#butikssemla

[semmelmannen]

#66 Urban deli bakery: en dyr grip

Vana läsare vet att jag tidigare kallat så kallade butikssemlor för själlösa. Givetvis är inte detta något taget ur luften, utan bygger som allt annat på empirisk forskning. Det är helt enkelt så att alla de semlor Semmelmannen testat som säljs i tvåpack runt om i livsmedelsbutiker inte har haft vare sig snille eller smak, själ eller hjärta. 

Men någonstans i Semmelmannen finns en obetvinglig lust att ständigt gräva djupare, att gå till den absoluta botten av allt. Kanske var det detta som gjorde att jag gav butikssemlan en ny chans häromdagen? Så kan det mycket väl vara, men till saken hör att detta inte var vilken snabbköpstemla som helst, utan en som säljs i självaste hjärtat av hipsterstockholms matmecka, Urban deli; bakad och skapad några fotsteg därifrån på Urban deli bakery. Engelska namn ska det vara, tydligen, men Semmelmannen drar en suck av lättnad över att åtminstone semlan får behålla sitt namn. 

Jag tänker, att butikssemlan med sitt - förvisso med all rätt - skamfilade rykte skulle kunna få någon form av revansch idag genom att inte tillverkas så storskaligt som de görs på t.ex. Bageri Baronen eller Alimenta (och sedan säljs på Hemköp eller ICA). Så trots en prislapp som fullkomligt krossade andra butikssemlors var det med frid i sinnet som Semmelmannen slog sig ner för att frossa på dagens bakelse.

Tyvärr har semlan hunnit stå kyld så länge att rena tövädret drabbat locket och låta florsockret fullständigt smälta bort. Samtidigt är detta ett bra tecken, eftersom vi i alla fall kan vara säkra på att det är äkta florsocker som använts och inte fuskersättningen dekorsocker. I övrigt har Urban-semlan fina proportioner, ett trekantigt lock och en fin färg vilket gör att Semmelmannen raskt skrider till verket.

Locket är saftigt utan att vara klibbigt och bär fortfarande smak av det smultna florsockret. Men det verkar vara ofrånkomligt att semlor som stått kylförvarade behåller sin spänst i ytskicket. Och något annat är väl knappast att vänta, då hade det luktat fejk lång väg och vi hade omgående fått tillkalla piketen. 

Även bullen har en fin saftighet som jag uppskattar mycket, men däremot råder det en fullständig renons på kardemumma? Vad är det med kardemumman i år? Detta är sannerligen inte den första temlan jag ätit där den ädlaste av alla kryddor för en sådan smakfattig tillvaro. Initierade rapporter har nått Semmelmannen att den gamla favoriten Tösses till och med fått byta leverantör då kardemumman inte motsvarar de högt ställda förväntningarna i år. Någonting är lurt, så var på er vakt mina vänner. Det hjälper dock inte denna dyrköpa sak, för en sådan total avsaknad av karaktärsstärkande krydda drar ner helhetsupplevelsen rejält. Då har jag inte ens nämnt bullens typiska drag av överjäsning. Men det tar vi en annan gång.

Ungefär samtidigt som jag drabbas av insikten om den fulla vidden av kardemummans frånvaro slås jag över hur tät grädden är vispad. Den är inte i närheten av att tippa över till smör, men väl bland de tätast vispade gräddor Semmelmannen ätit. Långt från den luftighet och lätthet en toppengrädde bör ha för att så att säga smälta i gommen. Har Urbanbagaren somnat vid vispen? Vi kommer aldrig få veta.

Jag vet inte om det har att göra med priset och en slags förtvivlad gest av skyldighet som gjort att bagaren spritsat på en sån enorm mängd mandelmassa som i denna semla. Hursomhelst gör det att semlan helt förlorar sina proportioner, för här rinner bokstavligen mandelmassan ur semlans inre vilket gör att till och med en så van munskänk som undertecknad får ätsvårigheter. Det skulle nu naturligtvis inte mandelmassan gjort om den hållt en bra konsistens, så redan här kan ni ju dra era egna slutsatser. Det är vått och pureigt, en närmast äppelmosliknande konsistens där jag har svårt att hitta minsta spår av vare sig hyvlad eller hackad mandel.  Men min fabläss för rostad mandelsmak i mandelmassan känns det ytterligt märkligt att inte kunna hitta tillstymmelse till sådan smak, då innehållsförteckningen berättar om både rostad mandel och spansk sötmandel. Urbanbagaren får bakläxa, och precis som när det gäller grädden är det  alltså konsistensen som är boven i dramat. Tråkigt.

När vi summerar ätupplevelsen är detta alltså en överprissatt butikssemla som egentligen inte gör någon annan är försäljaren glad. Jag tvivlar inte på att man använt bra råvaror, men då bör man inte paketera semlan på detta vis då kylprocessen gör att både smaker och fräschör försvinner. Kanske smakar semlora bättre på helgen då de säljs över disk, vad vet jag, men jag är bara en vanlig kund utan vip-behandling som handlar sina semlor i skymundan. Det här är vad ni kan förvänta er, kära vänner.

Pris: 30 kr. En dyrgrip hade varit värd det. Så inte nu. Det är bara råvarorna som gör denna semla bättre än sin tredjedels så dyra kusin på ICA runt hörnet.

  Betyg: Urban deli bakery, Skånegatan.

Lock: 4

Bulle: 2

Grädde: 3

Mandelmassa: 2

Totalbetyg: 2,5 sventon

[semmelmannen]

Semla #4: Bageri baronen (Hemköp)

När en god vän tipsade om Hemköps generösa erbjudande, 2 semlor för 20 dinarer, reagerade jag på uppstuds. Vem har sagt att inte Semmelmannen skulle kunna testa en sk. butikssemla? Visst, i semmelvärlden är det division två, men är det inte i butik de flesta köper sina semlor? De är värda en seriös granskning, framför allt med en sådan inbjudande prissättning.

'

Var kommer då dessa anonyma butikssemlor ifrån? Jo, från något som kallar sig Bageri baronen och ligger i Örnsberg. Vid en närmare granskning visar det sig att de levererar bröd och bakelser till ganska många ställen i stan. Inte bara livsmedelsbutiker, utan också på ytan respektabla ställen som La Petite i Söderhallarna och Amandas brödbod i Östermalmshallen. Det gäller att se tillvaron genom ett förstoringsglas om man ska kunna skärskåda saker och ting och se dem i sitt rätta sammanhang. Semmelmannen går till botten som ni märker! 

Det första som skiljer en butikssemla från konditorisemlan är att den förstnämnda stått kyld. För att ge den en rättvis bedömning måste jag låta den nå rumstemperatur. Kanske är det den tidigare kylningen som gör den här semlan så doftlös? Den ser ju fullständigt angenäm ut, men det riktiga habegäret infaller sig inte riktigt. 

Som vanligt i dessa slätstrukna alla går åt samma håll-tider så är det runt lock som gäller. Dock är detta det överlägset sladdrigaste och tunnaste locket hittills. Ett lock ska vara ett lock, inte en del av skorpan. Hör ni det bageribranschen - ett lock ska vara ett lock, inte en del av skorpan! Om jag säger att det inte ens GÅR att skopa upp grädde med det här så kallade locket, så förstår ni. Omisskännligt för butikssemlan är också den fattiga tilldelningen av florsocker. Samt hur det (förmodligen återigen genom nerkylningen) är i det närmaste smaklöst. I hemmiljö löser man förstås det här med att pudra på lite eget florsocker. Så inte idag.

Överhuvudtaget är hela den här semlan just smaklös. Fascinerande egentligen, jag ser ju kardemummakornen i bullen men de SMAKAR inget! Om den här bullen smakar någonting, så är det vetebulle med betoning på vete. Semmelmannen föredrar när semlans bulle smakar kardemumma. Och det gör nog ni med, mina unga vänner.

Gårdagens semla från Brunkebergs bageri hade en fantastiskt smakrik mandelmassa, men tyvärr var den väldigt snålt tilltagen. Samma sak med Baronens, med den avgörande skillnaden att detta var en massa för massan. Det här smakade som en sån färdig mandelmassa man kan köpa i en slags foliekorv på ICA. Riktigt tråkigt. Att innehållsförteckningen berättar för oss att den innehåller aprikoskärnor gör ingen gladare.

Är butikssemlan semlans motsvarighet till TV4, tänker jag när jag med grädde på överläppen funderar över om den här grädden smakar någonting överhuvudtaget? Den är ju färsk i alla fall. Inte drabbad av gulsot som Robert's coffeesemlan häromdagen. Men herregud så intetsägande. Harmlös. Gör ingen glad, ingen ledsen. Och det är väl vad man kan begära för en semla som kostar 10 spänn, antar jag.

Alla som älskar hetvägg vet att varm mjölk är för semlan som Emmylou Harris stämsång är för en countryballad. En medioker sak kan förvandlas till någonting riktigt bra, och nånting som håller hög kvalitet från början blir till magi.

Så varför inte ge Bageri baronens semlor en andra chans som hetvägg? Semmelmannen tänker inte, han agerar. Mjölk värmdes på illa kvickt och snart stod där en djup tallrik med rykande het nötaktigt doftande mjölk framför mig.

Semla två var väldigt lik semla ett. Locket lika sladdrigt. Semlan lika smaklös. Tyvärr. I vanliga fall när man doppar ner semlan i het mjölk stiger en fantastisk doft mot ansiktet. En blandning av den nötaktigt doftande mjölken, och vetebullen med dess kardemumma. Men nu- nästan ingenting. Det är som att semlan saknade själ. Kan det vara så, att när semlan paketeras, kyls och ställs ut i butik så tappar den själen? Fundera på det mina unga vänner.

När man äter hetvägg får man äta fort, så semlan inte helt löses upp i mjölken; men jag hann i alla fall konstatera att det var precis lika lite mandelmassa i den här Baronensemlan som den första. 

Så, blev det bättre av den varma mjölken? Ja, Emmyloueffekten fanns där, och kanske är det den enda räddningen för en butikssemla. Samtidigt ska man inte glömma att den här semlan kostade 10 kr. En fjärdedel av priset Semmelmannen betalade för den undermåliga Robert's coffee-semlan. Och jag får nog säga att av de två hade jag valt Bageri baronens. Trots sin själlöshet.

Pris: 19,95 kr för två. Det är billigt, det är det onekligen.

Betyg: Bageri baronen (Hemköp) 

Utseende: 2

Bulle: 2

Lock: 1

Mandelmassa: 2

Grädde: 3

Totalbetyg: 2 sventon