Vi tror att vi väljer kärleken och den vi älskar. Det är inte så. Kärleken väljer oss till offer som hon formar efter behag. Kärleken är ingenting milt eller ens särskilt gott, det är ena sidan av djävulens ansikte. Jag trodde att kärleken var såsom en berättelse i Bibeln, som jag sov med som liten. Jag trodde att kärleken var någonting religiöst, liksom jag, och någonting gudomligt och fyllt av mening. Jag trodde att kärleken var som en vackert inslagen present, som när den äntligen kom som ett brev på posten, var någonting man packade upp under förtjusta utrop. Jag hade väntat så länge att alla platser, alla tider, alla tänkbara tillvägagångssätt redan var använda. Sålunda kom kärleken bakifrån och slog sina knän under mina så att jag föll under smärtan, genom smärtan. Du.
Älskade Du, Barbara Voors