seen from Uruguay
seen from Brazil
seen from Colombia
seen from Malaysia
seen from Malaysia
seen from Singapore
seen from United States
seen from United Kingdom
seen from Czechia
seen from Brazil
seen from Venezuela
seen from United States
seen from China
seen from United Kingdom
seen from China
seen from Guatemala
seen from Germany
seen from China
seen from Bangladesh
seen from United States
Bocciata alla Camera proposta di legge per abbassare l'Iva sugli assorbenti
In Italia, gli assorbenti restano considerati un bene di lusso, a cui si applica un’IVA del 22%. Nella stessa categoria ci sono trattamenti di bellezza, acqua minerale in bottiglia e elettrodomestici, ma non, per esempio, i rasoi per gli uomini. Basti pensare che in Italia persino i tartufi sono tassati meno (5%) perché considerati «beni di prima necessità».
Un'azione, forte, di denuncia contro il razzismo: attiviste e attivisti della Rete Restiamo Umani nelle ultime ore hanno esposto - in corrispondenza di alcune pensiline degli autobus della Capitale...
A deciderne l'esclusione è stata la Corte d'Appello di Torino.
AhahahahahahaAhahahahahahaAhahahahahahaAhahahahahahaAhahahahahahaAhahahahahahaAhahahahahahaAhahahahahahaAhahahahahahaAhahahahahahaAhahahahahahaAhahahahahahaAhahahahahahaAhahahahahahaAhahahahahahaAhahahahahahaAhahahahahahaAhahahahahahaAhahahahahahaAhahahahahaha
Tevez en naturlig del av nästa fas
Juventus gentrifiering går via Fuerte Apache. Carlos Tevez kändes alltid som en udda fågel i den brittiska biotopen. En rödglödgande organism dömd att aldrig hitta sin plats i den färglösa anglosfären. Men även om kulturkrocken var monumental på ett mänskligt plan, behärskade han utrycksformen desto bättre på den gräsplan han var satt att prestera. Varje liga må ha sina unika särdrag men till syvende och sist är fotbollsspråket universellt. Råtalang kommer alltid att finna en väg när begåvning förenas med viljan att lyckas. Tevez gärning i England kan inte beskrivas som annat än succéartad trots att den kantades av kontroverser. Ligamästare tre gånger, CL-mästare 2008 och FA Cup-mästare 2011. När nu Tevez sätter ner sina bopålar i den piemontesiska myllan bör acklimatiseringen gå betydligt smidigare. Han byter visserligen en nordlig industristad mot en annan, men likheterna upphör där. Utsikterna att han ska hitta rätt i Turin-dimman bedömer jag som goda. Redan förra säsongen såg vi en mer harmonisk Tevez i Manchester City, och det italienska kynnet och levernet kan endast utgöra ytterligare balsam för en latinsk själ. Det sägs att uppemot 60 procent av den argentinska populationen har italienska rötter, och genom åren har åtskilliga oriundi med argentinsk härkomst representerat det italienska landslaget. Juventus sökte en game-changer och identifierade i ett tidigt skede Tevez. På många sätt är han den viljestarka fyrverkeripjäs som klubben har saknat i sin anfallsarsenal. Inte minst då man redan ruvat på Llorente-kortet i över ett halvt år. Llorente-Tevez (Vucinic vill nog ha ett ord med i laget) utgör på pappret en mer dynamisk duo än Llorente-Higuain. Den mål- och assistservice som Carlitos erbjuder har vi inte sett i Juventus sedan Del Pieros glansdagar. Enligt OptaPaolo var Tevez direkt involverad i 82 mål - 58 mål/24 assist - på 113 PL-matcher i Manchester City-tröjan. Förhoppningsvis har inte den guldådern börjat sina än. Vem vet, Tevez kan mycket väl ha sina två-tre bästa år framför sig. 29 år är ingen ålder så länge motivationen är intakt och det faktum att argentinaren sällan spenderar tid i sjukstugan är en stor plusfaktor. Skeptikerna är dock inte sena att måla fan på väggen och menar att vi har att göra med en tickande bomb. Det är naturligtvis en kalkylerad risk Juventus tar när man värvar en spelare med Tevez brokiga förflutna. Klubben gör emellertid bedömnigen att uppsidan väger tyngre och jag delar den åsikten. Det finns inga garantier för att inte Tevez i något läge kommer att sätta sig på tvären, men spelarrekryteringar är sällan en exakt vetenskap. Och en sak törs jag med säkerhet fastslå: efter två raka ligatitlar behöver vi addera nya kryddor till anrättningen. Att förlita sig på att samma gamla ingredienser ska göra jobbet är dödsdömt. Spelartruppen är ett cykliskt kretslopp där man ständigt måste tillföra ny energi. Den som står stilla faller offer för naturlagarna. Något säger mig att Tevez vill göra det mesta av de år han har kvar på den europeiska scenen. Jag inbillar mig att det var på de här breddgraderna han egentligen var menad att lysa upp fotbollshimlen. Huruvida speedade Premier League har tillfälligt förstört hans taktkänsla återstår att se. Kanske är det bara en fördel att ha ett högre BPM-tal i kroppen när man ska ta rätt danssteg på stöveln? Den självuppoffrande spelstilen är i alla fall en utomordentlig grundegenskap att ha i bagaget när man ska hitta rätt i en ny miljö. Skulle hemlängtan bli för stor vid sidan av planen kommer julledigheten som ett lägligt avbrott. Om Tevez underkastar sig Contes träningsmetoder är halva slaget vunnet. Det går inte att nog betona vikten av att merparten av våra nyförvärv är i Misters våld redan från starten av försäsongslägret. För oavsett om du heter Tevez eller Ogbonna så behöver du tillgodogöra dig varenda löpmeter och spelarinstruktion för att till fullo vara med i matchen. Eftersläntrare riskerar att jobba i uppförsbacke under hela året. Den fysiska statusen och teoriinlärningen är dogmer som Juventustränaren följer slaviskt. Den som inte går igenom besiktningen blir belagd med körförbud. Fråga Isla (sviktande form/kondition) eller Elia (taktisk analfabet). En fysiskt slimmad Tevez med aptit på framgångar har alla förutsättningar att göra Serie A till sina hemtama jaktmarker. Det är med stor nyfikenhet jag välkomnar honom till klubben och jag hoppas att han på djupet förstår symbolvärdet i att bära nummer 10. Bortom de uppenbara kommersiella motiven att tilldela honom tröjnumret, kan det ur ett sociologiskt perspektiv ha varit ett minst lika briljant drag. För hur får man en bad boy att placera sig själv i ett större sammanhang? Man ger honom ansvar och får honom att känna sig viktig. Nu undrar alla: kommer du, Carlos Tevez, att vara den gamla damen värdig i tre år framåt? Vi är många som gärna vill tro det.
Benvenuto alla Juventus!
Dramma della gelosia, tutti i particolari in cronaca
Ogni tanto, davanti a certe notizie, mi vengono in mente due cose:
che fino a non tantissimo tempo fa', il Codice penale italiano prevedeva un caso particolare di omicidio, il c.d. omicidio d'onore, che si realizzava quando il padre, o il fratello, o il marito feriti nell'onore uccidevano la donna/ragazza/figlia oggetto dello scandalo e fonte della vergogna familiare, e magari pure il di lei amante (ma anche no) - tralasciamo ogni ulteriore considerazione sul Codice Rocco, vi prego, fino al 2006 la violenza sessuale era un reato non contro la persona ma contro la morale. Dicevo, certe cose si commentano da sole;
che ho avuto la mia fetta di fidanzati possessivi, ossessivi e gelosi, che dopo un po' diventavano, magari, pure violenti.
Uno, il primo, mi ruppe il naso e due costole, e io non ci pensai due volte a chiamare i carabinieri. Violenza privata e lesioni personali gravi, disse il pretore - all'epoca non esisteva ancora il reato di stalking, e il giudice monocratico si chiamava ancora pretore. Pena sospesa, del resto il mio ex era incensurato, e provvedimento restrittivo.
Quando, dopo qualche mese, tentò di riavvicinarmi, ci pensarono alcuni amici, picchiatori contradaioli, a fargli passare ogni velleità. Dovevo rivolgermi di nuovo alle forze dell'ordine, è vero, l'ordinamento vieta di farsi giustizia da se', è vero, ma a vent'anni di distanza ringrazio ancora mentalmente gli amici di allora.
In seguito, dicevo, ci sono stati altri uomini disturbati e violenze verbali e minacce, che non è che facciano meno male dei cazzotti, solo un male diverso. Però con gli anni sono migliorata, non ho permesso che queste persone andassero oltre: li ho allontanati con decisione, un paio di volte soffrendo come un animale perché, magari, ci tenevo, in quel modo strano che porta certe donne a legarsi a certi uomini; una volta ho chiesto aiuto a un amico carabiniere. Mi sono data della cretina, poi, per aver permesso loro di arrivare anche solo alle ingiurie e alle minacce, o per aver concesso una seconda possibilità quando, davvero, la sola cosa che avrei dovuto fare era scappare a gambe levate. Ma meglio tardi che mai, penso.
Queste ragazze, queste donne, non hanno avuto la possibilità di scappare, o non ne hanno avuto il tempo, o non hanno avuto sospetti, o abbastanza coraggio. La maggior parte di loro non ha avuto alternative. Ma non venitemi a dire, non mi fate leggere cose come: "Ero geloso e l'ho uccisa", "lei voleva lasciarmi e l'ho uccisa". Non fate passare questi uomini da vittime, le vittime vere sono le loro donne: non sminuite la loro memoria.
[il titolo di questo post courtesy Ettore Scola]
Stekhet skandalmatch i konspirations-teoriernas förlovade hemland
Om seriefinalen En match helt i italiensk anda. Sterila konstinstallationer undanbedes. Il calcio ska vara ett slagfält av känslor. Den dag diskussionsunderlag saknas är allt över. Tickar man av boxarna för vad en scudetto showdown bör innehålla blir det ett check (!) efter varenda en. Gol negato a Muntari, e rete ingiustamente annullata a Matri. Espulso Vidal, un pugno nello stomaco di Mexes a Borriello et cetera. Kanske inte så värdigt alla gånger, men ett satans spektakel vi sent kommer att glömma. Juventus inledde matchen bäst. Ett övertag som höll i ungefär åtta minuter. Sedan gick det upp för samtliga att 3-5-2 var en dålig idé mot ett uppumpat, rörligt och spelskickligt hemmalag. Formationen kan med fördel användas för att låsa upp smålagens bunkerförsvar i den egna hemmaborgen. Mot ett bolltryggt, centrerat och såphalt Milan utan självklar referenspunkt är det inte att rekommendera. När anfallsattackerna kommer vinande från flera håll och mittbackarna inte får fäste på sina offensiva pjäser uppstår problem. Följaktligen var det Milan som stod för grannlåten ända fram till den 60:e minuten. Bonucci bjöd på Milans 1-0-mål efter en sedvanlig indianare. Därefter hade Romagnoli uppenbarligen transplanterat Marottas skelöga (no pun intended). Två grava fel begicks under matchen varav det ena förseglat tillställningen bortom allt tvivel, enligt milanisti. Fullt möjligt, men osvuret är bäst. Juventus var även uträknade mot Napoli men kämpade tillbaka från tvåmålsunderläge två gånger om. Han som stod för spökmålet bekräftade för övrigt den bild man har av honom. Hur som helst lönar det sig att sätta press på domarkåren. Alex Ferguson innehar svart bälte i grenen. Om han inte varit lyckosam inom detta gebit hade han lagt av för länge sen. Det fungerar, alltså fortsätter han. Alla gör det, ingen vill kännas vid det. De personer som från en tid till en annan sätter sig på höga hästar är undantagslöst hycklare. Archivio stampa ger mig rätt. Alla har en bristningsgräns. Sätter man däremot domargnället i system för ofta kan det bli kontraproduktivt. Det gäller att göra det vid rätt tidpunkt. Med timmen passerad på matchuret hittade Juventus en väg in i matchen. Först då började nämligen Contes spelarbyten och omställningen till 4-3-3 att ge utslag. I samma period blev Milan mer mjölksyrebelastade och på samma gång försiktigare i sin inställning. I avsaknaden av ett starkt fyrtorn med förmåga att limma bollen var det de rödsvartas tur att stå på hälarna. Enligt statistiken är Juventus bättre på att freda sitt mål och det blev också tydligt längre fram. Följdfråga: Hur i helvete kan energislukaren Marco B starta på Matris bekostnad? Obegripligt. Marco B kan ta sin Hitlerjugend-frisyr och köra upp i Camila Morais sköte. Må han aldrig hitta ut igen. På något sätt var det symptomatiskt, kanske rentav självförvållat (?), att han fick smörj av shemale Philou. Det rycker i kräkreflexen när jag ser båda spelarna. Vidriga. Med en självuppoffrande och målhungrig Matri, en finessrik och djupledshotande Vucinic samt den evighetslöpande Pepe på plan ökade trycket mot Buffons målvaktskollega. Men innan Mitra Matri hann bytas in på bekostnad av Quagliarella hade den senare en utomordentlig möjlighet att kvittera. Abbiati lyckades emellertid reflexparera Fabios skott från point-blank. En superb fantomräddning som måste applåderas. När tjugo minuter återstår av tillställningen genomförs det anfallsbyte som förändrar utgången. Claudio Zuliani: Eta Beta ut, Alejandro Matri in. Det dröjer åtta minuter innan den bildsköne Milan-produkten gör mål. Fem minuter senare är det dags igen. Andra gången godkänns kvitteringen fram till 1-1. Precis som en intelligent striker ska göra sliter sig Matri loss framför sin markering (Thiago Silva) och intar en position vid närmaste stolpe. Pepe serverar en perfekt avvägd crossboll som il Dandy begraver i nätmaskorna. Resterande del av matchen är mest en transportsträcka mot slutsignalen. Vidal hinner med att hacka ner van Bommel bakifrån och är därmed avstängd mot Chievo. Pepe gör honom sällskap in tribuna. Sedan utbryter kalabaliken. Knuffar, svordomar och spelare som får något svart i blicken. Scener från spanska el Clásico spelas upp i huvudet. Snipp snapp snut, så var sagan slut. Fast ändå inte, matchen pågår fortfarande... Efterspelet Det är öppet krig mellan Juventus och Milan. Fredspakten är bruten. Den gentlemannamässiga överenskommelsen mellan klubbarna gäller inte längre. Hårda ordväxlingar har yttrats mellan klubbdelegater. En del av innehållet är av den oåterkalleliga sorten. Den typ av giftpilar man omöjligen kan stryka ett streck över i samma stund krutröken lagt sig. Det kommer att krävas medling för att reparera den här skadan. Personligen vet jag inte om jag tycker att Juventus borde vara särskilt angelägna om att sträcka ut eller ta emot en hand. Jag har nämligen inte mycket till övers för Milano och vad hela den staden står för. Jag ser t.ex. mycket hellre ett starkt Turin och har inte något emot Torino per se. Inte så länge Urbano Cairo & Co vet sin plats. Men vad jag anser är fullständigt ointressant, frågan är vad Agnelli-klanen tycker och tänker? Det är däremot riktigt intressant. De avlidna Agnelli-bröderna - särskilt Gianni - var länge en viktig motvikt till Silvio Berlusconi. Efter brödernas bortgång uppstod ett tomrum och en skev maktbalans. Det fanns bara en spelare på plan och arvtagarna sågs inte som ett direkt hot. Inte förrän telningen Andrea kom in i bilden och började ta ett allt större utrymme. Presidenten har på ett skickligt sätt navigerat mellan grynnorna och har under snart två år på posten dominerat agendan. PR-maskinen har gått på högvarv. Det snackas om klubben. Hela tiden. Det revitaliserade intresset, och fjäskandet som följer med det, har inte fallit i god jord hos konkurrenten Milan. Många har blivit tagna på sängen av att Juventus är så här starka, redan nu. "Va? Vänta nu, den här scudetton är vår och endast vår. Ni skulle inte vara här, varför gör ni anspråk på något som inte tillhör er?" En provokation som inte Galliani & Co tar lätt på. Men ingångna avtal - om än bara uppgjorda i teorin - kan rivas i tusen bitar. Varken AA eller Conte är människotyperna som lägger sig på rygg och sprattlar.
Game on. Pavel Nedved: "De senaste åren har vi förändrat allt och har arbetat på ett fokuserat sätt för att ta klubben tillbaka dit den hör hemma. Min målsättning är inte att bli omtyckt utan att vinna, punkt". Och vinnare gillar som bekant inte att förlora. Med eyes on the prize för första gången på länge tänker man inte ge sig frivilligt. Om det innebär att vänskapsbanden till Milan offras, fine. Det är priset man får betala.
Sedan är Juventus klubbledning högst medvetna om att scudetton är Milans att förlora och Juventus att ta. Men Juventus hade inför finale scudetto redan besegrat Milan två gånger den här säsongen. Det gjorde sitt till för att höja temperaturen i casa Milan, och när en så tydlig oförrätt gick emot klubben i lördagens match rann sinnet över på Adriano Galliani. I skottgluggen: Stefano Braschi (tillsätter domarna), huvuddomaren Paolo Tagliavento och Antonio Conte. Först på vip-läktaren, sedan nere i katakomberna. Juventus hetlevrade tränare är inte den som backar för någon, så inte heller för mafioso Galliani. Tillbaka är de nervösa leendena och de hatiska undertonerna i den offentliga debatten. Då vet man att Juventus är att räkna med igen. Amici di nessuno era falska svin. Gemellaggi är till för de som inte kan stå på egna ben utan måste ha någon att hålla i handen. Att vara hatade är en triumf i juventinos ögon, om än inget självändamål. När trafiken på antijuve-sajterna ökar vet man att titlarna är inom räckhåll. Den vetskapen får alla gobbi att sträcka på ryggen lite extra. Vi visste att den dagen skulle komma, innerst inne visste ni andra det också.
