Advokat Charlotte Waerner

[charlottewaerner]

Något om bevisning inom upphovsrätten i vissa fall

A författar ett manuskript till en roman som hon skickar till ett bokförlag för att höra om förlaget är intresserade av att publicera det. A har ensamrätt till manuset eftersom det är hon själv som skrivit det. B dyker upp ett år senare med ett liknande manuskript. A kontaktar advokat och vill väcka talan mot B för hon menar att B använt hennes manuskript.

Kanske kan A direkt bevisa att B använt As manus. A kan till exempel ha mailat manuset till B innan hon skickade det till bokförlaget för att höra vad B tyckte om det. Då blir mailet till B ett bevis som A kan åberopa inför domstolen för att B har tagit innehållet i As manuskript. 

Men vad gör A om hon inte har några sådana klara bevis? Manuskripten är väldigt lika, men A har inte visat det för B innan hon skickade det till bokförlaget. 

I en sådan situation att A måste först visa likheterna i manuskripten. A kan till exempel peka på att hennes bok är 700 sidor lång och det är Bs bok också. Hon kan göra gällande att det finns likheter mellan huvudpersonerna och övriga karaktärer i böckerna, samt ytterligare likheter. Lyckas A visa likheterna måste B i sin tur visa att hon skrivit denna bok helt oberoende av As bok. Kanske kan B peka på att båda författare inspirerats av en allmänt känd historisk händelse. 

I svensk rätt prövades på 90-talet om ett tygmönster med jordgubbar var identiskt med ett tidigare mönster med smultron från en annan tillverkare. Liksom nämnts ovan när det gäller A och B, så måste tillverkare 1 bevisa att jordgubbsmönstret är en efterbildning. Att peka på liknelser mellan de båda mönstren kan i och för sig tala för att det föreligger en efterbildning. Lyckas tillverkare 1 visa att det finns likheter, måste tillverkare 2 bevisa att jordgubbsmönstret är framtaget helt oberoende av smultronmönstret. Det var också vad tillverkare 2 försökte bevisa i det här rättsfallet bland annat genom att göra gällande att bolaget tillverkat ett liknande mönster tidigare med plommon och jordgubbsmönstret var en bearbetning av detta. Högsta domstolen verkar emellertid ha stannat vid att  mönstren var för olika och därför prövade man inte om tillverkare 2 oberoende tagit fram sitt mönster. 

Allen v. Scholastic Inc. (USA)

NJA 1994 s. 74

[charlottewaerner]

Något om bevisning inom upphovsrätten i vissa fall

A författar ett manuskript till en roman som hon skickar till ett bokförlag för att höra om förlaget är intresserade av att publicera det. A har ensamrätt till manuset eftersom det är hon själv som skrivit det. B dyker upp ett år senare med ett liknande manuskript. A kontaktar advokat och vill väcka talan mot B för hon menar att B använt hennes manuskript.

Kanske kan A direkt bevisa att B använt As manus. A kan till exempel ha mailat manuset till B innan hon skickade det till bokförlaget för att höra vad B tyckte om det. Då blir mailet till B ett bevis som A kan åberopa inför domstolen för att B har tagit innehållet i As manuskript. 

Men vad gör A om hon inte har några sådana klara bevis? Manuskripten är väldigt lika, men A har inte visat det för B innan hon skickade det till bokförlaget. 

I en sådan situation att A måste först visa likheterna i manuskripten. A kan till exempel peka på att hennes bok är 700 sidor lång och det är Bs bok också. Hon kan göra gällande att det finns likheter mellan huvudpersonerna och övriga karaktärer i böckerna, samt ytterligare likheter. Lyckas A visa likheterna måste B i sin tur visa att hon skrivit denna bok helt oberoende av As bok. Kanske kan B peka på att båda författare inspirerats av en allmänt känd historisk händelse. 

I svensk rätt prövades på 90-talet om ett tygmönster med jordgubbar var identiskt med ett tidigare mönster med smultron från en annan tillverkare. Liksom nämnts ovan när det gäller A och B, så måste tillverkare 1 bevisa att jordgubbsmönstret är en efterbildning. Att peka på liknelser mellan de båda mönstren kan i och för sig tala för att det föreligger en efterbildning. Lyckas tillverkare 1 visa att det finns likheter, måste tillverkare 2 bevisa att jordgubbsmönstret är framtaget helt oberoende av smultronmönstret. Det var också vad tillverkare 2 försökte bevisa i det här rättsfallet bland annat genom att göra gällande att bolaget tillverkat ett liknande mönster tidigare med plommon och jordgubbsmönstret var en bearbetning av detta. Högsta domstolen verkar emellertid ha stannat vid att  mönstren var för olika och därför prövade man inte om tillverkare 2 oberoende tagit fram sitt mönster. 

Allen v. Scholastic Inc. (USA)

NJA 1994 s. 74

[charlottewaerner]

Något om det nya upphovsrättsdirektivet och leverantörer av onlinetjänster

Europaparlamentet har i april 2019 beslutat anta ett nytt direktiv på upphovsrättens område. Direktivet innehåller bland annat bestämmelser om leverantörer av onlinetjänster,  och deras relation till upphovsmän, det vill säga skaparna av innehållet hos dessa onlinetjänster, såsom till exempel författare, musiker, skådespelare och journalister. Direktivet framstår vid en första genomläsning som en skyddslagstiftning för upphovsmän, där upphovsmannen ses som en svagare part gentemot nämnda onlinetjänster. En rad förpliktelser åläggs därför onlineleverantörerna, bland annat att: 

Upphovsmannens tillstånd krävs i vid varje användning av verket genom framförallt licensavtal, 

Onelineleverantören måste vidta en rad åtgärder för att inte vara ansvarig för innehåll som laddas upp av användarna utan tillstånd från upphovsmannen,

Onlineleverantören ska förse upphovsmannen med information om utnyttjandet av dennes verk och vilka intäkter som verket har genererat minst en gång om året (transparens), och

Upphovsmannen kan efter att ha tagit del av ovannämnda information ha rätt till ytterligare ersättning (avtalsanpassningsmekanism). 

Dessa åtgärder ställer höga krav på onlineleverantören och frågan är hur leverantörerna av onlinetjänster kommer att hantera de kostnader som uppstår i och med denna reglering. Den svenska lagstiftningen ska träda i kraft senast i juni 2021. 

Direktiv (EU) 2019/790

[charlottewaerner]

Något om bevisningen när det bara finns en kopia av ett testamente

Om X upprättar ett testamente men sedan ångrar sig, kan hon återkalla testamentet. De två vanligaste sätten att återkalla ett testamente är att X antingen river sönder testamentet eller upprättar ett nytt testamente. Det nya testamentet måste i så fall uppfylla alla formkrav med bland annat två, samtidigt närvarande vittnen.

Ett testamente ska i första hand vara i original för att gälla. Ibland finns bara en kopia av ett testamente och vad gäller då? Den person som gör gällande att testamentet inte är återkallat av testator, det vill säga att kopian är ett uttryck för sista viljan trots att det inte är i original, måste bevisa att testamentet inte är återkallat.  Att bevisa att någonting inte har inträffat kan vara svårt.

Om man vid boutredningen efter X bara hittar en kopia av ett testamente till förmån för A och alla är överens om att testamentet i original har förstörts, måste A bevisa att X inte förstört testamentet. A måste till exempel bevisa att någon annan, C, förstört testamentet eller att testamentet förstörts genom en olyckshändelse.

Det blir kan bli svårt för A att visa båda dessa saker och därför ställer domstolen ett lägre krav än vanligt på As bevisning. Att A trots allt ska måste bevisa att någonting inte inträffat har att göra med att X om hon vill t ex vill riva testamentet ska hon vara säker på att att det är en tillräcklig handling för att testamentet inte ska gälla.

NJA 2017 s. 362

[charlottewaerner]

Om bouppteckning

När någon avlider måste men göra en bouppteckning om personen bodde i Sverige. Den ska göras inom tre månader från dödsfallet och lämnas in till skatteverket inom en månad från förrättningen. Om man begär anstånd hos skatteverket med upprättande av bouppteckning måste ansökan om anstånd ske inom de första tre månaderna. Blanketter för bouppteckning finns hos skatteverket.

I samband med bouppteckningen ska en bouppteckningsförrättning äga rum dit samtliga dödsbodelägare ska kallas. Även efterarvingar ska kallas. Så blir fallet om till exempel en make avlidit och efterlämnar en make och gemensamma barn. Då ska även barnen kallas, även om de ärver först senare. Det kan vara bra att ha bevis på att alla blivit kallade, till exempel genom rekommenderat brev. Om någon inte närvarar ska bevis om att kallelse skett bifogas bouppteckningen. Kallelse ska ske i god tid innan förrättningen.

Två oberoende personer ska också vara närvarande vid förrättningen och underteckna att allting gått rätt till. De kallas gode män. Även bouppgivaren skriver under bouppteckningen.

I bouppteckningen ska stå vilka som är dödsbodelägare och eventuella testamentstagare. Den avlidnes tillgångar och skulder och deras värde på dödsdagen antecknas. Även makes tillgångar och skulder ska tas upp.

Om den avlidne var sambo ska samboegendom tas upp om efterlevande sambo begärt bodelning.

Kopia av eventuellt testamente och äktenskapsförord ska biläggas bouppteckningen. Vissa pensionsförsäkringar och livförsäkringar ska också tas upp. Vissa möjligheter att få gåvor som den avlidne gett antecknade i bouppteckningen finns.

I vissa fall, om det endast finns tillgångar för att täcka utgifter i samband med dödsfallet, får man göra en dödsboanmälan istället för en bouppteckning.

(Källa: ”Kommentar till Ärvdabalken”, Lind, Walin – Zeteo)

[charlottewaerner]

Något om att upprätta ett testamente

Ett testamente ska vara skriftligt och undertecknat av den testamentet avser (testator) och två, samtidigt närvarande vittnen. Vittnena får till exempel inte vara i olika rum. Vittnena måste veta att det är ett testamente de bevittnar, men de behöver inte känna till innehållet. Vittnena ska se när testator skriver under testamentet, eller så ska denne vidkänna sin underskrift för vittnena.

Testamentet bör ha en så kallad vittnesmening. Vittnena ska bestyrka testamentshandlingen med sina namn.

Den som är under femton år eller på grund av en psykisk störning saknar insikt om betydelsen av vittnesbekräftelsen får inte vara testamentsvittne. Inte heller testatorns make, sambo eller den som står i rätt upp- eller nedstigande släktskap eller svågerlag till testatorn eller är hans eller hennes syskon får vara vittne.

(Källa: ”Kommentar till Ärvdabalken”, Lind, Walin – Zeteo)

[charlottewaerner]

Något om hur man delger ett testamente

Den som ska ärva enligt testamente måste delge kopia av testamentet. De personer som ska delges är de som ärver enligt lag (arvingar), det vill säga, de som skulle ärva om det inte fanns ett testamente.

Delgivningen innebär att testamentstagaren framställer sitt anspråk på arv. Samtidigt ges arvingarna en möjlighet att göra invändningar mot testamentet. Det är viktigt att testamentstagaren delger testamentet. Det räcker inte att en arvinge har fått kännedom om testamentet på annan väg.

Varje arvinge ska ha varsin kopia av testamentet och kopian måste vara bestyrkt. Om testamentskopian skickas med post bör man se till att skicka den rekommenderat med mottagningsbevis. Om testamentskopian överlämnas personligen bör arvingen skriva på ett kvitto att han/hon blivit delgiven aktuellt datum.

Det är viktigt att få ett bevis om vilket datum delgivning skett eftersom det börjar löpa en tidsfrist för arvingen att klandra testamentet från och med delgivningen.

Högsta domstolen har ställt höga krav på att arvingen ska veta om att han/hon blivit formellt delgiven. Testamentstagaren bör därför förklara i följebrev att översändandet innebär en delgivning, eller att arvingen skriftligen intygar detta om testamentet lämnas över personligen.

Det förekommer att testamentstagaren ger arvingen en möjlighet att godkänna testamentet i samband med delgivningen.

(Källa: ”Kommentar till Ärvdabalken”, Lind, Walin – Zeteo)