#modeforskning

[agnesgb]

Dagens Nyheter – Philip Warkander är världens första doktor i mode, 16/06/13

Philip Warkander är världens första doktor i mode.

Dagens Nyheter 16 juni 2013.

Mode är nyckeln till samhället. Det vet Philip Warkander, världens första doktor i modevetenskap. Han forskar på stil och använder mode som analysredskap för att nå de stora, allmänmänskliga frågorna och för att förstå världen bättre. 

Världen har fått sin första doktor i mode. Han heter Philip Warkander, är 35 år från Helsingborg. För en månad sedan fick han sin doktorstitel av Stockholms Universitet, när han som första doktorand i världen disputerade i fältet modevetenskap som vetenskaplig disciplin.

Philip Warkanders avhandling, This is all fake, this is all plastic, this is me – An ethnographic study of the interrelations between style, sexuality and gender in contemporary Stockholm är en etnografisk studie som undersöker samspelet mellan stil, sexualitet och kön i det samtida Stockholm. Några som är med i studien är bland annat konstnären Makode Linde och stylisten och kreatören Tommie X.

– Min fokus har inte varit på själva bärandet av plaggen, utan interaktionerna och sammanhangen, berättar Philip Warkander. Det är i sammanhang och koppling mellan en mängd olika individer och aktörer som meningen i stil skapas.

I forskningen upptäckte Philip Warkander hur stil kan vara ett slags kapital, som kan användas för att få tillgång till olika typer av rum eller förmåner, medan samma stil i andra fall kan vara till stor nackdel. Att reda ut just sammanhang och samspel mellan mode och samhället ser Philip Warkander som en viktig uppgift för den framtida modevetenskapen.

– Mode är nyckeln till det västerländska samhället, om du förstår mode förstår du hela den kapitalistiska samhällsstrukturen och dess drivkrafter. Mode kan också användas för att förstå hur världen är organiserad på ett globalt plan, med tillverkning, arbetsvillkor och konsumtion. Det är faktiskt kopplat till liv och död.

På senare tid har vithetsnormen inom mode diskuterats som ett stort problem. Inom modebranschen har en aktiv efterfrågan på större diversifiering bland modeller ökat, om än minimalt. Philip Warkander pekar på att modeforskning kan hjälpa till med språk och förhållningssätt för att förstå och diskutera samhället.

– Mode är ingen isolerad industri. Att vi har problem med vithetsnormen inom mode, innebär att vi har problem med vithetsnormen i hela vår kultur. Mode genomsyrar och genomsyras av allt, och genom att inte förstå det, och göra problemen med exempelvis ideal och smalhetshets till isolerade problem, förringar man de problemen. Man osynliggör de komplexa strukturerna.

Modeforskning kan vara en nyckel till att förstå hur normer uppstår och maktförhållanden upprätthålls i samhället, menar Philip Warkander.

Ett aktuellt exempel är den italienske designern Riccardo Tisci, som för sina två senaste kollektioner för modehuset Givenchy säger sig ha tittat på det europeiska resandefolket respektive befolkningen i Rio de Janeiros favelas, stadens fattigaste områden. En Givenchy-tshirt har han tryckt med texten “Favelas”, och lär i runda slängar kosta uppåt 3000 kronor.

– Det måste vara en av de mest extrema formerna av cynism, inte sant? Och här kan du inte heller utgå från hans intentioner, utan det måste sättas i ett större sammanhang. Det handlar om att ha kunskap om den typen av samplande som västvärlden eller den kreativa klassen gör av marginaliserade eller utslagna grupper. Det är en maktutövning som vi ser ske i fysisk form som mode, som vi måste problematisera.

https://www.dn.se/arkiv/sondag/i-garderoben-hanger-en-vetenskap/

[agnesgb]

Dagens Nyheter – ÄR DET KJOLEN SOM GÖR MANNEN? 23/06/13

ÄR DET KJOLEN SOM GÖR MANNEN?

Dagens Nyheter 23 juni 2013.

Vilken betydelse kan kläder ha för att förändra dig? Designern och forskaren Maja Gunn undersöker hur en man med en rädsla för det feminina kan få en ny syn på sig själv genom att klä sig annorlunda.

I sitt projekt "If you were a girl I would love you even more", undersöker mode- och kostymdesignern Maja Gunn hur en mans könsidentitet kan laboreras genom kläder. Hennes fokus: mäns skräck för att bli femininiserade.

Mannen som medverkar i projektet ikläds plagg som i hans ögon är feminina, från subtila skärningar på tröjor, till klänning och underkläder, och konfronteras på så sätt med rädslan att få sin könsidentitet ifrågasatt.

– I början protesterade han konstant, berättar Maja Gunn. Jag frågar varför han reagerar så starkt, men hans motstånd mot kläderna jag ger honom verkar vara så djupt grundat i honom att han inte kan verbalisera kring det.

Maja Gunn är mode- och kostymdesigner, med magisterexamen från både Konstfack och Stockholms universitet, som just nu doktorerar i konstnärlig forskning vid Textilhögskolan i Borås. Hon kom med idén till studien när hon under en resa till New York möttes av tydligare könsroller än hon var van vid eller kände sig bekväm med.

När hon träffade den man som projektet skulle komma att kretsa kring, upptäckte Maja Gunn hur han hade en enorm rädsla för att bli kopplad till något som kunde uppfattas som feminint. Han hade tydliga idéer om hur en heterosexuell man respektive kvinna skulle klä sig och ville aldrig röra sig utanför den mallen. För att utmana det inledde Maja Gunn ett laborerande med hans genusidentitet kopplat till kläder.  

– Varje provning var en kamp, för oss båda. För honom låg det svåra i att se sig själv i spegeln iklädd dessa plagg. För mig låg svårigheten i att överhuvudtaget få honom att sätta på sig plaggen.

Maja Gunn berättar hur mannens kropp reagerar på det feminina i plaggen, hur han kröker ryggen när han sätter på sig en klänning och börjar skaka när han tittar sig själv i spegeln. Men efter ett tag händer något.

– Det uppstår situationer där han börjar komma med kreativa förslag och där han inte längre känner skräck inför sin egen spegelbild. Vid något tillfälle säger han att projektet skapat honom, han hävdar att det har förändrat honom. Jag blev delaktig i skapandet och formateringen av hans utseende, stil och värderingar, berättar Maja Gunn.

I Maja Gunns forskning synliggörs en rädsla för att bära vissa plagg, bland annat kjol. Ett plagg som manliga konduktörer på Roslagsbanan gjorde till världsnyhet när de mer än gärna tog det på sig en varm dag i juni (endast kjol eller långbyxor var de tillåtna nederdelarna i deras uniform). All uppmärksamhet konduktörerna fick visar hur ovanligt det är med vanliga män i det offentliga som kan utforska sin sexualitet.

– Utifrån mitt forskningsperspektiv skulle det vara intressant att veta hur de upplevde kjolen och om det påverkade deras arbetssituation och kontakten med passagerarna, säger Maja Gunn. Fast en uniform innebär ju inte samma val som en privat klädsel, varför det nog är lättare att adaptera ett plagg eller en stil en annars aldrig skulle bära. Det blir helt enkelt inte lika privat, utan lättare att distansera sig.

– Idén om mannen är så djupt förankrad att den är svår att rucka på. Även om modet blir mer tillåtande och erbjuder större variation för män så innefattas ju mode också av starka konservativa krafter. Mannens genuslaboration kan möta motstånd, men förhoppningsvis resulterar det ändå i en förändring av ideal, könsroller och begär, inte bara inom mode utan i samhället i stort.