Lite senare
Nu har det blivit typ tio ...? tjejer som jag träffat. Alla har så himla olika personlighet och det blir uppenbart att hitta min tribe inte bara är "några bra". Jag är väldigt perticular och jag tycker jag är öppensinnad men jag dömer och bara, nope, not good enough. Nån där kändes lika kul som färg som torkar och hon bredvid mig hade nåt passivt aggressivt som jag inte alls gillade. Haplo hade intressanta sidor och drag men samtidigt osar det trubbel. Som att jag vill fråga henne känslomässiga saker trots att jag inte känner henne och fråga om hon tyckte att det gick bra o whatnot. Min magkänsla säger att jag kör över henne och dränker lite? Upplevde att hon tyckte meh och fick nog. Va det så? Eller va hon kanske bara trött och frusen? Japp...hellooOOooo trubbel.
Haplo slängde ut sig skojiga saker och det märktes att hon skrattade åt vissa grejer jag sa men ändå så får jag sådär...fan jag vet inte. Magkänslan säger nej Trots att hon borde funka med mig..? Det vaju hon som hade piercingar och nån cool svart kavaj med grejer på.
Bredvid mig satte sig en derpig tjej i lila vindjacka och ett smile. Stina. Hon var den enda där som inte var typ 1.50 och hon känns sådär jamen vi är ju olika. Men vi skrattade och det var liksom lättsamt på en gång och synkade meningen and harm none, do as you will.
Emma var ett skämt. Hon dränerade min energi och så fort hon pratade kände jag hur jag bara sjönk. Säkert snäll men ufh..! Boring AF. Jenny var lite både och. Hon hade en energi iaf och positiv attyd men fan hon vände fort och hade en sharpness som kändes som kritik typ. Som att som så jag var, var fel. Allt normalt och sött var bra men jag vet inte...nä. Hon skrattade visserligen också lite men...litar inte på henne och nä.
Zana hade tydligen varit på disgusting food museum och ätit insekter och varit i Indonesien och druckit dedär kaffet gjort på poopbönor, som tydligen va såååÅåå gott..! ojaba...japp I like Zana :) hon sa ju det att om jag nånsin söker nån att göra nåt galet så kan man ringa henne. hon va ju så liten så jag hade svårt att tro det men hon är en svart häst tror jag.
Jess var från Chicago och...också sådär jag kände mig inte ok. Som att jag behövde klippa och fixa för att passa. Vi pratade väl lite på tåget hem men... nja. nån avlägsen.
Det är lite som att prova kläder tänker jag. Det ska liksom kännas bekvämt och easy..?
Nästa vecka hoppas jag att träffa Ellinor och imorn är det...Valeria. Jag hoppas verkligen på henne. Vi funkar att prata på nätet, hon gillar old school rock och ville iväg och åka inlines och gå på konserter. Jag fick en aktiv feeling av henne. "bring bathing clothes!" Jag behöver verkligen det. Men det är en sak med nätet och en annan i verkligheten.
uffh. fulla bullar.
Jag har inte ens träffat kitefolket än och har ingen aning om vem de är. Jag försöker att ta mig framåt och göra det jag vill utan att braka samman. Det är en slags "det går alldeles för långsamt" samtidigt som hela bygget knakar och bara...Sakta neeeeer!
Men det är kul med möjligheter . och det är ju lite insane. Det skulle va kul o gå ut lite också. Jag har ju inte ens provat nåt sånt än..! Ajwannaaadäääns.
Men liksom...inte alla smaker samtidigt. Det blir lite insane. Jag hinner ju inte fatta vad choklad smakar innan jag provat päronsviss, mintkrokant och äppelstrudel och...barbiekaramell och ..!
Jag märker också hur mycket jag uppskattar människor i min närhet. Människor kan verkligen vara så himla olika.
Oh well, framåt! :)
