#kollegan

[chiapello]

6 augusti 07.14

Kollegan jobbade extra i natt, och efter lite fipplande och trixande så slutade vi samtidigt, och tog helt enkelt  varsin bil hem till mig. Jag var alldeles pirrig, liksom nervös. Det kändes jättemärkligt. Men väldigt bra. Sen var han så klart tvungen att åka vidare hem. Det gillade jag inte riktigt. Vi får se vad som händer.

[chiapello]

29 oktober 22.07

Jag tror att jag och kollegan hade snacket idag. Om vad som händer och vad som kommer att fortsätta hända. Jag tror att han har undvikit det med flit, för jag har frågat flera gånger vad det är som händer och inte fått ett vettigt svar. Och ibland så säger han att jag är det bästa som någonsin hänt, och ibland kan han prata om saker 15 år framåt i tiden och då handlar “vi” fortfarande om honom och sambon. Och det var inte hållbart, jag måste kunna vara rationell kring det här, och han också. Vi kom fram till att jag bara är ett sidoprojekt. Att det är så det måste vara just nu, och att det är så vi ska tänka på det. Att hans familj måste vara fokus så länge det faktiskt funkar. Och det stör mig egentligen inte. Det som irriterar mig är hur situationen får mig att inse hur förbaskat egoistisk jag är. Jag har aldrig behövt ta beslut baserat på någon annan, aldrig. Mitt liv går ut på omedelbar tillfredsställelse.

[chiapello]

3 augusti 19.05

Var ut och hjälpte kollegan idag också. Massor av hångel. Sambon var ju på jobbet, och barnen upptagna med leksaker. När de sov middag sen så kanske det kan ha blivit så att vi låg. Jag vet inte riktigt vad som hände. Eller varför. Jag hängde inte med alls. Jag förstår fortfarande inte riktigt. Alltså, vad händer nu? Vad håller vi på med? Är det här det sämsta beslutet som någonsin tagits? Kanske. Shit i hela jävla helvete.

[chiapello]

16 oktober 14.32

Luddet hörde av sig på förmiddagen. Bra idé, tänkte jag och gick med att på han skulle komma över. När jag går ner för att släppa in honom så ringde Kollegan. Och sa att han var på väg till mig. ETA 2 minuter. Stackars Luddet fick vända i dörren. Kollegan märkte att jag var stressad i telefonen, så jag berättade hela grejen. Han skrattade, så det gjorde jag också. Vi har ju faktiskt pratat om att jag träffar andra också, så det var egentligen inte så märklig stämning.

[chiapello]

30 juli 23.42

Hängde hemma hos en kollega och hjälpte till med lite grejer som han håller på att fixa med hemma. Kollegan i sig har flirtat rätt hårt med mig de senaste åren, men jag har inte direkt besvarat det, eftersom han har sambo och barn, jag är rätt säker på att jag har nämnt honom tidigare. Men vi hängde, fixade grejer och det var en väldigt trevligt. Vid ett tillfälle så kan vi ha snuddat vid ämnet flirt. Och han kan ha hintat om att allting kanske inte är rosor och solsken, och att det kanske skulle kunna finnas tankar om att det kanske inte kommer hålla för evigt. Lite märklig situation, kanske, men inte direkt stelt. Efter en del fixande så stannade jag på middag, då med hela familjen inblandad. Efter det så följde han mig ut till bilen, och på något sätt, väldigt oklart, så slutade det med att vi kysstes. Jag vet fortfarande inte hur eller varför, det bara blev. Jag vet inte ens vad jag tycker om det. Det är bara konstigt.