När jag tar mig fram.
Det är härligt att cykla till jobbet. En skön start på dagen. Ett snabbt sätt att transportera sig. Det är härligt att cykla hem också, när man har suttit instängd på kontoret, få andas frisk luft och röra på kroppen. Det finns väl bara en sak som förtar stämningen lite. Och det är ju att man blir så jävla ARG! På alla IDIOTER till andra cyklister som inte kan följa trafikreglerna, alla IDIOTER till bilister som inte vet var blinkersen sitter och inte kan se skillnad på en parkeringsplats och en cykelbana. För att inte tala om alla IDIOTER till fotgängare som rantar runt lite varstans med näsan i mobilen och blir jävligt irriterade när man drar förbi dem på fem centimeters avstånd där de står halvvägs ut i övergångsstället när JAG har GRÖNT! Mmm.. Det största problemet här, förutom att man får sitt goda morgonhumör förstört och förkortar livet med ett år eller två på grund av en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar (kan kompenseras av att man vardagsmotionerar för all del!), är väl att det uppstår en hel del riktigt farliga situationer när måttet så att säga blir... rågat. Men, tänker ni, hallå, hur illa kan det va? Stockholm är väl knappast Kairo? Finns det inte plats för alla? Ni har så rätt. Det finns det ju! Därför tänker jag från och med nu börja motarbeta den helt sanslöst hätska stämning som faktiskt råder på gatorna genom att 1. inte ha bråttom, 2. vara lyhörd för andra trafikanters avsikter och behov, och släppa fram dem även om det egentligen är de som borde släppa fram mig, 3. för jag har inte bråttom, 4. och jag gör det med ett leende. Ett extra bländande leende kan ni män 35+ i illasittande så kallade funktionskläder räkna med. Jag svänger åt sidan så att ni kan komma fram. Varsågoda. Valhallavägen eller Tour de France, kör på bara! Nej. Jag menar allvar. Det här är mitt bidrag till en lugnare och säkrare trafikmiljö. Och till mitt eget välbefinnande. Ingen jävel ska få stressa upp mig och förstöra min fina väg till jobbet. Genom alléerna, på sommarmorgnarna, med vinden i ansiktet och solen i ryggen. Det finns risk för att det kommer mer om cykelsituationen i Stockholm här. Medryckande inlägg om hinder som jag stöter på och lätt moraliserande försök att utbilda mina medcyklister i de allra mest grundläggande trafikreglerna. Kör försiktigt allihopa!