[tankepost]

kom närmare idag du smyger alltid så tyst tystare än sist du var här lämnade mig med såret och frågan om hur jag läker jag sa inte alls viskade och vred ur ditt grepp om allt släckte och gick

[tankepost]

det var mörkt när vi gick hem skosulor och asfalt och det hade regnat din kind var blöt med hjärtat droppande ett två tre

tre två ett

[tankepost]

jag ser att allt jag är inte längre var som om jag nån gång varit nån jag har tappat mina stjärnor över himlen ramlar mot botten av min egen skugga fyller upp lungorna och andas andas men det är konstgjord andning av nån annan jag kommer aldrig bli hel som om jag nån gång varit det hel men jag behöver dig nära och på avstånd på samma gång är det för sent

[tankepost]

mars dagen la sig mot marken dränkt under brun snö borta idag också med vaderna rotade i vinter där du öste igen spåren och jag som skulle hem

[tankepost]

december gick, blev mörkare än himlen i hörnet där jag bor och du passerar aldrig förbi nåt mer ändå bränner solen hål i kinden och jag knäcker huvud efter hjärta gräver sår och bygger tårar

[tankepost]

Jag brer ut mig över havet är lika stor som himlen jag möter vid halsen och min puls slår hårdare nu slår inte alls

[tankepost]

Du knackade sönder rutan i ögat Sa att du sett allt men inte dig själv Du grät och ritade sommaren som en ridå över mitt bröst Sa att hjärtat krymper när du fan aldrig hittar hem igen

[tankepost]

jag finns inte här längre och låt mörkret krypa närmare. är du kvar? mellan luften och mitt hår. åren som rann förbi. satte fåror i din hand och ett skepp i hjärtat. är det nu jag dör?

[tankepost]

längs med golvet passerar alla förbi dom är som synliga fotspår i parketten rispar, river lacken och skaver, skaver och suddar ut mig blir aldrig av med er era jävlar

[tankepost]

Natten kommer alltid att slå men jag håller dig nu, mormor i ett snöre mot himlen och stjärnorna dit du vill håller i och håller fast snälla gå inte nu, håller allt jag har Du är allt och stjärnorna finns kvar

[tankepost]

Jag kan önska att livet aldrig hann rinna ut i havet och att hjärtat höll för all den tid som fanns kvar. att allt bara förblir, precis som då. jag vill resa och veta vart du är. att det är mer än bara marken och under leran. jag vill berätta att jag fortfarande är här. att jag är kvar, precis som då men att allt ändrade skepnad när du gick. när du försvann över snön den sista mars, blev jag kvar under.

[tankepost]

och det slutade här svävade över asfalten föll och träffade hjärtat du träffade mig där bara för en stund jag har vuxit mig kall och kallare nu solen också som en kolbit föll vi från himlen och ner i jorden allt är tyst och allt är tyst

[tankepost]

är det här livet tar slut? har nått min egen svans det finns inget kvar ett tomt jävla eko av ingenting alls det är här livet rinner ut

[tankepost]

jag tror att du kanske föll ner i en grop på vägen hem var inget som det var? jag lyssnade till dina andetag och fyllde mina  med stulen luft vem är jag? 

[tankepost]

jag brukade drömma om hur isen brast. det var när det var som kallast. dom sa att vintern hade kommit. knackat på och lagt sig. som ett stjärnlöst täcke över staden. och jag hade tappat mina. dom kantrar kanske vägen där jag inte längre går. kanske rinner dom ändå fram till sin dörr. Ett sprakande blodbad av rymden och vår kropp. jag är inte längre solen, jag flyttade norrut.

[tankepost]

närmare nu jag visste på något sätt att mörkret bor bakom mig vid sidan och över mig jag vill inte ta slut jag vill inte ta slut men hon tog den jag kände och jag blir aldrig som förut nu vill jag mest bara gå hem rinna ut över kastrullen och ångas till ingenting hjälp

[tankepost]

jag brinner längs med asfalten men försvinner, falnar med natten som rycker i rocken rycker i hjärtat