Gunnar Wiklund: Minns du den sommar
https://www.youtube.com/watch?v=fs4IJ7xYJEs
Åh, det finns inte ord för hur mycket jag älskar den här melodin. >3 Jag har ända sedan jag hörde denna melodi första gången haft en speciell relation till den.
Lite corny kanske, men det bjuder jag på. Det här är en av mina absoluta favoritmelodier. Melankoli i kubik, men sån är ju jag. Gunnar Wiklunds röst är som sammet för själen. Och texten är bara ren poesi. Det är så, så många känslor som rusar genom min kropp när jag lyssnar på den hår låten. Melankoli, sorg, nostalgi, säkert fler.
Om minnet ej spelar mig ett skratt så dansade jag och H-O N till denna på en skandalfylld fest i en sportstuga utanför Sandviken. Att vi dansade ihop är jag säker på, men om vi gjorde det till denna är jag osäker på. Skulle kunna skriva mycket om den festen men tror jag låter bli. Blandade känslor för mig att tänka tillbaka på den festen som ägde rum på... stenåldern. Nästan. Mitten av 80-talet snackar vi om. Men det känns som nåt som ägde rum i mitt förr-förr-förra liv ungefär. Så länge sen.
“Jag ej begrep när du mig övergav
Hur jag än dig söker, som månen över hav
Jag bara vet att ingenstans du finns
Ändå uti världen du är den jag minns “