Och på den tredje dagen...
…infaller den kollektiva tröttheten.
Stålande sol, molnfri (och smogfri?) himmel och 35 grader. Bangkok var inte nådigt. För att få respit från storstadens trafikkkaos tog vi oss till Lumpini Park, Bangkoks motsvarighet till Central Park. Att det skulle motsats Central Oark får nog sägas vara en överdrift, men vi hittade en lekplats till Emmy, ett urban gym till maciej (en sista putsning på de viktiga strandraggarmuskelgrupperna) och en iskaffe till charlotta. Vi lyckades även få syn på en familj varaner som mumsade loss på en sköldpadda. Vilken lycka.
Maciejs inre termostat ballade ur under dagen vilket resulterade i en natt av feber och frossa. En viss oro infann sig eftersom vi under flygresan från Dubai till BKK hamnade bredvid en kvinna som hade en hostattack som höll i sig i nästan två timmar. Om någon sett filmen Contagion förstår ni varför. Charlotta såg dock sitt tillfälle och smet iväg för en thaimassage utan någon som helst hänsyn till sin respektives sviktande hälsa.
På morgonen den fjärde dagen var glädjen stor då Maciej återfått sin goda vigör. Det rådde även en kollektiv samsyn över att det var dag att lämna storstan för något mer strandnära. Valet föll på Cha-Am, en liten kuststad som är populär bland thailändska turister och som ligger knappt tre timmar från huvudstaden. Sagt som gjort och en taxiresa senare sitter vi på verandan till en liten lägenhet och njuter av karaokesång och doften av skaldjur. Vi lyckades nämligen tajma in den årliga fisk- och skaldjursfestivalen. En nio dagar lång orgie i mat. Passar oss perfekt!