[detarinteokej]

Twitterfråga: Peta näsan och peta på strumpan - är det okej?

Hej. Är det okej att peta näsan och sedan torka av det man får ut på strumporna?

Nej. Det är inte okej. Om du umgås eller bor med andra människor.

I allmänhetens ögon är nämligen det är ofantligt äckligt. Kräkäckligt. Men som med alla saker här i världen finns det flera sätt att se på saken. Här är ett alternativt synsätt. Ponera att du bor själv. Helt själv. Och att det då och då landar en snorbuse på strumpan. Om du samlar på dig ett gäng av dem och värmer strumpan på elementet kan du svabba av golvet med strumpan. Det här görs av miljoner människor varje dag - men oftast utan att de vet om det. Snorbusar hamnar titt som tätt oavsiktligt på strumpor som sedan värms upp av fotvärmen och voila! Så går de runt och svabbar golvet med snorstrumpor.

Men, min vän, att göra det här medvetet är ett mycket avvikande beteende och rekommenderas inte i närheten av några andra människor. Du riskerar nämligen att bli utstött och behandlad som en buse. En snorbuse.

[detarinteokej]

Vodka Red Bull-kebab och gröna cyklar.

Jag är student i Uppsala, läser till biokemist. Uppsala är en fantastisk stad att plugga i, supa och stjäla cyklar i. Det senare brukar jag göra när andan faller på, och oftast när den doftar av alkohol. Grejen är ju att i Uppsala stjäls cyklar hela tiden så ingen har en fin cykel, alla har skruttcyklar. Så jag tar seden dit jag kommer och tar med jämna mellanrum och snor en cykel på vägen hem från festen. Ingen märker något ändå. Väl hemma tar jag ner den i mitt förråd och målar den grön. Har jag då jättemånga gröna cyklar hemma? Nej, för det är alltid någon som stjäl min cykel efter ett par dagar. När någon har stulit min cykel stjäl jag alltså helt enkelt bara en ny. Så allt går liksom runt. Att jag är cykeltjuv är det inget jag pratar högt om men jag är ändå stolt över det. Känns bra. Men jag har förstått att vissa blir djävligt förbannade av cykelstölder. Undrar därför om mitt beteende är okej? Alla andra gör det ju.

Det är inte okej.

Faktum är att det mesta du gör under din studenttid antagligen inte är ok, som att fuska på tentor och äta spaghetti med grillkrydda. Om du nu gör det.

Skitsamma.

Uppsala är en stad cirka 6 mil norr om Stockholm med ungefär 140 000 invånare, som du säkert redan vet. Runt 21 procent av dessa är cykelstjälande studenter likt dig själv. De resterande 79 procenten är inte det. Och inte är de heller särskilt förtjusta i studenter, främst för att studenter är högljudda, snor saker och spyr upp enorma mängder kebab i centrala Uppsala varje helg. Kebab som de resterande 79 procenten måste vada igenom när de går till jobbet på måndag morgon.

Och när de resterande 79 procenten haft en skitvecka som började med att de halkade i en Vodka Red Bull-kebab och nu bara vill att lördagen ska bli perfekt upptäcker de kanske att cykeln inte står där den brukar. Den kanske ligger i botten av Fyrisån, eller grönmålad i någons källare. Eller sitter i ett träd utanför någon studentnation någonstans. Då blir de djävligt förbannade. Men eftersom de inte är studenter kan de inte bara stjäla en cykel och måla den grön, de måste köpa en ny på Team Sportia för 4 000 kronor. Och så har de inte råd att ta ungarna till Legoland längre.

Spara på grönfärgen och köp ett riktigt lås till din cykel istället. 

[detarinteokej]

Twitterfråga: The ultimate type of lazy?

Som bekant finns denna blogg även på Twitter under @detarinteokej. Ibland trillar det in frågor därifrån. Ibland plockar jag upp frågor därifrån. Som den här som ursprungligen började som en konversation.

Det här med one-pieces. Det är dags att vi pratar om det. Jag slänger ihop dem med dom i samma kategori med de där filtarna man kan köpa som har ärmar. The ultimate type of lazy liksom. Mysigt hemma kanske men hej, hejdå och hej igen och hallå hur ser det egentligen ut? Sedan har vi det här med foppatofflor. TOTALT oacceptabla. Ja HELT. Det här är väl ändå inte okej?

  Det är okej.

  Kanske en smula oväntat kan man tycka. Foppatofflor, filtgrejer som ser ut som tält, onepiceses som får vuxna att se ut som spädbarn på stan, är ju hiskleigt fula och gör att vi titt som tätt kräks i munnen. 

  Saken är den att folk med dessa, låt oss kalla det kläder, ofta döljer något. En tåbira av hinhåles skapelse, en maskäten kropp eller kläder som behöver döljas av en klädfilt för att det svider så i ögonen annars. Det finns en anledning till allt. Tänk på det.

  Vi ställs då inför ett val. Antingen väljer vi kroppsodörerna, en mask här och där eller att det svider till i ögonen vilket gör att vi misstar röd gubbe för grön gubbe, blir påkörda av en buss och hamnar i gipsvagga i sex månader med möjlighet till förlängning. 

  Eller så inser vi verkligheten och ser ljusglimtarna med situationen. Njuter av hur bra våra egna hjärnor fungerar som låter oss välja bort ovannämnda klädesplagg och istället styr in oss på strumpbyten, maskmedicin och en hyfsat godtagbar klädsmak.

  Rekommenderar det senare.

[detarinteokej]

Min bästis gick med en annan

Min bästis och jag hade bestämt att vi skulle gå på One Direction <3 men sen gick hon med en annan och jag fick gå med mamma och det var bra men vi hade ju bestämt.

Det där var inte okej.  Men å andra sidan. Hur bestämt var det? Kryssat i kalendern? Bestämt på bussen? Eller hade du köpt biljetter åt er båda som hon lät dig betala och som du sedan fick se din mamma checka in på arenan med? Om det är det sistnämnda finns det bara en sak att göra. Stryk personen från din bästis-lista. 

Men innan du berättar det här för henne föreslår jag att du gör en sista sak. Fråga om hon vill ta en fika på stan, shoppa lite och sedan gå på bio. Bestäm ett datum och se sedan till att din mamma går dit istället för dig. Då får hon hänga med din mamma på typiska tonårsgrejer och ser hur kul det är. Efter bion kan du sms:a att det är över nu och säga hon är inte längre din bästis. Och att hon aldrig kommer bli ihop med någon i One Direction eftersom de inte bor här utan i USA.  PS. Om din mamma säger att hon tyckte det där var en trevlig prick säger du att hon är en av dem i Sofia Coppolas nya film the Bling Ring som gör inbrott i kändisvillor och snor deras grejer. Och skrattar åt det.

[detarinteokej]

Tänd ett ljus mitt i sommaren

Jag är en vän av musik. Älskar toner och trallvänliga snuttar som förhöjer vardagen. Allsång på Skansen hör till mina favoritprogram. Men jag HATAR folk som sjunger på jullåtar mitt i strålande vårsol. En kollega envisas med att göra det här titt som tätt. Jag vill säga till henne att spara jultrudeluttarna till vinterhalvåret men har än så länge tvekat inför att ge mig in i den diskussionen. Hon ser så arg ut. Under tiden knyter jag näven under bordet och tuggar på min underläpp. Jag är också tveksam över vad som är okej i den här situationen. Luften är trots allt fri och så har vi ju det här med yttrandefriheten. Är det okej? 

Det är okej.

Som du själv nämner har vi ju det här med yttrandefriheten. Det betyder att folk får sjunga nästan vad som helst, som till exempel jullåtar mitt i sommaren eller Justin Biebers "Boyfriend" på julottan. 

Det intressanta i din fråga är egentligen den passiva aggressivitet du ger uttryck för. Den leder mig till att tro följande:

A. Du är generellt en arg person som lackar ur på lite vad som helst, dina kollegor, folk på gatan, folk du läser om i tidningen, till och med dig själv ibland.

B. Du blev svårligen torterade i ett Colombianskt fångläger, stickor under naglarna och sådant, medan Colombias finaste Barber-shop-kvartett, som en personlig gentjänst till tortyrledaren, sjöng Triads "Tänd ett ljus" om och om och om igen. Kombinationen värme och juliga melodier leder därför till obeskrivlig vrede och smärta när minnena från din tortyr åter sköljer över dig.

C. Du gillar inte personen i fråga och använder detta som ett skäl till att ogilla hen ännu mer.

Oavsett vilket, skärp dig.

[detarinteokej]

En suck, ett stön, ett uhmpf över min axel

När jag pendlar tar jag ofta med mig morgontidningen för att läsa på tåget. Det är morgon, det är trångt och jag har en väldigt bra morgontidning. Folk läser över min axel, det har jag accepterat sedan länge. Det är en bra morgontidning, kanske Sveriges bästa. Men nyligen råkade jag ut för en man som gjorde ett läte av besvikelse varje gång jag bläddrade. En suck, ett stön, ett uhmpf. Är det okej att läsa över axeln och bli besviken när tidningens ägare bläddrar?

Det är okej.  Som en av tusentals pendlande arbetare är du en vän av delningar. Du är som Pirate Bay, du delar allt med alla under din pendeltågsresa. Du delar med dig av din morgonandedräkt, din kroppsodör, ditt humör och din tidning. Roligt att så många uppskattar din morgontidning. Personligen är jag tveksam till att den skulle vara Sveriges bästa eftersom du uppenbarligen läser en papperstidning. Det innebär att den är hopplöst daterad när du håller den i din hand och att du är ungefär tolv timmar sen in i nyhetscykeln och därmed ett "lost case" vid tiofikat. Men låt oss spara den diskussionen till en annan gång. Eller låt oss inte göra det, låt oss avsluta den här och nu i linje med nyss nämnda ord. Hursomhelst, att andra människor läser din morgontidning på tåget är oundvikligt. Det har du också förstått. Men är det då okej att låta besvikelsen rinna över i stönljud när du vänder blad? Ja. Det är okej. Hyfsaktigt är det tveksamt, men det är svårt att säga att det inte är okej eftersom det rör sig av en känsla av besvikelse och känslor är svåra att tackla. Men det behöver inte ta slut där. Du kan påverka din egen situation. Har du sett filmerna om agenten Jason Bourne? I den första filmen använder han sig faktiskt av en tidning när han ramlar över en skurk i en lägenhet han bryter sig in i. Hur han använder tidningen? Han rullar den tajt, tajt, tajt till ett rör och piskar ondheten ur skurken. Föreslår därför att du gör samma sak nästa gång ett läte av besvikelse ljuder genom tåget. Det borde få personen att tänka på annat. 

[detarinteokej]

Att uppfostra ett barn

Jag var museum för ett tag sedan. När jag stod vid en av museets mest kända och ovärderliga målningar kom ett barn. Det snubblade fram till målningen och petade på den. Gnuggade lite. Föräldrarna, som stod en bit bakom, tittade på utan att bry sig det minsta. När barnet petat ett tag påpekade jag att det kanske är bra om barnet inte petar på tavlan. Mamman till barnet vände sig om till mig och väste ”du ger fan i att uppfostra mitt barn, hör du det”. Är det okej?

Det är inte okej.

När du påpekade för det lilla barnets mamma att barnet inte borde kladda med sitt hallopuré-snor-grus-täckta lilla finger på en tavla vars värde vida överstiger hela familjens samlade årsinkomst för flera hundra år framöver, kvalificerar det knappast in till ”att uppfostra någon annans barn”.

Hade du, efter att du påpekat att barnet inte borde peta på tavlan, satt dig i familjens bil, följt med hem, installerat dig i gästrummet och därefter bytt blöjor, pottränat, läst godnattsagor med moraliska värderingar samt förklarat varför det är en dålig idé att äta kattsand och kasta pannkakor med sylt på tapeten då – och först då – hade kommentaren ”du ger fan i att uppfostra mitt barn, hör du det”, varit ok. Det hade också varit ok att låsa in dig på anstalt ett par år, för att reda ut ett par saker om mitt och ditt.

Om mamman däremot sagt ”Du ger fan i att påpeka att vi som föräldrar borde plocka bort vårt barn från en tavla vars ovärderliga betydelse för konsthistorien tillsammans med det faktum att vårt barn just nu ’förbättrar’ den med en blandning av grus och hallonpuré kommer att leda till privatekonomisk kollaps för vår familj, hör du det”. Då hade du möjligtvis kunnat ta åt dig.

[detarinteokej]

Bak eller buk?

När jag är ute och flyger sitter jag ibland innerst eller på mittenplatsen. När det är dags att besöka damernas blir jag alltid lite obekväm eftersom jag inte vet om jag ska ge dem som jag behöver passera utsikten över min bak eller min buk. Jag har löst det här genom att köra varannan. Är det okej?

Det är okej. 

Frågan i sig är ständigt i diskussion och den lösning du har tagit till dig låter som ett utomordentligt val. Beroende på hur mycket plats du har i den klass du flyger kan du såklart även be dina medresenärer att resa sig upp och släppa förbi dig. Risken är annars att delar av din kropp, dvs antingen din bak eller din buk, för ett kort tag blir ett med deras ansikten. 

[detarinteokej]

Petar på serveringspersonalen

När jag är på restaurang brukar jag försöka peta med pekfingret på servitörens/servitrisens arm så mycket som möjligt. Jag gör det för att jag gillar det. Det är bara servitörer/servitriser jag vill peta på så här. Det ger mig en känsla av makt, att jag kan peta när jag vill. Oftast ler de. Är det okej?

Inte okej.  Att serveringspersonalen ler åt dig är för att de försöker avgöra om du är efterbliven eller bara en irriterande jävel utan hyfs. Leendet är för att de ska hålla god min och inte slå dig i huvudet med serveringsbrickan.  Sluta peta på människor du inte känner. Be någon vän ställa upp som din pet-vän om du känner ett starkt behov. Eller gå till en MC-klubb och börja peta, kanske kan de hjälpa dig med att bli av med behovet för gott.

[detarinteokej]

Dricksa i US&A

I höst åker jag till New York i två veckor och ska bo på hotell under hela vistelsen. Har hört att folk brukar dricksa hit och dit när dom är i US&A men jag tycker att det är onödigt. Om man vill ha mer pengar som servitris t ex tycker jag man ska jobba mer. Samma sak med städerskor. Det är väl okej? Inte okej. Hört om det här med att ta seden dit man kommer? Just det. I USA (det finns inget &-tecken i USA ditt pucko) har man en tradition av att betala servicepersonal shitty löner. Dricksen är en av anledningarna till att de kan gå runt på dessa jobb. Som du kanske känner till, eller har hört talas om, har inte alla länder samma skyddsnät och arbetslagar som i Sverige. I USA får man t ex betala rätt rejält för dem. Så sluta gnälla, har du råd att vara två veckor i NY har du fanimej råd att dricksa. 

[detarinteokej]

Min polare är dum i huvudet

Sedan en tid tillbaka har en polare slutat prata med mig. Hon tycker att kommunicerar på fel nivå med henne och att jag ska hålla mig till den kommunikationskanal hon inleder med. Om hon skickar en tweet ska jag svara med en tweet, sms med sms, telefonsamtal med telefonsamtal m.m. Jag tycker hon är dum i huvudet. Är det okej? Det är okej. Etikettregler finns det gott om och likaså paragrafryttare. Ibland ses det som vett och etikett att hålla sig till samma kommunikationskanal, men ärligt talat vem fan bryr sig? Din vän är ett cp med kontrollbehov. Om hon inte ger sig, vilket personer med kontrollbehov sällan gör, har jag en lösning.  Sett tv-serien Girls? I ett avsnitt under första säsongen listas kommunikationsvägarnas topp 5. Mitt förslag är att du dumpar din vän genom alla fem men med några dagars mellanrum. Så att hon fattar. 1. Telefon 2. Sms 3. Mejl 4. Facebook (chatten) 5. Twitter

[detarinteokej]

Jag vill tatuera mitt barn

Jag har två barn sedan tidigare och väntar nu mitt tredje. En av mina idoler är Dregen i Backyard Babies och jag vill därför tatuera in “Backyard Baby” på mitt barn när det har nått mogen ålder (1 år). Är det okej?

Inte okej. 

Tatueringar är något som funnits sedan miljoner, okej tusen, år tillbaka och som ofta dykt upp som rituella ting i alla tänkbara religioner. Men att tatuera barn tillhör ovanligheterna. Det är två saker som får mig att reagera när jag läser ditt mejl. 1. Barn växer. Om ett barn tatueras i tidig ålder kommer tatueringen sträckas ut allt eftersom barnet växer. Risken finns alltså att tatueringen ser ut som en blött papper som hasat ner för en knaggligt berg. Inte snyggt.

1. Är ditt barn gjort på en bakgata? Frågar eftersom jag misstänker att frågan kan tänkas komma om väl tatueringen hamnar på barnet. Bra att ha ett formulerat svar här för att inte bli behandlad som den schmuck du är. Öva på uttalet också.