Antagningsbesked och refuseringsbrev
Igår gick vi igenom de inskickade texterna en gång till och kom fram till vilka som kommer publiceras i vår debutantologi Isbrytning. Det innebar att det blev dags att skriva ihop ett antagningsbesked samt ett refuseringsbrev. Jag och en annan tjej i klassen (vi är så gott som alltid minst två på varje uppgift) blev tilldelade att skriva antagningsbesked, och två andra fick skriva refuseringsbrev. Vi la ungefär två timmar på antagningsbeskedet i förmiddags, och blev ändå inte riktigt nöjda. Tillslut valde vi att låta det vara. Mottagaren till antagningsbeskedet blir väl så glad över att vara antagen att den inte riktigt bryr sig om hur brevet är formulerat :) Jag hade egentligen velat skriva refuseringsbrevet. Det är något jag upplever att man måste vara ganska känslig med. Att man gör skribenten besviken är nog ganska givet hur man än skriver, men man vill ju inte göra skribenten ledsen eller omotiverad. Så hur man formulerar sig där är extra viktigt. Breven är klara och skickades ut under eftermiddagen. Då vi fått in väldigt många bidrag har vi tyvärr inte möjlighet att svara utförligt på de som blev refuserade, så brevet blev tyvärr väldigt opersonligt. Det hade varit roligt att skriva ett personligare brev, men det tar tyvärr tid som vi inte har. Vi har redan ett pressat tidsschema. Jag tycker dessvärre att refuseringsbrevet blev väldigt stelt och ganska kallt, och att det absolut kunde göras bättre. Jag tror att de som ansvarade för att skriva brevet ville hålla det kort och formellt, vilket kan vara bra, men i just detta sammanhang hade jag gärna sett något... jag vet inte. Peppande? Något annat, i alla fall. Hur ser du på antagningsbesked och refuseringsbrev?
Bloglovin’ │ Instagram
