I gruppen ensamkommande flyktingbarn finns naturligtvis… ensamkommande flyktingbarn. Dvs oskyldiga minderåriga pojkar (flickor kommer inte ensamma) som flytt från krig och helvete och anlänt till Sverige utan mamma och pappa. Jag vill att du föreställer dig en snorig 14-åring som är rädd i hela kroppen och själen. Han vill bara vara trygg. Det finns ingen människa med hjärta i kroppen som vill skicka tillbaka honom till Syrien eller skada honom här i Sverige. Att skydda dessa barn ser jag som en självklarhet.
Men i gruppen ensamkommande flyktingbarn finns också vuxna män som tillåts ljuga och som åtnjuter särskilt fördelaktigt bemötande och mer omfattande omhändertagande på falska grunder. En sak de alla har gemensamt är att de fostrats i kvinnoförtryckande kulturer. Många av dem har därför, helt naturligt, en mycket motbjudande kvinnosyn. Och en del av dessa vuxna “barn” gör nu sin kvinnosyn till praktik. Kvinnor, tjejer och flickor förföljs, tarakasseras och antastas på allmän plats. Det finns platser i Sverige som blivit väldigt otrygga för alla av kvinnokön.
Jag har inte vid ett enda tillfälle sett någon värna om svenska tjejers trygghet. Inte någonstans har jag sett någon varning riktad till dem. Däremot har jag sett oräkneliga exempel på hur deras utrymme krymper till förmån för ovan nämnda kvinnohatare. Ett allmänt känt exempel är förstås Eriksdalsbadet. Sexförbrytarnas oas. Kvinnohatets klubblokal.
Samhället har drabbats av sinnessjukdom. Demokratin är inte längre en demokrati. Rättsäkerheten är rövknullad. Öppenheten är rövknullad. Den kollektiva empatin krymper. Betalningsviljan mördas. Solidariteten och välviljan våldtas och utnyttjas. När en enda tjej blir offer för sexuellt övergrepp och gärningsmannen/-männen får tralla vidare i livet mer eller mindre opåverkad förtrycker vi hela jävla demokratin. Förtrycket har fått fotfäste.
Det svenska samhället, den svenska staten, feminismen, alla, sviker både svenska folket och de som sökt skydd här.
