Osäker på allt
Utom på dig
taylor price
Aqua Utopia|海の底で記憶を紡ぐ
No title available
DEAR READER

⁂
Alisa U Zemlji Chuda

Origami Around

JVL
will byers stan first human second
occasionally subtle

if i look back, i am lost

Andulka

★
Cosmic Funnies
Xuebing Du

No title available

No title available

❣ Chile in a Photography ❣

Love Begins

Kiana Khansmith

seen from Germany

seen from India

seen from United Kingdom

seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from United States

seen from United States
seen from United States
seen from United States

seen from United States
seen from United States
seen from United Kingdom

seen from Germany

seen from Iraq
seen from United States

seen from Kenya

seen from United States
@jagaralltidsolen
Osäker på allt
Utom på dig
Måndag och stress i hela kroppen. Jag måste göra något. Bli bra på något. Visa något. Visa att jag är mer än en tråkmåns som tappat bort mitt liv mellan vardagens tv-tittande och att vara bakis varje söndag.
Vill inte att min eldiga tonårsversion skulle blivit besviken om hon såg mig nu.
Gick hem idag och funderade över en av livets stora frågor. Ett sånt där stort livsval som kan ändra allt. Finns ett sådant som dyker upp inom mig ibland. Då kan jag inte göra mig av med de tankarna på flera dar. Skitjobbigt. Men mina vita sneakers lät dovt mot den isiga asfalten, påminde mig om katters mjuka trampdynor. Det tog bort mitt grubbleri i en lång, underbar sekund.
Det är så tråkig att bli sårad för att någon är slarvig. Den som sårar kan säga ”oj, shit, fan, sorry. Det va verkligen inte meningen” och det är bra men den sårade personen måste ändå hantera alla känslor som slarvet medför. Och den slarviga kan inte göra mer än att be om ursäkt för sitt slarv.
-slarva med städning, inte nära och kära
Rädd att förlora
Men kanske
Ännu mer rädd att gå förlorad
Rädd att du hittar nån annan
Som du tycker är bättre än mig
Men kanske
Ännu mer rädd att jag också ska tycka
att den nya är bättre än mig
Jag älskar att höra ihop med dig
Hur ska man kunna sova med sorg i kroppen?
För någon natt sen så tänkte jag på hur det skulle vara om vi gjorde slut och du hittade blev ihop med nån ny. Jag låtsades att du skulle ligga precis så som vi låg just då i sängen, fasta med någon annan. Din arm runt hennes rygg. Hennes arm vid din höft.
Tanken skavde. Såklart.
Men nu till det intressanta. Sen låtsades jag att jag fortfarande var jag men att du va någon annan. Någon ny jag träffat efter dig. Och det kändes helt absurt. Skitkonstigt. Ensamt. Så jag slutade tänka på det.
Och jag vill så gärna vara den tjejen, hon som alltod orkar hitta på saker
står rakryggad
skrattar ofta och enkelt klart som kristall
Hon som har bruna kinder för att hon varit ute i solen
Hon som kan ta hand om andra men också sig själv
Hon som inte tar skit
Och aldrig oroar sig för småskit
Kaxig och snäll
Snygg
Alltid snygg
Henne vill jag va
Henne ville jag va ikväll när du skulle gå ut
Jag ville följa med och va skrattig, rapp i käften och svinsnygg för att jag lagt ner mig på att göra mig iordning.
Men jag orkar inte
Jag orkar ta mig fan inte
Jag sitter ju fast i världens klyscha va är det för jävla 1800-tals tankar att jag vill följa med min pojkvän ut för att va nån läcker assessoar? HALLÅ VAKNA
Det är så hemskt men jag tänker ändå ofta att
Vi kommer inte vara ihop för alltid
Vi är för unga
Det finns för mycket tid
För mycket som kan hända
Och så tänker jag att shit den dagen det händer och en lång tid framöver så kommer jag känna mig död
Helt krossad
Och så ibland känner jag glimtar av att
Vaddå inte vara tillsammans?
Det här måste vara
The Love of my life
Det bara måste det
Jag bara känner det
Och ingen vet vad som är sant och inte
Och fan va tur det är
Jag cyklade hem från jobbet sent en kväll. Cyklade genom stan. Förbi en grupp turister som pratade på ett annat språk. De tittade på mig. Jag förstår dom. Jag tittar också på människor som bor i städer där jag bara är och hälsar på, tänker "undrar hur det är att bo här, att ha sin vardag här" och jag tycker alltid det är så häftigt att det finns människor i Amsterdam, i London, i Palermo, som har det nästan precis som mig fast inte i min stad hemma i Sverige, och nu när jag cyklade hem så insåg jag att jag va en sån människa för de här turisterna. Låter inte lika häftigt nu kanske men när jag tänkte tanken så va det nästan en svindlande känsla
Vissa dagar är långa, sega som trögflytande snor. Man kämpar sig igenom. Slår sig fram med sabel genom tät regnskog full av ormar. Fast egentligen man kanske bara pratar med kunder på jobbet. Eller går upp tidigt fast man inte sovit ordentligt på en vecka. Och man klarar sig genom dagen. Såklart man gör. Man har ju ett jävla bra typiskt svenssonliv. Men i slutet av dagen är man ändå, kan inte låta bli att vara, fast man inte vill,
naggad i kanten.
Men det är värt det. Man måste ha några sånna dagar i livet. Det går inte att leva utan att stöta på dem. Och leva det vill man göra för det finns dagar då man inte slår sig fram med sabel i tät regnskog. Det finns dagar då man seglar på glittrande hav med medvind i seglen.
- cheesy jag vet, men inte fan bryr jag mig jag har haft en skitdag, om cheesy är det jag behöver SO. BE. IT.
T-shirten fladdrar runt kroppen på honom när han cyklar iväg. Inte för att den är för stor för honom. Inte för att han är för liten för den. Han cyklar så fort bara.
Jag tröttnar inte på saker såsom andra gör. Tex jordnötssmör på havregrynsgröten. Det kan hända att jag inte vill ha det riktigt lika ofta men jag skulle aldrig säga att jag inte gillar det längre. Samma sak med personer. Det kan ta lång tid för mig att bestämma mig för om jag gillar någon eller inte. Men när jag har bestämt mig. Då har jag svårt att ändra mig sen.
Och när jag tänker att jag kanske bryr mig mer än du gör. Ren och skär panik. Överallt.
Han sa att jag har fina händer