Jag ligger o tänker så där som jag brukar då klockan Börjar bli mot kvällen. Jag tänker lite väl mycket ibland o oftast slutar det med tårar , eller bara ångest o känslor som skaver och svider . Just nu tänker jag , så där lagom mycket ,oro o ångest når mig men den är på mänsklig nivå så jag överlever. Jag tänker tillbaka , då de var som värst ,då jag tappade alla världens färger o lusten att lev. Jag tänker tillbaka till de gånger paniken tagit mig med storm o brottat ner mig på marken , o jag trodde att jag skulle dö ,gå av påmitten,spricka,gå sönder. Jag tänker tillbaka till den kvällen för lite mer än 1år sedan då jag beslutade att nu får det vara slut ,o jag stod där o väntade på långtradaren ,den var så nära men då plötsligt långt borta. Jag hann lägga mig ner i snön med tårarna , jag tittar upp mot en stjärnklara himlen o bad till Gud en sista gång. ( om det finns någonslags mening att jag den fulaste flickan i världen skall finnas till då ge mig ett tecken , rädda mig !!! ) Inget hände o inget jag kände bara smärta ) jag hörde långtradarna komma närmare ,jag började springa mot någon av dem jag skulle under en. Låten som alltid tog mig med storm spelades i mina öron . Strax före övergångsstället brast marken under mig mina ben mitt allt det kändes som att jag halkat ner på knä sedan mage . JAg lång inte där under jG velat ligga. Jag var inte heller lika död så som jag hade velat . Dumma mig blev tom på ork o beslöt mig för att gå hem . När jag kom hem stod det 1nytt meddelande . Jag öppnade det ., där stod det allt jag velar höra o allt jag behövde.