Mörk vikingasaga som väcker starka känslor
Det där med att en bok ska lyckas väcka känslor är för mig som läsare en av de viktigaste punkterna. Och boken Döttrar av Rig, skriven av Helena Andersson gör definitivt det! Som läsare känner jag både kärlek och ilska, nästintill hat gentemot vissa av karaktärerna. Jag upplever vad de gör. Väver drömmer och oroas med dem. Sörjer och gläds. Stundtals känns det som om det vore jag själv som vandrar på en bro mellan hopp och vanmakt.
Döttrar av Rig är en aningen mörk vikingasaga där trälens fasor möter den högättades privilegier. Asatron möter kristendomen. Verkligheten möter fantasin, en drömvärld. Bilden av dödens fasor etsar sig fast i mitt minne. Krälande ormar, stympade lik och torterade levande döda. Men mitt i allt det mörka finns förstås ljuset. Hoppet om att kanske inte allt står skrivet i Nornornas väv. För nog kan vänskapens starka band, blodsband eller magiska krafter ha förmågan att påverka? Och vi ska inte glömma gudarnas egna spel, människornas starka vilja och ödets nycker. Eller Rigs egna planer för sina ättlingar förstås. Dessutom, kärlekens och vänskapens makt är en kraft man inte bör räkna bort. Speciellt inte då Freja själv i sin fågelskrud gör entré och ändrar spelreglerna.
Jag tycker att Helena Andersson har lyckats mycket fint med uppföljningen till boken Söner av Heimdall som går i samma tonart. Författaren fortsätter med sina underbara naturskildringar där man får dundra fram på hästryggen med fartvinden i håret. Ta del av skogens djupa hemligheter eller dras in i gripande beskrivningar om havets förrädiska krafter.
Sammanfattningsvis tycker jag att serien Heimdalls ättlingar väcker starka känslor. En saga som stannar kvar och följer med en långt efter att man lagt ned boken. Att rekommendera för vuxen intresserad av vikingatid och asatro. Nu kommer jag till det svåra; man måste vänta på att nästa bok ska komma ut!