Det gjorde så ont att göra. Så ont rakt in i hjärtat verkligen. Det var kanske för att jag drogs ner på jorden lite igen. Tillbaka till verkligheten som jag gjort allt för att försöka undvika. Dedär orden precis efter jag berättat klart min historia om när jag kom hem full och spydde ner hallmattan. Han tog in allting och tänkte efter. Det var tyst en ganska lång stund och jag ville bara veta hur han tänkte. Sen tittade han upp på mig in i mina ögon “De skiter nog i dig nu” Mitt spralliga humör som varit på topp så länge. Som glömt allt och fokuserat på de bra i livet. Det var som att någon tog det från himlen och kastade ner de i asfalten. Jag hade lixom glömt att jag var värdelös. Blev chockad av hans ärlighet och helt stum. Han hann nästan börja förklara sig med ett försiktigt asså.. Sen satte jag på fake leendet slängde med håret och skrattade till “ja. Eller kanske de”