringskultur.
The French Connection (1971)
Innan William Friedkin skrämde världen med Exorcisten, regisserade han Gene Hackman och Roy Scheider i denna 1970-talsklassiker. Inget span på knarksmugglare i New York utan en spektakulär biljakt, så bulla upp med donuts och kaffe. Ett måste för fans av snutfilm.
Jungfrukällan (1960)
Tittar man närmare på Ingmar Bergmans hämndhistoria, om en flicka som mördas av tjuvar, är det inte svårt att förstå att Wes Craven inspirerades att göra The Last House on the Left, som i sin tur fick en nyinspelning. Starka berättelser drabbar, omtolkas och lever vidare.
Hets (1944)
Alf Kjellin spelar studenten som får en dödsfiende i sin lektor “Caligula”, ikoniserad av Stig Järrel. Pedagogiken på läroverket är nämligen raka motsatsen till lågaffektivt bemötande. En maktkamp som bör vara obligatorisk på att se-listan.
Casablanca (1942)
Ibland blickar vi tillbaka i filmhistorien för att beröras på nytt, som i denna odödliga inkörsport till Hollywoods guldålder. Romantisk filmmagi spirar när Ingrid Bergman och Humphrey Bogart byter fraser som “vi har alltid Paris”.
Bloggbonus – tidigare opublicerat:
Booksmart (2019)
När sista skoldagen närmar sig, ställs två tajta vänner inför tonårslivets tuffa prövningar. Olivia Wildes regidebut är en skarp high school-komedi, med mer hjärta än buskishumor. Kaitlyn Dever och Beanie Feldstein regerar i huvudrollerna.
The Favourite (2018)
Maktkamp på slottet kan vara dötrist, tråkigt och alldeles underbart. Det senare gäller detta kostymdrama av syrligaste klass, i regi av Yorgos Lanthimos. Ta på kråsskjortan, pudra ansiktet och förförs av ränksmideriet kring drottning Anne av England.
Martha Marcy May Marlene (2011)
I Catskillbergen i Appalacherna huserar en sekt. Martha flyr och handlingen fokuserar på eftermälet: återhämtandet och den ständiga känslan av att aldrig riktigt bli fri. Elizabeth Olsen förmedlar obehaget med bravur i sin debut- och genombrottsroll.
There Will Be Blood (2007)
Feel bad-auteuren Paul Thomas Andersons allra mörkaste uppgång och fall-drama. I Kalifornien runt sekelskiftet 1900, blir luften extra tung av girighet. Daniel Day-Lewis är fenomenal som hänsynslös oljebaron, i bitter fejd med Paul Danos predikant.
Arachnophobia (1990)
En småstad i Kalifornien invaderas av en dödlig spindelart, varpå det ankommer på Jeff Daniels doktor att hantera situationen. Hade man inte spindelskräck innan, lär man få det av denna underhållande “creature flick”. Svenska filmtiteln är fyndigt nog “Imse vimse spindel”.
Miller’s Crossing (1990)
När det pratas om gangsterfilm är Miller’s Crossing inte den första som brukar komma på tal. Inte heller är den särskilt typisk för bröderna Coens stil. Det gör den dock inte mindre sevärd. Suveränt, om irländska maffian under den amerikanska förbudstiden.
The Planet of the Apes (1968)
Kultigt ursprung till en lång filmserie, där aporna dikterar villkoren och människan får kämpa för sin frihet. Slutscenen är en av de mest kittlande i filmhistorien och premissen, som väcker frågor om mänsklighetens vårdslöshet, är minst lika aktuell idag.
Cleopatra (1963)
Dags för långsittning och ta del av Elizabeth Taylor som egyptisk drottning i fyra timmar. Nog för att mastodontfilmer är svindyra, men hög risk kan löna sig och Cleopatra blev en braksuccé. En av de klassiker man helt enkelt bör ha sett – episkt i ordets rätta bemärkelse.
stormborns
dededos
snowghoul
vaporwave
andulkaphoto
annaxmalina
prguitarman
gummygunk
baratheonpilled