MatMataMatas @matmatamatas-blog - Tumblr Blog

Trollskogs te

För att känna dig ett med skogen.

Ut och vandra i närmaste trollskog, ta ta in atmosfärne, lyssna på fågelsången och låt dig bli ett med skogsandarna när du känner dig redo för att börja vandra hemåt ta dig lite tid på vägen att plocka tallbarr och blad från blåbärsris och hallonbuske.

När du kommit hem har du tagit med dig en del av skogen och för att avnjuta skogsgåvor på bästa sätt gör på detta vis:

Ta en näve sönder klippta/hackade tallbarr. Koka med de blåbärenb du fick med dig när du skulle plocka blden från riset och möjligen något hallon. Koka i 10 minuter, sila sedan bort barren och bären.

Häll den kokheta drycken över koppen du har fyllt med hallon -och blåbärsblad. Låt det stå och dra så länge du orkar vänta eller tills det är precis lagom varmt att dricka. Sila bort bladen och njut av din kopp med Trollskogs te.

#skogen #te #hallon #blåbär #blad #trollskog #tallbarr

Dag 1

Blommorna med torkade blad i växthuset jag vill rita av dom carl von linné i tunna linjer blommornas kroppar på planscher i skir akvarell mycket vagt och lite våldsamt det ordnade som torkar vattnet rinner någonannanstans mjölken i ansiktet i boken jag läste om den första klunken mjölk sedan febern och katastrofen det alltför intima i att se en annan dricka mjölk i giriga klunkar blommornas kroppar i akvarell alldeles undersökta jag gillar estetiken mycket blommornas kroppar och djurens kroppar och organen i genomskärning ätbara saker i skogen tänker jag på när jag var liten mormor och morfar går med blicken ner för att inte halka avskurna skaft på gummistövlarna när vaderna svullnar se kantarellerna är inte löv femtioliterblåbär mackor med grus och saltgurka jag var mycket inne på bamse i trollskogen och greveholm och tänkte vid varje ljus bakom en kulle att där skulle ligga en gigantisk prinsessa från rymden tänkte vid varje stubbe att ögonen skrattade min brors bästis döda pappa går i skogen att tälja saker det är hårt mot kroppen och jag är rädd att saker kan komma in och skada mig den dubbla känslan av att vilja smälta samman med skogen vara i skogen vara del av och samtidigt vilja hålla avståndet hålla kroppen enskild och tvätta sig sen vilja gilla skogen och vara rädd för viljan att smälta samman folk som inte gillar sniglar men gillar rådjur att andas är också att äta det som går in och ut mellan kroppar förenar sig i olika klumpar är det sjuka tankar eller bara ett alldeles annat sätt att tänka man kan smälta samman med värmeelementet i bildsalen och ändå förbli både frusen och hård håren längst ner vid ryggslutet att endast inta flytande föda att endast inta vatten att inte inta vatten maten kan också komma in i kroppen genom huden huden är ett öppet hål en vägg av hål små porer och allt som fastnar att klämma pormaskarna ur huden är också avföring att äta maskar för att låta dom växa vidare inuti magen och äta all näring dom liknar nudlar maskarna liknar nudlar armarna liknar nudlar gå i skogen och röra vid saker och inte röra vid saker jag trampar på en snigel men säger att jag nästan gör det jag har fotat alla orangea sniglar dokumentera allt som intas spreja med blank sprej innan för mer aptitlig bild att detta inte är en social grej för jag är alldeles ensam att inte dela bröd med andra människor istället en social aktivitet mellan en människa jag och andra material en social grej med apelsinen och jag relationen mellan olika delar av min kropp mellan olika tider av min kropp mellan jag och jag och jag och skogen och skogen och jag kläderna skyddar från mina vanliga kläder distansen för att komma närmare måste ut i rymden för att komma hem är detta sjukdom eller bara ett sätt att tänka annorlunda känna med allt det är inte enskilt utan går in och ut och igenom.

Dag 2

Precisionen i varje del av kroppen när maten intas att veta hur jag exakt gör när jag äter händernas rörelser händerna är hårt våldsamt kontrollerade rena vackra precisionens effektivitet inte nödvändigtvis tidsmässigt som i snabbt men som i att på bästa sätt matas bli matad tappa all precision det faller ur mungipor känslan av att det faller ur mungipor fast det inte faller klumpigheten att vara den klumpiga inte kunna interintraagera med olika delar av kroppar med andra kroppar jag skulle vilja ha ett avslappnat förhållningssätt till något men jag vet inte vad jag hatar också att vara avslappnad slappheten den friska sjukdomen minnet av tvånget att äta upp att ge och att få att få något som en kan göra själv älskar vanligtvis att få saker vill få få få få men detta mer som intrång gåvan och intrånget mycket likt måste hålla sig undan måste komma in i systemet riktningen: vilja vara autonom vilja bort från smutsen inte vara den som kletar av smörklumpar på mjukisbyxorna det rinner mjölk ur mungiporna mjölken är blod vilja vara icke-autonom vara beroende jag behöver någon som tar hand om mig jag matar och känner en tillfredsställelse när jag har kontrollen mitt performance vad jag gör styra en annans intag av föda föda en annan kropp som et lätt rus känna sig duktig vara bra på detta mata utan att spilla vara ren hata barn som slabbar med maten klarar inte titta på det skulle vilja gilla gillar dock inte tröttnar snart på denna bekräftelse vill bara att ska vara klart tröttnar snart och tappar fokus orka mata orka kolla på den andra som äter störa sig på andras ätande äta fult äta och lämna rester allt måste intas allt måste slukas inte lämna spår av händelsen är också bara girig måste få i allt av vad som ligger i burken skogen får mig att tappa precisionen hinner inte heller läsa en tanke jag brukar uttrycka: att jag ersätter ätande med läsande läste två till tre pollux hästbokklubb-böcker per dag dricker ett glas oboy dricker i smyg lyssnar på mindfullness och vet att detta har min solidaritet måste ha för ja för ja men tycker att jag dör det är inte ätandet eller lagandet som är problemet det är inhandlandet av maten ätandets ekonomi att köpa dyra varor att köpa från grunden transaktioner mellan konton är som ätande det slukar stora eller små delar av budgeten att ta hand om varandra jag minns inga gåvor jag fått jag minns mitt behov av att få jag minns att få saker jag aldrig ville ha jag är ett jag som är ett motstånd gå in i dessa relationer och släppa något är att hålla fast att fastna mellan när orkar inte längre den här relationen är fylld av konflikt och motstånd den är inte god och snäll helheten hatar sina delar heldelen hatar det större och det mindre smärtan kommer varje dag jag äter och inte äter delen hatar helheten måste alltid utsätta sig för hatet för det liknar också kärleken och kärleken är hatet måste alltid utsätta sig för det som är obehag och äckel måste sätta ut sitt barn i skogen och låta vargarna äta det måste låta sina vargbarn äta människobarnen flockarna föder flockar pälsen där blodet och mjölken droppar pälsen som skyddar mot kölden och födan vargarnas rörelser saknar all klumpighet jag ska hugga av mina händer och äta upp dom.

Dag 3

Fal falla föll fall för det löser alltid upp kroppen att vara i skogen och jag blir mycket trött efteråt och också under tiden det blir så tungt mycket tyngre att röra sig och då kan jag inte längre stå jag ramlade i backen och det var fruktansvärt jag lossnar och saker lossnar från mig och fastnar på mig och det går att se att jag inte kan hålla mig på fötterna det är värre än att spilla jag skäms genom tiden för detta minns alla gånger jag ramlat av hästar jag behöver inte ens sitta på hästen för att ramla av henne jag bara faller ändå och min kropp blir så tydligt inte min och jag tänker på den som okunnig och jag hatar och som skör att den så lätt skadas väldigt mycket frustration dårå försöker något bortom skammen som att det ändå är en bra grej att känna hur mycket kropp hur den bryts upp i skogen hur delarna inte längre är hela kommunikationen funkar inte längre så som civiliserat liksom också tröttheten och kyla älskar dock karen barad även om det känns som ett förlorat språk något jag inte längre har tillgång till känns som om jag förlorar allt faktiskt men om det bara går lite längre så lite längre så kan förlusten jag älskar förlusten det känns bara så fruktansvärt mina rörelser när jag gör frukost är mycket precisa verkligt koreograferade jag faller aldrig då jag vet exakt jag håller kvar i mig jag tänker på hela barndomen som en förlust av detta en omöjlighet att hålla kvar att vara i ett tillstånd av ständig förlust jag minns inte längre någonting

’

Dag 4

Mkt känsla av trygghet eller tryggare vilket också känns som något av en besvikelse att bara vara rädd för myggbett osv detta att skogen ska göra märken på mig jag ska inte lämnas intakt jag tänker att jag aldrig var det men ändå jag visar mina bilder på sniglarna och läser det som finns kvar av texten jag skrev ”kalle p säger: era munnar ser ut som sniglar” höll på att skriva era sniglar ser ut som munnar det hade kanske varit mer passande jag vet inte jag kommer inte från skogen upplöst jag kommer att tänka så mkt på minnen nu mer av mormors blåbär än av skolutflykt där man ramlar i pölar och kommer hem med blöta fötter där huden varit i timmar i vatten och blivit snigellik i konsistensen en plats för fotsvampar att växa att ha saker växande på sin kropp jag tänker ofta att jag har träd fast dom är inuti mig inte synliga det är det synliga som är det värsta att mina byxor med leran som jag har samma idag pga orkar ej tvätta så mkt istället blir en textil dokumentation av händelsen jag är fortfarande ledsen och upprörd över att skogen låter mig falla för jag tycker fortfarande men jag ska sluta det är en mkt konfliktfylld relation mellan mig och skogen hat och kärlek nästan oskiljbart typ jag gillar också när det är så och då blir det lite besvikelse när det blir lättare lämna skogen med känsla av helhet är också tråkigt sen pratade vi aldrig mer om plasten i havet men jag gillar tanken på hur det artificiellt miljöfarliga tas om hand av havet och hur det blir omskapat som att det oorganiska görs organiskt och att det är en omformulering av vad som är konflikt och vilka material som får vara med varandra eller nåt SNIGELSKAPET.

Dag 5

Först tänker jag att allt är förstört när det är så många som är med på vandringen förra gången var jag ensam jag blev så omhändertagen kanske är jag bara girig vill alltid ha performance bara för mig vill känna som utvald jag skräms också lite av dräkterna när jag ser dom på andra jag vill också att någon ska klä på mig jag vill inte ge jag vill bara få få få sen ok jag tappar dock fokus ganska ofta jag tänker på vad jag brukar göra på kvällen och att jag inte gör det jag tänker på skogen i mitt rum hur jag rör sakerna i skogen och i mitt rum hur trä är träd och träd är trä och hur jag gillar att slicka på mina fingrar hur jag älskar små små smulor i munnen hur jag älskar att ta på min hud hur jag gärna interagerar med delar av min kropp hur jag gärna lägger mig på ryggen hur jag helst vill slippa människor som får mig att minnas människoskapet som är jag hur jag helst vill inte vara jag men håller i mig tills det vitnar och gulnar och rodnar i händerna och ansiktet det rinner apelsin längs min haka jag älskar musiken och ljuset i skogen på natten det är i efter-katastrofen blandat med fågelsången inuti kroppen jag går hemifrån tidigt på morgnarna för att kunna gå i parken ensam med djuren jag är i en disneyfilm för jag saknar andra referenser jag är i parken i skogen i marken i jorden jag är rädd för sniglarna som jag älskar jag är rädd för allt som älskas kan de är viktigt att ta hand om rädslan vattnet går fort in i marken marken är en hud huden är en mark jag är rädd för mörkret och dess värme omslutande och utflytande och att ta hand om och gå gå jag blir också rädd när det är som ett led att hamna efter och bli lämnad rädslan är också en relation att frysa blir alltid så kall och rädd att ngn ska påpeka peka på mina kalla händer för då kan dom inte längre gräva mörker-ljuset i himlen jag känner också lättnad

documentation 31/07/15

#mold #skogen #matmatamatas

A Living Thing, A Dying Thing — Contemporary Artisanal Cheese and the Politics of Taste A dinner and tasting with Harry G. West Date: Wednesday 2 April,…

Forms and Functions of Exchange in Archaic Societies

Karen Barad

#karen barad

1969 Victor Turner

#liminality #ritual

“Intra-actions” (Interview of Karen Barad by Adam Kleinmann)

#Agential Realism #feminism

#blåbär #änggårdsbergen

när kroppen är

den måste vakna

ligger en tung, varm sten på pannan

benen långt där nere

faller

uppåt finns inget

andas precis så

in och ut genom näsan

utan att det hörs

eller känns

bara syre

det ska ända ner till tårna

ligger still

för att inte väcka, vakna störa

systemet som klarar sig utan mig

det lånar min kropp och ber mig vänta, sova, låta vara

så fort jag ställer mig upp får jag klara mig själv

varje morgon lär jag mig

andas till frukost

#gaiabees

Kelsey Green, Franklin Ginn

ABSTRACT

The sudden decline of bee pollinator populations worldwide has caused significant alarm, not least because Apis mellifera, the European honeybee, is thought to be responsible for pollination of 71 of the 100 crop species which provide 90% of the world’s food supply. Here we investigate the response to colony collapse disorder of a committed group of beekeepers who live in southern England, UK. These beekeepers are inspired by the writings of Rudolf Steiner and the principles of biodynamic agriculture, and they care deeply about bees. Drawing on Judith Butler’s work on vulnerability as a shared condition of living, we examine the philosophies and practices of alternative apiculture along two axes: the gifts of honey and poison; longing, connection and bee-worship. The first emphasizes how poison and honey draw bee and beekeeper together in uneven gift relations; the second axis emphasizes how beekeepers make their bodies and their selves vulnerable to bees. We show how these beekeepers want us to do more than reshape bees’ vulnerability to colony collapse disorder; they want to recognize, and reconstitute, their own vulnerability to the bee. The lessons to be drawn are less about solving bee decline and more about how becoming less uncomfortable with vulnerability and seeking to put ourselves at risk to others becomes an ethical practice. The example of these alternative beekeepers suggests that we might learn to accept more generously the risks of cohabiting with awkward nonhumans, so as to loosen the hegemonic grip of a self-certain subject that is disrupted by an outsider.

#apiculture #interdependencies #vulnerability

Trending Blogs

Recently Viewed Blogs

MatMataMatas