seen from China
seen from China
seen from France
seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from India
seen from Netherlands
seen from United States
seen from Malaysia
seen from China
seen from China
seen from China
seen from United Kingdom
seen from France
seen from China
seen from France
seen from Russia
seen from Italy
seen from United States
Ödet, det var en man som kunde lägga pussel!
Så börjar pusselläggandet igen, läggandet av det så populära och kända livspusslet. Från och med denna vecka går jag in på en egen schemarad och kommer därmed att jobba heltid på riktigt igen. Ekonomiskt gör det absolut ingenting, men visst känns det ovant att vara tillbaka i en vardag av heltidsarbete igen – med allt det pusslande det innebär för att få vardagen att fungera. Samtidigt har jag…
I likhet med pusselbitar passar alla in nånstans - men inte alltid i samma pussel
Livspusslet fortsätter att läggas med hemmet i Bagarmossen som bas – och som alltid blir aldrig en vecka som man trott från början. Oftast blir det till det positiva, det vill säga att jag får jobba mer än jag från början räknat med – och det gör ju ingenting. Jag har konstant jour i hemmet och telefonen kan ringa när som helst på dygnet – antingen från jobbet eller för något uppdrag på firman.…
Apatikerföreningens årsmöte inställt på grund av bristande intresse
Som timvikarie år det lite svårt att planera sin tid emellanåt, framför allt så här i början av en anställning då man inte vet hur mycket man i snitt kommer att få jobba. Jag försöker att ibland planera in andra saker, som att åka till stugan, gå ut eller bjuda hem folk. Och så dyker det upp jobb och jag får planera om för att hinna jobba och tjäna in pengar. För jag har inte riktigt råd att…
Valrosspussel
Hurra hurra, med en domedagsklocka som glatt tickar mot midnatt konspirerar händelser för att åtminstone för syns skull dra tillbaka sekundvisaren några steg. Iallafall på den ena domedagsklockan, den andra ligger och tickar i bakgrunden och den tredje går nog till och med snabbare om än inte så mycket. Bilen är fixad och jag kan lägga kollektivtrafiken bakom mig, i vart fall för en stund är…
View On WordPress
Trots att jag mindes, så hade jag glömt
Trots att jag mindes, så hade jag glömt
Precis som det är skillnad på att “veta” och “inse”, så är det skillnad på att minnas och minnas.
Jag har inte glömt hur det var att studera fulltid och ha småbarn hemma. Jag har inte glömt förra årets vabruari, frustrationen över att vabba från praktikplatsen på grund av en förkylning som aldrig verkade vilja ge sig, eller den dova känslan av chanslöshet att vara både en närvarande moroch en…
View On WordPress
Skulle du kunna tänka dig att skaffa au pair?
Skulle du kunna tänka dig att skaffa au pair?
Au pair, definition enligt Wikipedia: “en person som bor i en värdfamilj och hjälper till med barnpassning och visst hushållsarbete under en på förhand avtalad tid, som ofta är ett år.”
Svara gärna på den rekordkorta undersökningen i slutet av inlägget!
När jag var au pair
Jag jobbade i min ungdom – dvs för 10-15 år sen – som aupairflicka, jeune fille au pair, i Frankrike i flera år. Det är…
View On WordPress
Lycka, livet är perfekt!
Livet är underbart, ibland så perfekt att man vill nypa sig... Det är helt otroligt hur mycket energi man kan få av att ändra vissa detaljer i livet. Som vilka man ger ens tid... Utan att det är deras fel, men där det kan gå så mycket energi bara av att man tänker för olika. Jag är så sjukt pigg! Så galet med energi till allt. Så mycket att man drygar sig med folk till den grad de inte orkar mer, men man lär dryga sig lite till, bara för att. :) Speciellt tyst folk, som är lite grå, får det extra jobbigt. Extra jobbigt när man är tyst av sig och nån som mig försöker muntra upp dom. Utan att de bett om det, utan att de vill eller orkar. För jag kan inte låta bli, är så van att det är min roll, att muntra upp, hjälpa till, fixa - att jag har svårt att fatta när jag inte behövs. Idag har jag haft tre såna incidenter, alla med folk som är åt det tysta hållet, en del åt tapetblomma-hållet, där jag inte kan hålla mig. Tror att de är nere eller ledsna, för att de är som de är, och försöker få igång dem, till resultatet Öh, va? Eller, allvarligt? Eller, sluta!? Va vill du? Varför? Nä, när jag säger att jag önskar att de slutar mixtra med hästkött i hemelektroniken, så menar jag inte att jag missförstått skandalens natur. När jag frågar hon med rött hår hur det plötsligt kan växa ut en ny färg, så menar jag inte att jag missförstår hårväxandets natur, och när jag inte kan hålla mig för att skriva några extra rader, för att verkligen bekräfta känslan av att något konstigt är i luften - så förstår jag hur irriterande det kan vara. Och jag ber er alla om överseende, för att jag just nu, verkligen gillar livet. Att leva, och allt det roliga som hör till. Och att jag är ytterst nyfiken, på vad som händer kring mig, när det kommer till surr i utkanten. Samt folk jag älskar, som inte längre kan vara del, men som jag så, önskar mår bra, önskar ser positivt och ger istället för att ta. Det var många år sedan, allt var så otroligt perfekt. Relationer med betydelsefulla människor, utan ångest, sjukdom eller drama. Ett jobb som ger fantastiskt mycket just nu, där allt jag jobbat för så länge, nu sätter sig på plats. Med möten som blir så mycket mer än förväntat, med projekt som går i hamn och med kunder som ser vad som är möjligt. Och det enorma i produkten, där den kan förändra struktur och riktning för ett helt samhälle. Barnen: Alva 5 är och Elsa 2 år - har kommit ur sina perioder, och även om de ibland är tillbaka, så får man åter kramas och gosa med Elsa. Som ett tag vara var mammans. Alva, som alltid varit pappas tjej, på ett sätt, var också på väg till tjafs och trots, i stora lass, men som nu backar till att hon är så underbart mysig, gosig och säger så underbara saker. Allt från att hon vill att vi köper hus ihop när hon blir stor. Till hur hon älskar oss, hur hon ska gifta sig med pappa och hur mamma ska få bo kvar och Elsa ska få gifta sig med morfar, om han inte blir för gammal då, förstås, tänker hon :) gullungen. En del nya relationer som ger.. Ännu nyare relationer med gamla bekanta som åter visar sig, och flera nya trevliga människor som hjälper mig så otroligt mycket. Och som finns där, helt plötsligt. Hör av sig och delar, är tacksamma och som gör en tacksam. Folk som ser vad som är viktigt, som ser nyanser och som oftast har barn och kan dela funderingar. Folk som säger att de medvetet hållit sig undan, under en period, som nu delar otroliga saker, som jag missat helt - i min värld - som under en tid blev ganska begränsad. Det enda jag nu önskar, är lycka för de jag älskar. Även de jag älskar, som jag inte längre träffar så ofta som jag skulle vilja, eller de jag inte träffar alls. Att de får, och vill ge... Och slutar leta felen som "Åh, dags att ringa nu, det var tre veckor sen sist" utan som är tacksamma och försöker se att vi nog gör så gott vi kan, utan att snärta till varandra eller prata illa om andra. Livet är knepigt, ibland mår vi bättre utan vissa människor. Man märker ganska fort vilka de är, och ibland - mitt i det - tar det tid att väga enorma fördelar mot enorma nackdelar. Ibland har man inget att jämföra med, för att ta ett vettigt beslut. Ibland är man för nära för att se det sunt. För att skapa lycka åt flera. Att få negativiteten - som är den enklaste att kasta runt, till det motsatta. Att försöka ge varandra, istället för att försöka stoppa varandra. Skapa spekulationer hos folk, rädslor och tjafs, där det inte borde finnas. Där det kan finnas folk som inte orkar stå upp. Folk som inte syns, eller vågar säga något, när andra beter sig illa. Folk som bryr sig för mycket om vad andra tycker och själva blir så påverkade. Att vi låter varandra vara, att var och en tar hand om sitt och inte pratar illa om andra. Det önskar jag verkligen. Jag lever just nu, det perfekta livet. Jag skulle inte ändra på en enda sak. Jag får ha mina barn så mycket jag vill, med andra halvan av tiden där jag och Mia får vara med dem tillsammans om jag vill. Och hon får vara här om hon vill, när hon vill. Jag kan jobba järnet när de åker till mamma, och komma ikapp med allt, vilket i sin tur gör att ekonomi blir bra, vilket i sin tur gör att man kan jobba mindre, och runt runt. Hörde en bekant som för några dagar sedan var så glad för att personen skulle få 24 000 i lön, RENT. Jag ska BETALA 25 000 i moms - RENT, den här månaden - sen kommet lönen - och det betyder - trots att jag inte gillar att betala skatt - att det går ganska bra, och trots att jag lägger några kvällstimmar per vecka på saken, så kan jag med all hjälp jag får, ändå göra riktigt häftiga jobb, åt kunder som har så otroliga projekt. Där vi lägger vår själ att få det att bli galet häftigt, med 3D och på plats på mässorna runt sverige. Superkul, på alla sätt. Både med socialt och verksamhetssystem, och så otroligt givande. Det finns en teori som säger att människan inte är kapabel att vara nöjd, aldrig. Låter man tiden gå, vänjer man sig och ser missnöje. Om man inte lurar sig själv, att stanna i det. Så är det kanske, vad vet jag. Men jag ska minnas detta, hur det känns när man bor så underbart, har så underbar relation till barnen, när man ska betala 25000 i moms ;) och när relationer med nya och gamla ger så mycket. Där energi finns i överflöd, där jag är van att hantera ångest hos andra som nu inte kommer, där jag inte behöver ge på samma sätt. Det kan vara det enda, jag är van att ge så mycket mer. Varje dag. Hjälpa till, låna ut, köra runt, handla till, ta hand om. Så är det inte nu, jag har mina barn, de jag tycker om och sen stopp. Inget att ge, ingen som vill ha hjälp. Det är ovant. Jag behöver inte försöka muntra upp grannarna när de ser nedåt ut, jag behöver inte lyssna efter olyckor för att se vad jag kan göra. Jag behöver inte bjuda nån på saker för att de säger att de har dåligt ställt, när jag knappt känner dem. Men jag vill. Nånstans... Vill betala de där räkningarna åt dom, vill fixa deras bil, vill få dem gladare, vill lyssna på bekymmer, försöka hjälpa. Det lär jag sluta med. Jag är inte behövd så, mer. Är inte min sak, att ta hand om. Ska vara sätta sig känslomässigt också, att det är så. Får jag det här för länge, blir jag kanske bortskämd, och jagar nya bluffar. Eller så får det stanna ett tag. Det är iaf underbart, att leva, just nu. Och jag hjälper gärna till, även om jag inte är tillfrågad eller behövd :)
En make or break faktor som ofta stjälper ens (dina?) ambitioner är det så kallade livspusslet. Du kanske vill jobba en hel del. Du kanske vill träna en hel del. Du kanske vill umgås med din partner en hel del. Du kanske vill träffa dina vänner en hel del. Du kanske vill ha det tyst och lugnt kring dig en hel del. Många "en hel del" aktiviteter går ju inte ihop, det finns bara 24 timmar på ett dygn och det är upp till dig att få det att fungera. I artikeln rekommenderar de appen Clear. Jag har inte testat den men tänkte prova i alla fall.
