Jag blir så inspirerad av att skriva dagbok om mitt liv så fort jag jobbar mycket * vet inte varför. Typ som jag motas in i en känsla av diskbänksrealism, som att jag vill att mitt liv bara ska vara så**. Är så förundrad att jag snart jobbat 5 dagar i sträck på mitt jobb, det har aldrig hänt förut***, tidigare rekord kanske max 4. Märker att jag kommer in i ett sånt där mode när man räknar sina timmar och räknar ut sin lön och går runt med känslan av pengar. Och dom bara kan du jobba idag**** och man bara ja för att man glömt bort vad man gör annars i sitt liv. Idag var en bra dag, det kändes som att mycket hände innan jag gick till jobbet. Den känslan får man när man inte har någon tid att bara vara*****. Alltså man kan vara ganska bra i 3 timmar men om man tar paus i 2 timmar så känns ändå hela dagen slö. Om någon förstår. Vissa på mitt jobb jobbar så mycket att jag fattar inte vad dom gör på sin fritid utom att sova.
*med lönearbete
** trots att det också är min värsta mardröm
*** på just detta specifika jobbet som är ett extra jobb
**** eller imorgon. eller nästa vecka. eller på lördag.
***** ex kolla på mobilen i 20 min i sträck. ligga på soffan. scrolla igenom hela telefonen fast det inte hänt något. äta lunch och dricka kaffe och prata med alla långt över lunchrasten. klarar folk vara effektiv i 8 timmar per dag. även dom som är 8 timmar per dag på ett jobb, hur många timmar spenderas egentligen som mentalt utloggad från jobbet. och sen går dom hem och kollar sina barn i ögonen och säger att det blir spaghetti och köttfärssås till middag och kan ni snälla hänga upp era kläder och fotbollsträning kl 7, seriöst.
