Svågerpolitik i rekryteringen av chefer på friskola
När det gäller rekryteringen av chefspositioner på friskolor så sker det ofta genom så kallade "slutna"-rekryteringar. Det innebär att chefstjänsterna ofta inte alls meddelas bland de anställda helt öppet så att den som känner sig intresserad kan söka tjänsten. Jag har varit med om att rekryteringen istället sker helt i det tysta vilket framstår som att den som är "den utvalda" (en person som jobbat och offrat mest) är en väldigt speciell person som ligger skolledningen varmt om hjärtat. De övriga anställda får ofta först reda på att det har skett en rekrytering när "den utvalda" redan har blivit uppgraderad från lärare till chef och redan börjat jobba i den nya chefspositionen.
Detta kan tyckas vara bara ett lite udda val av rekryteringsmodell och inte särskilt uppseendeväckande mer än att det skapar förståelse för att det pratas en del i personalrummen om detta efteråt. Lärare som känner att de inte fick chans att söka en tjänst som de kanske egentligen hade tyckt varit intressant uttrycker sitt missnöje över rekryteringen över en kaffe och det muttras över detta smygande med chefsrekryteringar. Det som dock gör det än mer problematiskt är att jag vid ett tillfälle varit med om att en förälder till en chef i skolledningen blev anställd av sitt eget barn utan att från början ha varit anställd av företaget! Jag vet att detta låter helt absurt och falskt, men det har alltså hänt. Kan man annat än att kalla detta för "svågerpolitik"?
På grund av detta upplevs chefsrekryteringar som oseriösa och naturligtvis än mer problematiska för någon typ av yttrandefrihet på friskolan. Man har inte bara lojaliteten emot sig som tycks vara fastgjuten utan även oron över att blod är tjockare än antal arbetade år på skolan och god ledarförmåga.
/Lärare2000