Du ska ge dig själv?
Jag har försökt men jag tror att när bumerangen inte studsar tillbaka så...kastade jag den aldrig? Kanske stod jag bara där och ville ha den. Hur ska den kunna komma till en...om inte jag först skapar den? Är det jag som bygger den och kastar ut den? Är det för att det är en del av mig som den studsar tillbaka? För att den egentligen bor där?
För det ligger nåt i att jag hjälper andra när jag hjälper mig.
Kanske känner de det på en sån instinktuell nivå att det inte går att gömma hur man än försöker. När man Ger som ger man, när man Tar så tar man. Som att det finns gamla uråldriga underströmmar som alltid varit så. Som regler för att bygga ett Universum.
Det började kännas sådär...bra idag när jag slipade. Alltså när jag började försöka omforma lite. Som en feelgood känsla som var sååå längesen jag kände. Den där gamla som fanns när jag målade; som man blir ett med alltet och det uppstår ett flow och man bara surfar på njutningen. Den fick lite mer egen karaktär idag, ett steg till. Imorn är det på hästen igen och testa nytt fik. Får man sova efter träning och slipning och orkar jag ta cykeln imorn? Man hoppas.
Ge mig själv har under många år varit mitt stora trassel. Kanske är det the mother till mina problem. Kärlek från mig till mig.
Har Universum min back? Jag kanske måste ha min egen. Fast jag ÄR ju...en del av Universum? Har Universum min back om Jag har min back...? Ger Universum mig kärlek när jag ger mig kärlek? Är det MIN kärlek jag...saknat? Är det DEN jag...jagar? Aj mitt huvud. Ovanliga tankar som bygger nya vägar.
För...det finns ju inget recept; allas är ju olika. Inget är rätt för alla och fel för en kan vara perfekt fit för någon annan. Det är nåt inuti som kommer ut. Det kanske är en inre kärleksresa jag gör nu. Hemmet jag letade efter, tryggheten som jag sökte, balansen...jag. Är det så att när jag hittar kärlek så hittar jag mig?
För det är stora håriga bestar som står och pekar åt olika håll. Som drar i mina armar och nästan inte kan ta ett nej. De ska jag säga till och peka på vart jag tänkte gå. Jag går där nu. Jag har tagit konstiga steg där. Osäkra steg. What the hell am I doing? steg.
Lite inte ta skit på samma sätt, lite nähädu och sätta ner små fötter. Näe..jag ska...prova gå här.
Mer kreativ, mer idéer har fyllt den stora svarta boken, jag känner hur jag närmar mig kärnan av mitt jag - hur kan det vara fel?










