Take a deep breath. This was more to get your attention than anything lol. So to clarify, School Service WILL CONTINUE ON! However, we can only afford to update to Patreon, Tapas,
AND NOW ON WEBTOON!!
While we would love to keep adding to the archive here on Tumblr, unfortunately, the full brunt of the updates and the workload has fallen directly on me - K-lionheart. I’ve lost crucial artists (to work, school, etc) so I won’t be able to post as widely as I’d like.
I have to keep my focus on making new content and between creating pages and doing promotional posters and so on for the series--especially on what free time I have since I just started a new business--I’m stretched thin enough as it is.
This has made it difficult for me to keep up on Patreon too. but that’s another story.
Honestly, guys, if you have time, please consider becoming a patron or at least just following GoodKitty Comics on patreon. It would make creating this series all the easier on me since I’d be receiving your direct support. Currently, I only have 5 patrons on Patreon and making pennies to the dollar for this series. If I was able to get a little more I’d be able to make more serious time in posting even more exciting content!
So please spread the word! We’d really appreciate it!!
Joel Lamangan, gumanap sa pelikulang 'School Service' ni Direk Louie Ignacio
Ang “School Service” ang ikalawang Cinemalaya movie ni Direk Louie Ignacio pagkatapos ng award-winning film na “Asintado.” Bida sa ‘School Service” sina Ai Ai de Las Alas at Direk Joel Lamangan. At aminado siya, malaking challenge para sa isang direktor ang idirek ang isa batikang dir...
The Swede who moved to Australia learn about ANZAC from daughter
Picture: Kids leaving flowers under “The Lone Pine Tree” at school to commemorate the fallen war heroes of ANZAC.
As a Swede that only has lived in Australia for seven years there is a lot of new history to learn and new public holidays to get used to. ANZAC (Australian and New Zealand Army Corps) day is a public holiday solely held to commemorate and to honor fallen war heroes who served for Australia and New Zealand. So on the 25th of April every year anyone who likes can go to an ANZAC ceremony or watch one of the parades either live or on TV. For me personally, as a Swede but also an Australian citizen I feel proud to belong to a democratic country that in such grand scale honors its fallen soldiers. Even though I do not have any personal relatives related to ANZAC, I would still like to take a few moments of reflection, or in some way send my gratitude towards the fallen ones for their bravery and sacrifice. If it was not for these brave men and women the country I now call my home would not be what it is today.
This year I did spend some time with my Australian family talking about their relatives and what impact an experience like war can have on a person and its family.
It is my personal belief that most people with relatives returning home from war are experiencing the sad fact that the returnee often bears a burden too heavy for someone alone to shoulder, a burden that can change a person's life forever.
At my daughter´s school they talked about ANZAC in their class and as she is being in year one only they did age appropriate things like drawing and coloring in pictures related to ANZAC. She told me how she tried to find a pen that matched the soldiers brown-greenish clothes. They also held an ANZAC day service at school (for parents and students) with some guest speakers who talked about fallen heroes and how important it is to remember what the army fought for and why. By the end of the service the national anthem was sung by everyone and then the kids left flowers under a special pine tree at school. This tree is a symbol and a reference to an original tree that was found at Gallipoli Peninsula at Turkey, which marks the site “Battle of Lone Pine” in 1915.
While my daughter is learning the history of her birth country I am eager to follow her on the journey with hope of understanding my new home a bit better. There are lots of books written on the subject, or if you have less time, watching one of the many Australian war movies might be another way to get a few hints on what might have happened. Maybe the Australian actor Russel Crowe with his “The water Diviner” from 2014 or “Gallipoli” with Mel Gibson from 1981 (and 1989) might be to ones liking (I sure did like The water Diviner, but need to look into Gallipoli myself). Or there is this mini series from 1985 called “ANZACS” with the famous Australian actor Paul Hogan whom we all know from the movie “Crocodile Dundee” from 1986.
While watching a movie I should probably eat some ANZAC biscuits also, a sweet “ bikkie” (biscuit) that gets its characteristic flavour from some of its ingredients rolled oats, flour, sugar, butter and golden syrup. It is said that wives sent these kind of biscuits to the soldiers abroad because they kept for long and wouldn’t spoil during naval transportation. In the army soldiers where also issued a very hard bread substitute referred to as ANZAC tiles or wafers. Every year me and my family buy the commercially made sweet Anzac bikkie if we have not baked them ourselves, it’s a tradition now! There are a lot of great recipes on the internet for those who are interested, I can highly recommend it. When the lovely scent of freshly baked golden brown cookies spread throughout the house you will understand why! So for those of you who are not in Australia but want a little taste of “Anzac Day”, bake a batch of cookies, make yourself comfortable on the couch and enjoy your sweet cookies while the gravity of the film will touch your senses for a while!
Svensken som flyttade till Australien lär sig om ANZAC via dottern
Barnen i skolan lägger blommor under “Den ensamma tallen/The Lone Pine Tree” för att hedra minnet av fallna ANZAC krigshjältar.
Att vara svensk bosatt i Australien i endast sju år innebär en hel del ny historia att lära sig och nya helgdagar att vänja sig vid. ANZAC (Australian and New Zealand Army Corps) dag är en helgdag som hålls för att hedra minnet av stupade krigshjältar som tjänstgjort för Australien och Nya Zeeland. Så den 25 april varje år kan alla som vill delta i en ANZAC ceremoni eller se på en av paraderna, antingen live eller på TV. För mig personligen som svensk, men också som australiensisk medborgare känner jag stolthet över att tillhöra ett demokratiskt land som i så stor skala hedrar sina fallna soldater. Även om jag inte har några personliga släktingar relaterade till ANZAC, skulle jag ändå vilja ägna en stund åt eftertanke, eller på något sätt sända min tacksamhet gentemot de fallna för deras mod och uppoffring. Om det inte vore för dessa modiga män och kvinnor skulle landet jag nu kallar mitt hem inte vara vad det är idag.
I år tillbringade jag lite tid tillsammans med min australienska familj för att tala om deras släktingar och vilka konsekvenser en upplevelse som krig kan ha på en person och dess familj.
Det är min personliga övertygelse att de flesta människor med släktingar som kommer hem från ett krig upplever det sorgliga faktumet att den återvändande personen ofta bär en börda alldeles för tung för någon ensam att axla, en börda som kan förändra personens liv för alltid.
På min dotters skola talade de om ANZAC i klassrummet och eftersom hon bara går i ettan blev det färgläggning av bilder relaterade till ANZAC, saker lämpliga för hennes åldersgrupp. Hon berättade för mig hur hon försökte hitta en penna som matchade soldaternas grön-bruna kläder. De höll också en ANZAC tjänst i skolan (för föräldrar och elever) med några gästtalare som talade om fallna hjältar och hur viktigt det är att komma ihåg vad armén slogs för och varför. I slutet av tjänsten sjöng alla nationalsången och sedan lade barnen blommor under en särskild tall i skolan. Detta träd är en symbol och en hänvisning till ett ursprungligt ensamt träd som stod vid Gallipoli halvön i Turkiet, vilket markerar platsen för ”Slaget vid Lone Pine 1915”.
Medan min dotter lär sig sitt födelselands historia är jag angelägen om att följa henne på resan i hopp om att förstå mitt nya hem lite bättre. Det finns massor av böcker inom ämnet, eller om man har mindre tid, att titta på en av de många australiensiska krigsfilmerna kanske kan vara ett sätt att få några tips på vad historan har att berätta. Kanske den australienska skådespelaren Russell Crowe med sin ”The Water Diviner" från 2014 eller "Gallipoli" med Mel Gibson från 1981 (och 1989) kan vara något (eller åtminstone så gillade jag ”The Water Diviner” men måste själv kolla in ”Gallipoli”). Eller så finns det en mini serie från 1985 som heter "Anzacs" med den berömda australienska skådespelaren Paul Hogan, som vi alla känner igen från filmen "Crocodile Dundee" från 1986.
När jag ser på film borde jag antagligen äta ANZAC småkakor också, en hård och söt "bikkie" (bisquit) som får sin karakteristiska smak från några av dess ingredienser så som havregryn, mjöl, socker, smör och sirap. Det sägs att fruarna skickade denna typ av småkaka till soldaterna utomlands eftersom de höll sig länge och inte så lätt blev förstörda under en sjö- transport. I fält blev soldaterna även tilldelade ett mycket hårt bröd-substitut som kallats för ANZAC plattor eller skivor. Varje år köper jag och min familj hem de kommersiellt tiilverkade Anzac kakorna om vi inte haft tid att baka dem själva, det är numer en tradition! Det finns en hel del bra recept på internet för de som är intresserade, det kan jag starkt rekommendera. När den härliga doften från nygräddade gyllenbruna kakor sprider sig i huset förstår ni varför! Så för Er som inte är i Australien men vill ha ett litet provsmak på vad ”Anzac day” kan innebära, baka en sats med småkakor, gör det bekvämt för er i soffan och avnjut era söta kakor medan filmens allvar får bli er värld för en stund!
