En etikettbok kan på många vis vara en insikternas bok. Tack vare Etikett och god ton från 1932 känner jag att en insikt plötsligt bjöds till varför ett barskåp verkade finnas i varje multifunktionsmöbel producerad till Stockholmsutställningen 1930. Efter att ha försökt förstå poängen med varför en ungherre inte bör skicka ett vikt visitkort, varför en kvinnas ogifta namn på visitkortet var en fråga om liv och död och hur det fina spelet i en bordsplacering ordnad efter social status kunde te sig var det enkelt att sluta sig till en sak: en middagssittning under formella former måste ha varit en utomordentligt ospännande företeelse. Jag kanske är väl kategorisk nu, men tänk er, middagen blir aldrig en överraskning för med största sannolikhet kan du redan gissa vem som är din bordsherre/dam. Ingen glömd, varenda en dömd - din placering sitter i yrket, giftermålet eller i börden. Entering the stage: cocktails som en umgängesform.
Självfallet var inte en sittmiddag den enda umgängesformen som erbjöds men det mer fria umgängeslivet låg i tiden. Via filmer förmedlades bilden av fest, flärd och modernitet och den nya ljuva tiden möts helst med ett glas i handen. Som Stil i P1 pekade på i sitt avsnitt om Dry Martinin var en cocktail en central komponent i bilden av det moderna umgängeslivet: cocktailen blev i USA ett lättsamt sätt för män och kvinnor att umgås. Med en cocktail i handen slapp du plötsligt sitta och uppbåda ett tillkämpat intresse för din bordsgrannes konversation. Med minglet som umgängesform kunde du röra dig fritt i rummet.
Min tanke är att även motboken kan ha spelat en viss roll i varför barskåpet fick en så pass central roll i det moderna vardagsrummet. Mängden sprit som privatpersoner tilläts köpa var, som vi vet, högst begränsad. Om tillgången till varan är begränsad blir spritskåpet en förvaringsplats för något dyrbart och festligt. Vad kan jag säga, som student är det lätt att relatera och ändå står allt mitt och skräpar längst in i skafferiet.
