Mistborn: The Final Empire. Recension
The Final empire är första boken i serien Mistborn av Brandon Sanderson och släpptes ut 2006. Boken är en fantasy novell som tar upp teman som ras, klasser inom samhällen och religion.
Efter ett tusen år av slaveri av en tillsynes odödlig och gudalik man som kallas The Lord Ruler, har vissa av folket som kallas ”Ska” fått nog. Mästertjuven Kelsier och hans Tjuvgäng har blivit anlitade att gör sin största stöt någonsin, ta ner själva imperiet och dess härskare. Även med motståndsrörelsen och sina medfödda krafter av Allomancy (förmågan att förbränna metaller inom kroppen för att få olika krafter), ser uppgiften omöjlig ut. Men hopp växer fram när Kelsier visar två av sina trumfkort. Vin, en 16 årig gatuunge med krafterna hos de legendariska Mistborns och det andra trumfkortet är vad han kallar den 11 metallen.
Världen som Brandon Sanderson har skapat i boken är en unik sådan. Hela civiliserade världen är inom ett enda stort imperium som kallas ”The Final Empire”. Aska regnar ner från himmeln varje dag och på nätterna kommer det tjock dimma fram som sägs stjäla folk och byta ut dem mot monster som kallas ”Mistwraiths”. Imperiet är ett aristokratiskt samhälle med The Lord Ruler som ledaren av landet och religionen The steel ministry.
Teknologiskt ligger världen i någonstans mellan 1000 till 1400-tals Europa och samhällsmässigt 1500-tals England med aspekter tagna från några andra europeiska länder under samma tid.
Allomancy är förmågan att kunna förbränna olika metaller i kroppen för att få olika förmågor, t.ex tenn gör så att alla ens sinnen blir starkare medan hårdtenn gör alla ens fysiska egenskaper starkare. Bara folk med nobelblod kan använda allomancy och de flesta är vad som kallas mistings medan ett fåtal är Mistborns. Mistings kan bara använda en av de olika metallerna medan en mistborn kan använda alla metallerna. Bara folk med något släktband till adeln inom de närmsta generationerna kan använda Allomancy.
The steel ministry är en religion baserad runt två principer, att spridda ordet av den heliga ledaren Lord Ruler och att hålla staten och dess byråkrati stabilt. De har även en elit styrka av monströsa individer som kallas inkvisitor vars uppgift är att hitta och förinta alla spår av folk födda med en förälder som tillhör adeln och en som till hör slavfolket Ska, för att förhindra all typ av allomancy hos ”Ska” folket.
Adel är indelat i olika hus/släktband vars makt baseras helt på deras ekonomiska kraft och hur många personer med Allomancy krafter i sitt adelhus. Under nobelmännen finns slavfolken.
”Ska” är ett folk som anses vara Lord Rulers ägodom och har inga rättigheter själva, det är lagligt att göra vad man vill med sina Ska oavsett hur fruktansvärt det verkar.
”Terris” folket har både mer och mindre rättigheter än Ska. De är nästan alla personliga betjänter åt adeln. Men de går genom fruktansvärda saker som strikt avlings program, alla män som inte används för avlings syfte blir kastrerade sedan tidig ålder.
De viktigaste karaktärerna är Kelsier, Vin, Elend Venture och resten i tjuvgänget. Författaren börjar med stereotyper för att beskriva de flesta av karaktärerna, sedan utvecklar han dem när man lär känna dem bättre och när berättelsen fortstrider.
Kelsier är en mästertjuv som blev fängslad i arbetslägret Hathsin tillsammans med sin fru för att ha försökt att stjäla från The Lord Ruler, men efter Kelsiers frus bortgång i Hathsin väcktes hans mistborn krafter till liv. Folk tror i början att han inte tar något seriöst, men vi får reda på att hans skämt och skratt är för att skapa moral för andra men även för sig själv. För honom finns det inget viktigare än hans gäng och att uppfylla sin bortgångas frus önskan om frihet till ”Ska” folket. Han blir sedan en mentor figur till Vin.
Vin är en neurotisk 16 årig tjej som inte vet något annat än de mest brutala delarna av den kriminella världen. Den enda familjen hon har känt är hennes bror, som lärde henne redan från tidig ålder att hon alltid ska förvänta sig att folk kommer förråda henne för eller senare. Hennes värld vänds upp och ner när hon inte bara får reda på att hon är en såkallad mistborn utan även måste samarbeta med Kelsiers grupp som ser ut som ifrån hennes perspektiv som godtrogna idioter som litar blint på varandra. Hon börjar längre fram i boken lita på rester av gruppen mer och komma ut ur sitt skal.
Elend Venture är sonen till nobelmannen vars hov Vin försöker infiltrera. Elend är en skam för sin fader, på nobelmans baler sitter han och läser sina böcker istället för att dansa och samtala med folk. Han och Vin börjar utveckla känslor för varandra tidigt i boken.
Marsh är Kelsiers storebror. Han motsatsen till allt Kelsier verkar vara, Ständigt seriös och har alltid bara ett mål och bara ett sätt att uppnå målet.
Boken är berättad i kronologisk ordning med direkt tal. Varje kapitel följer karaktären som är huvudfokus av scenen i tredje person i dåtid. Vi får bara reda på vad karaktärerna vi följer upplever och tänker i kapitlet.
Språket i boken är väldigt beskrivande. Sanderson använder skiftande med längd och komplicering beroende på tonen i scenen. Men han använder många ovanliga ord i sina beskrivningar, speciellt för en person vars första språk inte är engelska.
Man kan nästan alltid förstå vad han menar även om man inte förstår en eller två av orden han använder i sina beskrivningar för han använder språket väl nog för att man ska kunna förstå utifrån sammanhang.
Det är alltid svårt att utskilja ett budskap ur första boken av en trilogi, budskapet eller temat i bokserier brukar inte vara uppenbara fören man går igenom hela serien och ser den som en helhet.
Ett tema till boken är klassamhälle och ras. Boken tar tanken att många inom ett samhälle med ett starkt klassystem är omedvetna om att det de gör kan vara fel och orättvist.
En sak som är bra med de flesta sakerna i boken är Sandersons attityd med skrivandet, många saker börjar simpelt för att sedan bli mer invecklade ju längre in i boken man kommer. Det ger en tid att komma in i världen och lära känna karaktärerna utan att det blir överbelastning med information, men det har också den negativa effekten att i början verkar saker kanske lite för simpla och för svart och vit.
Det finns många viktiga karaktärer. Detta är både bra och dåligt, bra för att det finns många personer att fastna för. Men dåligt för att blandat med Sandersons attityd av att gradvis visa bitar av sina karaktärer och mängden gör att vissa av dem inte får mycket tid och utveckling till sig i första boken. Vilket kan kännas som om ett par karaktärerna är utfyllnad i början.
Jag tyckte väldigt mycket om boken och rekommenderar den för de flesta fantasi fans. Jag vet inte om jag hade rekommenderat den som en persons första fantasy bok, världen och allting i den från magin till varelserna är väldigt utanför normen och kan vara avskräckande för folk som inte är vana vid fantasy.
