Just nu är jag trött. Väldigt trött.
Första kvällen här blev väldigt sen, av anledningen att... ja, jag var ju på jamboreen. Vem vill sova när man precis har kommit till ett ställe man längtat efter i flera år? Med flera hundra peppade människor som är glada och som jobbar, och som man dessutom är vän med flera av dem. Jag sov inte särskilt mycket eftersom jag också behövde gå upp tidigt (frukosten serverades vid sju och jag började jobba vid åtta).
Att sätta upp skyltar var dessutom ett hårdare jobb än man kan tro. Gå runt på fält efter fält, banka i pinnar i marken, sätta i häftklamrar i pinnarna, gå lite till och bära några pinnar till. Pinnar, pinnar, pinnar. Alltid dessa pinnar.
Andra natten lånade jag ut en del av tältet till en kompis som inte kunde sätta upp sitt på grund av ett plötsligt MONSUNregn. Det visade sig att han snarkade. Mycket. Men nej, jag vill inte skylla enbart på det, jag tror att jag hade sovit dåligt ändå (av någon outgrundlig anledning).
Så, igår var jag inte bara otroligt trött och seg i hjärnan hela dagen, utan flertalet människor kände också att de skulle påpeka att jag SÅG väldigt trött ut. Muntert.
Men, efter diverse omständigheter där jag skulle leta efter Johan som kommit bort (och som natten till idag skulle sova i mitt tält p.g.a. ett borttappat tält, borde jag starta tälthotell?) och tillslut hittade honom, kom jag äntligen i säng (eller sovsäck...). Jag sov otroligt gott tills klockan ringde klockan 7, och snoozade faktiskt till halv åtta. Jag snoozar i princip aldrig.
Idag har det varit bättre, även om jag fortfarande är i rejält behov av en god natts sömn. Så, ett tips från coachen: Ifall någon säger att de snarkar, bjud INTE in dem i ditt tält.
