Francesco Di Leva et Pierfrancesco Favino dans "Nostalgia" de Mario Martone (2022) - adapté du roman éponyme d’Ermmano Rea (2016) - juillet 2025.
seen from United Kingdom

seen from Malaysia
seen from United States
seen from Portugal
seen from United States

seen from Pakistan
seen from China

seen from United Kingdom
seen from Türkiye

seen from Malaysia

seen from Spain
seen from United States
seen from Türkiye
seen from United States

seen from Finland
seen from Czechia

seen from United States
seen from Netherlands
seen from United States
seen from United States
Francesco Di Leva et Pierfrancesco Favino dans "Nostalgia" de Mario Martone (2022) - adapté du roman éponyme d’Ermmano Rea (2016) - juillet 2025.
Det är en passande målning detta. Jag vet inte riktigt vad som gör det, om det bara är det lite smutsiga och skadeglada som känns bekant. Skadeglädje. Det är ju rätt långt ner på listan över vad Jesus säger. Förutsätter jag, jag tror inte att jag talar med Jesus. Det hade varit ett ödets ironi, milt uttryckt. Sannolikheten är inte så stor, jag har nog samtalsämnen med vättar, okända människor på stan som ännu ej hittat just Jesus. Ja, det blir lätt så, att det liksom kretsar kring han vår frälsare och kung. Jag vet inte om alla är med på tåget här. Det har ej klargjorts huruvida Jesus är accepterad, omtyckt eller inget man tror på. Jag saknar direktiv i frågan. Men jag är inte ensa, och nu kan jag inte låta bli att le. För detta var inte genomtänkt utan landade i att jag inte är ensam om att inte veta vem jag skall tro på. Och då är det härligt att det för ovanlighetens skull är lite konkurrens i frågan om ag är den konstigaste i sammanhanget. Jag börjar tröttna redan. Detta är på riktigt döden, att efter ETT ÅR av jävulskap vara tvungen att ägna tid åt sin idiot till Farsa. Det kommer gå fortast möjligt. Jag vill bara att han skall lägga ner, fixa den skit han har orsakat istället för att tvinga mig att bevisa det uppenbara. Men jag har inte alls tid längre. För att viktigare saker kom upp, och då inte Jesus eller Dileva. Hur fan är man funtad när man inte backar då? Och CARRO som har vart i exakt samma situation. Fått samma besked, i samma ålder. Jag vet vem som inte var där. Jag vet vad det innebar. Att du väljer detta, det skär i verklighetsuppfattningen. Jag kan inte begripa det. Farsan har sett exakt samma saker ske och hanteras. Men då var han där och stöttade. Men det började knorras redan vid Jul, så det var inte så länge du höll ut. Sedan dess har det varit ett konstant svidande i rektum. jag minns ett av de första glada tillropen “Städa kylen, ut med all jävla snabbmat”. I kylskåpet fanns bara grönsaker, lite ost av olika slag och inte ett spår av snabblagat, snabbmat eller McDonalds. Som ligger 50 meter bort. Det enda vi har bekymmer med är just nu att ha råd till mat, och i synnerhet har vi svårt att hotta vettiga proteinkällor. Och protein är avgörande för vissa signalsubstanser, vilket i sin tur gör att det måste köpas proteinshakes en masse. Det sjuka är att jag då och då inte har haft råd med käk. Det finns saker hemma, jag svälte inte ihjäl Direkt. Men ärligt? Att köpa mig en lägenhet och sedan när du blir sur göra allt för att jag skall tvingas flytta, med ditt barnbarn som ofrivillig passagerare. Dp förtjänar man stryk. Du slipper stryk.
Va? Va? Den var nästan så man måste ge mig en applåd. Och en uppföljare.
Sådärja! #dileva #vattholma (på/i Vattholma Trekanten)