Kaos, kris, katharsis, katastrof, kamp, kÀnslor, konst, kultur, kabal (komplott) och kÀrlek.
SÄ beskriver poeten Katarina Frostenson sjÀlv bÄde sin bok, K, och tiden för den stora krisen i Svenska Akademien.
Men efter att ha lĂ€st boken finner jag ytterligare en liknelse â som ocksĂ„ börjar pĂ„ K â nĂ€mligen drottning Kristina. Om man ska sammanfatta drottning Kristina i en enda mening blir det: En drottning med en grandios sjĂ€lvbild som menade att hon bara svarade inför Gud.
Och ska man sammanfatta Katarina Frostenson, sÄ som hon sjÀlv vÀljer att framstÀlla sig i sin bok sÄ Àr det megalomani, sÄ kraftig att det Àr oerhört svÄrt att lÀsa hennes bok utan att bli generad.
PĂ„ fullaste allvar skriver hon: âJag, poet Frostenson sen fyrtio Ă„r, av författaren Erik Beckman en gĂ„ng kallad för âdiktens drottningâ: uttrycket har upprepats. Som invaldes i Svenska Akademien vid trettionio Ă„rs Ă„lder.â
Katarina Frostenson skriver i K att hon har svĂ„rt för handlingar, att hon aldrig förstĂ„r vad böcker eller filmer handlar om. Men hennes egen bok har en tydlig handling, den handlar om Katarina (som enligt henne betyder âden renaâ) som ser sig som Drottningen av poesi och de sköna konsterna och som stĂ„r över Svea rikes lag, och som nu utsatts för ett enormt, oförlĂ„tligt svek.
âVi ska visa dem!â Ă€r bokens Ă„terkommande mantra. Vad, undrar man. Att maken Ă€r oskyldigt dömd för vĂ„ldtĂ€kt? GĂ„ng pĂ„ gĂ„ng menar hon att alla ska be om förlĂ„telse.
Men sjÀlv behöver hon inte be nÄgon om förlÄtelse för varken hon eller maken har gjort nÄgot fel, utan tvÀrtom befinner sig i en rÀttslöshet som Àr oschysst.
Till slut kan hon tĂ€nka sig att be om förlĂ„telse för en sak, nĂ€mligen den stora Avunden hon orsakat hos sina undersĂ„tar. UndersĂ„tarna vars enda agenda Ă€r att destabilisera, att ta makten, att inta hennes plats i Akademien. âAtt byta regim.â
Hon skriver att konstkritikern Ulf Linde en gĂ„ng sa: âKatarina, jag har kommit pĂ„ en sak. Det Ă€r du som Ă€r Akademien. Du Ă€r den Visa.â
Men nu finns det, menar Frostenson, ingen Akademi kvar eftersom hon sjÀlv, den visa och rena Drottningen, inte finns kvar och som likt Strindberg, Almqvist, Swedenborg och Bergman tvingats till landsflykt.
I Paris sÀtter hon pÄ sig sitt armband med karneolen, en röd sten som pÄminner om ett nypon. En sÄdan som drottning Kristina hade i sitt vapen, som skulle skydda henne mot ondska.
Frostenson vandrar, likt en drottning av Guds nĂ„de, lĂ€ngs Seine. Hon menar att hon sjĂ€lv befinner sig utanför alla lagar och citerar Einstein: âHon som faller befinner sig utan för alla lagar eftersom hon i fallet inte upplever nĂ„gon gravitation.â Hon drömmer om 68-rörelsen dĂ€r mĂ€n och kvinnor gick gemensam front, till skillnad mot nu nĂ€r allt tycks handla om âseparation mellan könenâ. Hon Ă€r tvĂ€rsĂ€ker pĂ„ att hon och maken kommer att fĂ„ upprĂ€ttelse med tiden.
Men det Àr nya tider nu. De gamla kommer aldrig Äter.
stormborns
blakekathryn
2087
vaporwave
snowghoul
turnnoffyourmind
discoholicmusic