(M)ornitologen av Johanna Thydell Januariboken Moas mamma stack när hon var liten. Nu är hon tillbaka, och Moa måste låtsas vara ornitolog för att kunna luska ut varför hennes mamma en gång stack, och varför hon är tillbaka igen.
Mornitologen var en bok som grep tag i en på direkten. Det kändes som att man läste en 17-årings dagbok. Moa är som vilken tjej som helt. Lite blyg, och osäker på sig själv. Hennes relation med sin familj, och framförallt Otto, hennes bästa vän, speglar detta väldigt mycket. Även om hon älskar dem över allt så är det alltid något som gnager i bakhuvudet på henne. Är hon tillräckligt bra för att de ska stanna...
Varje gång något obekvämt händer, eller Moa känner att hon trampar i klaveret, då får hon löpsedlar i huvudet.
“LÖPSEDEL: Råkade gifta sig med sin halvbror - nu är båda inlagda på psyk.”
“LÖPSEDEL: Ung kvinna kidnappad, polisen har inga spår. Bästa vännen - Jag är naturligtvis förkrossad men har lyckligtvis Hannah Eldh vid min sida.” Det är mycket som händer runtikring den stora handlingen, alltså att Moa ska få träffa sin mamma efter så lång tid. Moa tänker ofta tillbaka på hur hon har betett sig mot folk när hon var yngre, och hur det har påverkat relationerna.
Allt som allt så var det en riktigt bra bok. Den var enkel att ta till sig, man kunde förstå hur Moa kände sig, och det var mycket roliga stunder. Man ville bara ha mer av Moas och Ottos relation. En vän som alltid finns där för en är nog något vi alla vill ha, någon vi kan lita på till 100% och som finns där när vi börjar falla sönder. Jag ger boken 8/10 Läsugglor