Kaosvarelsen
Den kom från Kaoset. Få hade skådat det verkliga kaoset, därför trodde många att den var Kaoset där den gick och aldrig fullföljde nånting, alltid oroade, tvekade precis innan ett naturligt avslut.
Den var skadad, det var tydligt men få tänkte på att det fanns en orsak till varför. Istället tänkte de på hur kaosvarelsen skadade dem alla och hur de kunde skydda sig själva.
Kaosvarelsen var egentligen inte så farlig, höll du bara fast den ett tag, kramade om den och visade på hur den kunde göra för att fokusera mot ett nytt håll blev den snabbt mycket lugnare!
Kaosvarelsen var skärrad, skadad av att ha levt i Kaosets värld. Ja, de flesta av varelserna hade till och med fötts där i. Egentligen var det en stor lycka att möta en kaosvarelse som hittat ut från Kaoset. Bara det var minsann inte lätt, utan en bedrift som krävde stort mod och fokus för att lyckas. Och när väl varelsen lärt sig vårt språk kunde den berätta de mest fantastiska historier som nästan tedde sig som sagor hämtade från de mörkaste djupen.
Utan kaosvarelser kunde inte kaoset överleva, expandera så varje flykt därifrån var en viktig händelse. Men utan stöd och omhuldande kom många kaosvarelser att längta tillbaka, även fast denna gemenskap plågade dem svårt. Ensamheten var värre än Kaosets mörker.
Text och bild av Hampus Haraldsson.