#relationsanarki

[skostirr]

Something I feel is really underrated is having a strong platonic relationship, but occasionally being romantic and having sex.

I used to have a couple of those relations before, but not very often now. Not having to put too much effort in maintaining a romantic relationship, but instead be able to put that effort into being friends and being loyal in a friend way. Sometimes I feel like these relations are even more honest and leaves more autonomy to those involved. And the expectations are more in a friend way than in a partner way. Really miss those having it like that, leaves me all fuzzy but still comfortable inside. Hopefully some future friendship will evolve to that sometime soon.

[samhalletsuger]

Just nu i polygrupp

Polyperson: Jag fattar inte RA, hur gör ni? Person som praktiserar relationsanarki: Asså jag fattar inte hur en inte gör RA, hur gör du? Alla: ???

[samhalletsuger]

Snusmummriken stannade i mossan och en liten olust flög över honom. Mumintrollet som väntade och längtade så förskräckligt. Som satt därhemma och väntade och beundrade och sa, naturligtvis ska du vara fri. Så klart att du ska ge dig iväg. Om jag förstår att du måste få vara ensam ibland. Och samtidigt var mumintrollets ögon svarta av besvikelse och hjälplös längtan. Oj, oj sa Snusmumriken och fortsatte att gå. Oj, oj, oj. Han har så mycket känslor, detdär trollet.

Det osynliga barnet av Tove Jansson.

[manutankuk]

What to do when you want to kiss a friend?

And still be a friend and nothing else.

[queerjournaler-blog]

Meatloaf

Jag har tänkt på det där med relationer. Sen jag började leva relationsanarkistiskt så har jag hyllat flersamma kärleksrelationer, eller jag tyckte det lär som en lockande idé redan innan dess, eftersom jag ville öppna upp min monogama (hetero)relation. Det ville inte min pojkvän. Nå! Jag blev förälskad i queercommunityt och tänkte att jag hade en stor kärleksrelation med hela communityt, jag var förälskad, kär, vän, älskare. Jag tyckte inte att någonting var fel. Missionera är väl inte rätt ord, men jag talade väl om relationsanarkin för kompisar från förr, och uppmuntrade dem att leva flersamt de å. Just nu känner jag mig lite nedslagen, jag har tittat min svartsjuka i vitögat och insett att jag lätt blir svartsjuk - även om jag inte alltid inser det själv. För att kunna leva flersamt måste man kunna hantera sin svartsjuka. För att kunna ha nån relation alls måste man kunna hantera sin svartsjuka. 1. Jag är svartsjuk. 2. Det är ok. 3. Vad döljer sig bakom svartsjukan? Det är inte alltid detta lyckas. Jag är inte nöjd med hur jag har hanterat svartsjuka, genom ignorans, tidigare. Den finns kvar. Jag gillar inte att dansa fastän hjärtat brister, le och prata fastän hjärtat brister. Jag vill känna mig ärlig och agera på ett värdigt sätt. Det är inte alltid lätt att kombinera. 

Det är svårt att tillsammans behålla respekt och kärleksfullhet i ett communityt där många personers kärleksrelationer överlappar varandra, och jag tycker att vi gör ett fantastiskt bra jobb. Men jag vet inte om jag orkar vara med längre. Min självbild står på spel, och idealen är för höga. Jag kanske kapitulerar. Hellre välja ett sammanhang där jag känner mig som en värdefull person, än ett där jag aldrig duger. Äh, jag vet inte vad jag pratar om. Det handlar väl om inställning också. Jag får väl ge mig själv kärlek... För det får jag inte i ett sammanhang där jag ska följa monogamins spelregler heller, tror jag. Grannens gräs är inte grönare. Nu ser jag fram emot häxornas år 2013, i alla fall! Förlåt alla som utsatts (och kommer att utsättas!) för mina svårigheter att hantera svartsjuka. Hoppas vi kan prata om det...