See, these aren't tears, this is the ocean // These aren't fears, this is devotion
Jag tror att någon kommer att tappa ett piano i huvudet å mig snart, som ett straff för att jag går omkring och är så nöjd med det jag syr. Eller, är det inte så det funkar? Är det OK att bli riktigt, riktigt nöjd med något man själv har åstadkommit?
Idag har jag på mig den här skjortan som jag bloggade om här, när den fortfarande bara var en toile. Och om jag ska vara ärlig, när toilen var färdigsydd så kunde jag ju se att den satt bra... Men var jag så förtjust i modellen egentligen?
Det det lite grova, vita toile-tyget så tyckte jag att urringningen andades “sjukhus-bussarong”, och så är det lite för sent på året med kort ärm, eller hur? Men, nu är det ju så att trots att jag inte är sponsrad av Mönsterfabriken, och de inte har ställt några krav på vad jag ska sy eller så, så vill jag ju gärna ändå sy upp modellerna i riktigt tyg för att kunna komma med en vettig åsikt om mönstret. Och det vet vi ju sen förut - tygkvaliteten är superviktig, den gör hela plagget!
Så jag knatade iväg till Söders Tyger på Hornsgatan och köpte mig ett svart, väldigt tät-vävt men tunt bomullstyg - svart - och så tänkte jag att jag skulle sy upp en “bara för att ha gjort det”. Och vilken jäkla tur det var! Från “präktig sjukhus-bussarong” till en svinsnygg svart skjorta som jag vet att jag kommer att ha jättemycket! Och med en urringning som är “på plats” och inte avslöjar för mycket, men ändå är lagom uppknäppt (utan knappar då, men ja ni fattar).
Modellen har alltså ett ok bak (dubbel- och vändsytt, med stickningar) och ett veck mitt bak. Det har den knäppta skjortan också, men den är boxigare i modellen så jag tog bort det vecket när jag sydde den i riktigt tyg. Den här är mer figurnära så jag behöver vecket, och tycker också att det blir en snygg detalj.
Blusen är något kortare fram än bak, men bara lätt graderad, inte high-low eller så att det känns som om man hade skört. Den har bystinprovningar så att den är lätt formad men inte snäv.
Ärmarna då? Jo dem snodde jag från den andra skjortan! Det är så jäkla snyggt med ärmsprund och manschetter och det är så skönt att kunna knäppa upp och kavla upp ärmen om man skulle behöva. Och kavla upp ärmarna och ta i lite behöver man ju göra emellanåt eller hur? Nu är det inte samma ärmhål och ärmkulle på de båda blusarna, men det löste jag genom att lägga mönsterdelarna på varandra och använda originalärmen upptill och den andra nedtill.
Och ja - må det falla ett piano i huvudet på mig då ‘ra, men jag är skitnöjd. jag har verkligen arbetat den här, top-stitchat alla sömmar, sytt små knapphål och knappar i ärmsprundet och ansträngt mig. Det lönar sig!
