När bristande logik kör skolpolitiken i botten skjuter ojämlikheten i höjden
Den borgerliga regeringens klassmedvetna snedsatsningar inom svensk skola skapar en ojämlik grund för vårt framtida samhälle. Elin Gustafsson formulerar sin frustration i ord.
Det är med sorg i hjärtat jag läser förslag efter förslag om så kallade förbättringar i skolan från dagens regering. Vi håller på att öka klyftorna i våra skolor och göra dem än mer ojämlika utan att någon tycks reagera.
Det är inte hållbart att skapa en skola där en 5:e klassare instinktivt ska veta att denne borde välja till B-språk i högstadiet eftersom detta ger meritpoäng som sedan ökar chanserna att komma in på Universitetet. Jag tycker synd om dessa elever som inte är medvetna om att de val de gör så tidigt i skolgången påverkar deras framtid ofantligt. Det är en klassfråga utan dess like som vi måste ta tag i.
Helt plötsligt slås dessa elever ut av konkurrenter på grund av att de inte råkade välja rätt språkval i grundskolan. Detta är inte rimligt. Vi vill och måste istället skapa en skola där man alltid ska kunna ha alla dörrar öppna, en elev skall inte behöva ta livsavgörande beslut i 5e klass. Man måste få ångra sig, det är så vi fungerar, människor. Vi utvecklas och får nya erfarenheter som därmed gör att vi ibland vill byta riktning och kanske utbilda oss till något annat, detta är helt logiskt och borde vara en rättighet.
Helt ologiskt är också de förslag som lagts fram av utbildningsminister Björklund angående att skolk ska skrivas in i betyget. Syftet med förslaget är som Björklund själv säger att ”skapa mer ordning”. Då ställer jag direkt frågan: Hur kan detta förslag leda till mer ordning i skolan? Det finns inget svar, för det går inte. Att en elev vet att skolket kommer skrivas in i betyget kommer inte göra att denne person skolkar mindre, eftersom det inte är det som är den ursprungliga orsaken.
Kanske borde utbildningsministern titta efter vad det är som gör att så många elever skolkar idag. Kanske borde just det vara viktigare än att skapa en skola där eleverna inte trivs i, för att sedan straffa dem genom att skriva in något så obetydligt i betygen som deras skolk. Detta är för mig helt oacceptabelt och borde inte gå lättvindigt förbi. Det som händer är att elever som uppenbarligen inte trivs i skolan eller av andra anledningar inte går på lektionerna fortsätter att göra så. Det är vår plikt att ta reda på varför dessa ungdomar inte trivs i skolan och förändra det istället, först då kan vi få en jämlik skola.
Slutligen vill jag påpeka att Björklunds skolpolitiska förslag är rent ut sagt löjliga ur ett jämlikhetsperspektiv. Man utgår från en liberal tanke om att alla är från grunden jämlika och missar då hela poängen med intersektionella perspektiv, som tydligt visar att vi alla är olika och således har olika behov vilket är vad vi borde ta hänsyn till.
Elin Gustafsson