SLUTA ALDRIG VARA UNG OCH ARG
Idag, när jag skulle upp i SJ Loungen i Stockholm fick jag tyvärr, som ung, ett tråkigt bemötande. En utav SJs personal släppte in flera personer vid ingången, utan att betvivla deras rätt till närvaron, men frågade mig, som kom precis efter alla andra i kön, om jag hade SJ Prio svart eller en förstaklassbiljett, som är kravet för tillgången till loungen. Jag blev självklart väldigt upprörd över frågan och konfronterade mannen. Han besvarade mig genom att säga: ”det är ju inte så vanligt att så unga människor har SJ Prio svart, hörrödu”, lite med känslan att jag skulle rycka upp mig lite och sluta vara så bitter. Personerna som kom bakom mig, kom in, utan frågor. De var gubbar med mustascher, portföljer och andra viktiga attribut som värderas i vuxenvärlden.
Väl framme i Gävle, där jag deltog i en panelsamtal där jag fick frågan - varför engagerade du dig?
Jag svarade med en ganska så bestämd röst, genom en berättelse om hur ARG jag var på samhället som 13-åring. Ilskan över att inte kunna få synas, höras eller bli lyssnad på. Att inte kunna påverka min vardag, min utbildning eller ens kollektivtrafiken jag utnyttjade dagligen. Jag lämnade ord till kommunikatörerna på IKEA, WWF, Gävle Kommun, och Coca-Cola Sverige samt svenskt näringsliv rekommendationen att aldrig sluta vara unga och arga, det är så jävla viktigt.
Fotnot Detta gjorde mig ännu mer arg: (NÄR SKA BARN FÅ VARA PÅ METROS FRAMSIDA I ANDRA SAMMANHANG ÄN DETTA?????)
