#existera

[vhscorp]

Je ne sais ce qu'il adviendra de nous, mais je veux y croire et garde espoir car l'amour existera toujours...

V. H. SCORP

[ingentingutandig]

Måndagar har alltid vart min otursdag

Jag var så rädd

Så rädd att fråga vad du känner

Så rädd att svaret skulle tvinga mig att släppa taget

Jag hann aldrig fråga

När jag ser på dig, så slår mitt lilla trasiga hjärta lite nervöst, dubbelt

Du gjorde mitt lilla trasiga hjärta helt

Men nu är det trasigt, ännu en gång

Det kommer nog aldrig bli helt

Vad fan gör man när förälskelsen tar slut?

Vad gör man när tomheten du lämnar efter dig lämnar mig hjälplös i sängen, krossad på golvet, skakandes med tårar forsande längs med mina kinder

Vad fan gör man?

Vad gör man när man måste acceptera att vi inte var menade för varann?

Vad gör jag när jag måste acceptera det faktum att du inte längre vill

Och att det inte finns någonting jag kan göra för att ändra på det?

Du säger att du inte vill såra mig

Men sårad blev jag, helvete

Jag ville aldrig bli kär

Jag skulle aldrig bli kär

Jag kunde inte hålla mig, jag föll som från taket på ett höghus

Och jag älskar dig mer än vad du någonsin kommer förstå

Förlåt att jag blev kär

För det vart ju aldrig du

Benen är så svaga att dom nästan inte kan bära mig, varje steg jag tar så viker sig nästan benen under mig

Du står mitt emot mig

Ett ansiktsuttryck av sten

Jag sitter där och bara väntar på att du ska spricka upp med det där vackra leendet som ger mig hjärtklappning och tusentals fjärilar

Jag väntar på att du ska säga att du bara skojar för att sedan pussa mig i pannan och säga att du älskar mig

Det där leendet kom aldrig, ingen puss i pannan, det var inte på skoj

Jag har förlorat dig

På riktigt

Nu räcker det inte längre att bara nypa mig i armen

Jag vill riva mig tills blodet rinner

Jag vill vakna upp ur denna mardröm

Det absolut värsta är att även fast det värker i hela mig så kan jag inte låta bli att le när jag tittar på dig och tänker tillbaka på allt jag fått uppleva med dig

Även fast det känns som att mitt hjärta spricker av sorg, så får du mig ändå att le sådär som bara du kan få mig

Du får mig att le med tårarna forsande ner för kunderna

Du har krossat mitt hjärta, men ingen sorg är starkare än den lyckan jag känner över att du iallafall var min

En liten stund

Tänk att kärleken inte räckte till.

Du och jag, allt det fina tog slut

Du och jag, men aldrig vi

Varenda liten cell i min kropp skriker efter dig, varenda hjärtslag gör ont

Jag trodde för en gång skull att detta skulle sluta bra. Att det var min tur att finna lyckan.

Som vanligt blev det inte så, jag föll

Du gjorde aldrig det

Jag vägrar inse

Att ingenting i världen kommer få dig att ändra dig

Ingenting kommer få dig att bli kär i mig

Så som du sa att du var

-F.D

Del 3

[antilopernaskalas]

[comelyfitness]

Mår så där dåligt då ingenting eller ingen alls känns rätt. Har folk runt om mig och det ger mig bara ännu mer ångest. Vill gräva ner mig i ett svart hål, fast med en ficklampa. Men vill försvinna. Inte vara någonstans. Är så äcklad av mig själv och hela mitt liv. Orkar inte må så här längre. Jag vill bara gå ut och ta mitt liv - nu. På riktigt. Vill dö. Vill vara död. Vill inte existera.