Mänsklighet
Diskussionsinläggen är många och långa. Jag blir så jävla mörkrädd. Egoismen och rädslan har etsat sig fast hos allt fler. Det centrala i livet verkar vara jag, jag, jag och mig, mig, mig. Var är solidariteten och mänskligheten? Var är omtanken och godheten? Finns det ens en tanke på annat och andra? På mänskligheten och världen, livet och jorden? - Discussion posts are numerous and long. It scares me to hell and back. Egoism and fear have become etched in greater numbers. The essence of life seems to be me, me, me. Where is the solidarity and humanity? Where is the concern and kindness? Is there even a thought of other things and others? Thoughts of humanity and the world, life and earth?














