Untitled from Daniel Entoft on Vimeo.
Vissa dagar Àr mer hÀndelserika Àn andra och lÀmnar sina avtryck i vÀrldshistoriens mÀktiga bok. Det hÀr Àr blogginlÀgget som kommer skriva in fredagen den 12 augusti i historiebÀckerna som dagen dÄ ALLT hÀnde!
Dagen tar sin början 05.30 i en skogsdunge dÀr tre trötta hulksters har sovit sin sista natt i tÀltet tillsammans. En viss nostalgi infinner sig nÀr vi packar ner tÀltet som varit vÄr boj i omvÀrldens stormande hav för sista gÄngen. Men taggade pÄ det som kommer bli de sista 7 milen pÄ vÄran lÄnga resa börjar vi cykla. Daniel har börjat kÀnna sig bÀttre och vi tar oss till Algeciras utan nÄgra problem alls. Det gÄr nÀstan för lÀtt, nÄgot som vi inte Àr vana vid.
DÄ Àr det alltsÄ gjort! Vi har cyklat till den destination dÀr de trogna stÄlÄsnorna kommer att fÄ andas ut pÄ riktigt. Det kÀnns nÀstan overkligt att cyklandet nu Àr slut. 3820 km blev den totala distansen som vi cyklat frÄn Helsingborg till ALgeciras, 40 dagar varav 33 cykeldagar. GlÀdjen Àr total! VI HAR GJORT DET!!!
Vi letar upp ett postkontor och lyckas med Elias skills i pictionarry rita oss till att vi vill skicka hem tre cyklar till Sverige. Det ska nog gÄ att ordna sÀger den mycket tÄlmodiga posttanten, men ni behöver embalagio. SÄ vi ger oss ut och försöker leta reda pÄ nÄgot att packetera in tre cyklar i. Med 2 timmar tills postkontoret skulle stÀnga var det en uppgift som kÀndes svÄr att lösa. Men tur att krashdanne gör mycket annat under sitt cyklande Àn att kolla pÄ vÀgen för han hade observerat en cykelaffÀr lite lÀngre bort. Hoppfulla om att mannen i cykelaffÀren kanske hade nÄgra gamla lÄdor hojade vi dit. Och visst hade han det! Sjukt nöjda fick vi varsin megakartong som vi sedan lite problematiskt cyklade tillbaka med till postkontoret. SÄ vi började montera ner cyklarna och spela tetris med delarna för att fÄ plats med allt i lÄdan. 18 kg hade vi sagt till posttanten att paketet skulle vÀga men efter att ha tryckt ner tÀlt och massa annat skit i lÄdan var vikten uppe i nÀrmare 30 kg. Med en charm som bara tre svettiga och skÀggiga mÀn i cykelbyxor kan frambringa lyckades vi ÀndÄ fÄ tanten att skriva 18 kg, ohh yeah!
NÀr vi sedan kommer ut frÄn postkontoret upptÀcker vi att Eriks och Elias vÀskor Àr borta! Vad fan! nÄgon har tattat frÄn tattarna! Vi trodde att det fanns nÄgon form av hederskodex bland oss luffare emellan men inte! Erik som börjar bli pank pÄ riktigt Àr inte nöjd över förlusten av sovsÀck och alla klÀder, Erik Àger numera bara cykelbyxorna och Apoidea-tishan. Som tur Àr fick patrasket som lyckats med att stjÀla frÄn de fattigaste tursiterna i stan inte med sig nÄgot av vÀrde om dom inte var ute efter att lukta pÄ Eriks kalsonger. Vilket jÀvla bakslag! mycket missnöjda över att vi blivit bestulna gÄr vi och Àter en pizza och önskar tjuvarna evig olycka.
Lite bÀttre till mods gÄr vi ner till hamnen för att köpa den mycket efterlÀngtade bÄtbiljetten som ska föra oss över sundet och till Afrikas förlovade land. Nöjda ger vi biljettmannen vÄra pass och vÀntar pÄ att fÄ biljetterna. DÄ hÀnder det! Mannen kommer tillbaka med ett pass och sÀger att det gick ut den 28e juli. Luften tar slut i rummet, det Àr Elias pass det handlar om. Elias som hela vÀgen varit stensÀker pÄ att hans pass gÄr ut den 28e augusti Àr inte nöjd nÀr han inser sin dundertabbe. Elias gÄr till polisen och försöker reda ut vad som kan göras men som vi visste sÄ finns det bara ett alternativ om Elias vill in i Afrika, ett nytt pass! StÀmningen över att ha blivit bestulna och att Elias nu inte fÄr komma över till Marocko Àr depp delux. NÄgot som suger Ànnu mer Àr att det Àr fredag och inga ambasader har öppet pÄ helgen. Som om det inte vore nog med otur sÄ Àr mÄndag en rödjÀvla dag vilket innebÀr att Elias den tursamme kan fixa ett nytt pass tidigast tisdag, och han mÄste Äka till Malaga. Beslutet tas att Elias ska fixa passproblemet och de tvÄ andra cykelpojkarna ska fortsÀtta över till Marocko.
Vi ser en omunter Elias lunka ivÀg mot busstationen nÀr vi gÄr Ät andra hÄllet mot bÄten. StÀmningen över att Àntligen fÄ kliva pÄ bÄten Àr inte lika ball nÀr vi nu bara Àr tvÄ som gör det. Det kÀnns helt overkligt att Elias inte Àr med oss. PÄ vÀgen över lyckas vi missa att fylla i ett viktigt papper, se delfiner leka och bli lite oroliga över att vi inte vet nÄgonting om marocko. Vi kommer fram och det visar sig att vi Àr 60 km frÄn staden, mÀrkligt. Taxichaffisarna flyger pÄ oss direkt och vill köra oss, 300 marokanska pengar ska det kosta. Dumt att vi inte kollat upp hur mycket det Àr, men taxigubbarna skrattar gott Ät oss sÄ vi antar att vi blivit blÄsta av rang! NÀr vi kommer fram till hotellet behöver vi ta ut pengar. En man vid namn Abdul hugger snabbt tag i Daniel och det blir en rejÀl rundtur i Tangers smala grÀnder innan han visar bankomaten. Abdul sÀger att han vÀntar pÄ oss utanför hotellet sÄ ska han visa oss runt.
NÀr vi sedan ska smyga ut frÄn hotellet för att Àta hoppas vi innerligt att Abdul inte ska stÄ dÀr och vÀnta. Men sÄklart! Abduls tandlösa leende möter oss och han börjar genast visa oss runt. Sjukt överrumplade över kulturen vÄgar vi inte göra annat Àn att följa med Abdul nÀr han visar oss en sliten kanon som vi inte alls vill se. Rundturen fortsÀtter och vi Àter nÄn gryta pÄ ett stÀlle som förmodligen Àgs av Abduls kusin. Sen bÀr det av till en klÀdaffÀr dÀr Àgaren slÀnger pÄ oss en Jalaba (muslimsk klÀnning). Vi fÄr följa med upp en trappa och det bjuds pÄ te. Vi anar ugglor i mossen men vet inte vad vi ska hitta pÄ sÄ vi sitter motvilligt och dricker te i vÄr Jalaba medans försÀljaren visar upp hela registret av mattor. Slutligen vill han ha 1600 för Jalaban. Nu börjar de blÄögda ubertursiterna svettas lite. Vi sÀger att vi inte har pengar, försÀljarn blir arg. Vi sÀger att vi inte vill ha en sliten klÀnning, försÀljaren blir Ànnu argare och tar fram en tavla pÄ deras kung (oklart vad han ville sÀga med det). Han menar att med en Jalaba kommer alla att respektera oss i Marocko och den Àger pÄ alla sÀtt och vis. Vi kommer fÄ bra pris vart vi Àn kommer tack vara Jalaban och det Àr helt omöjligt att bli bestulen med klÀnningen pÄ. Sjukt less och vÀldigt osÀkra pÄ vad som hÀnder sÄ lyckas vi iaf fÄ ner priset till 600 för tvÄ (det Àr tydligen ganska dyrt ÀndÄ). Det kÀndes mer som att vi betalade oss ur en jobbig situation och fick en klÀnning för att förnedras ytterligare.
Vi skulle gÀrna lÀmna Abdul men han har villat bort oss totalt i grÀnderna och vi hittar inte ut sjÀlva. SÄ vi svansar efter, nu med en klÀnning pÄ oss vilket kÀnns Ànnu mer olustigt. Han visar oss ett stÀlle dÀr man kan röka, vi sÀger att vi inte röker. Till slut Àr vi tillbaka vid hotellet och dÄ vill Abdul sÄklart ha betalt. Sjukt less pÄ hur lÀtt vi blivit lurade hela kvÀllen ger vi vÄr tandlöse guide Abdul pengar för den tjÀnst som vi inte ville ha.
Tillbaka i rummet sitter vi i vÄran Jalabas och skrattar Ät hur kassa vi varit som lÄtit den Marokanska kulturen Àta oss levande. Vi hade lika gÀrna kunna haft en neonskylt med texten "Naiv svensk, lura mig" över oss om det inte vore för det faktum att det skulle vara slöseri med skylt, det budskapet framgick till hela Marocko ÀndÄ. Vi ska bÀttra oss! VÄra tankar gÄr till Elias som Àr pÄ okÀnd plats utan pass och förmodligen iklÀdd cykelbyxor, kÀmpa pÄ!
Mycket text blev det, hÀr kommer bilder : http://www.flickr.com/photos/64198389@N05/sets/72157627437380510/show/
blakekathryn
ellievsbear
annaxmalina
turnnoffyourmind
pixelskylines
izzy806