#skriverier

[litteraturhistorikeren]

En af mine noveller kommer med i en romantikantologi!! YAY!!

[lostandfoundmap]

Det var en sen natt. I paris hade kvällens karneval nästan dött ut. Det var någon som stod kvar med en liten vackert målad musikalisk maskin, hon gick och letade efter en plats att vila i värmen, om något kanske hade öppet sent en sån här kväll av festivitet. Hon ser en man stå utanför något som såg ut att vara ett café, med en mask på sig. Han har klätt sig mycket elegant i rock, men med gulligt för stora knappar och ett par rundade skor. Hans mun var litet öppen, hans läppar var vackert bågformade och krusade sig sällsynt fint och välbekant i ett leende. Medan hon gick närmare försökte hon tänka ut något att säga till honom. Det var en natt av festivitet, vad skulle hon säga för att göra hans natt meningsfull, tänk om han hade blivit besviken på kvällen, och hade ett ensamt liv. Något.... som vittnade om att hon såg den där sällsynta mjukheten i honom, tänkte hon. Du ser så mjukt intresserad ut, i ljuset från fönstret  är det nästan som om du vore en sällsynt vacker tavla av Maxfield Parrish. Åh, jag tackar, men vad gör du här utanför, ska du inte gå in och se på föreställningen? Är det en föreställning där inne! Ja lyssna nu, kom och öppna dörren med mig sa han och log och hans ögon glimtade busigt och nervkittlande, och i hans ögon kände hon en större föreställning än hon kunde föreställa sig var där inne. De öppnade dörren på glänt båda två och tittade in och hörde en kvinna sjunga, trumpet, cello och trummor spelades. Wow det låter spännande, sa hon. Det ligger på undervåningen, sa han. Ska vi gå in? Han tittade på henne. Spänningen han kände var lite tveksam. Han var tyst ett slag. Jo, vi går in, sa han. De gick in i caféet med röda pinnstolar och några omatchande med vackra dynor som såg ut att vara fina fynd från en antikaffär. Hon skrattade i den mysiga känslan av att gå så nära honom. De öppnade draperiet som hängde som en fyrkant i mitten av caféet för att avslöja en trappa, och över dem stod det Enter. Musiken ledde dem ner och han viskade, du jag tror jag har sett dig någonstans.... rodnade och log brett, hon också och gav honom en puss på kinden som var synlig. När de kom ut på golvet där några dansade, konfetti låg skräpigt och fägglatt runt omkring, och folk satt på pinnstolar och lyssnade på bandet, kände hon som om allting höll på att rasa ner.... Kvinnan som frontade det sjöng högt vid mikrofonen, I got soul like I´ve said a hundred times before, you respect me or you´re walking out that door! Hon skrattade lyckligt, ropade whooooo, och kvinnan såg glad ut och svällde med bröstet. Han tog henne i handen och de började dansa. Hon kuttrade varmt och han med, och han sa, Det var verkligen längesedan vi sågs, vad har du konstnärligen gjort med ditt liv? Åh. Jo jag bor här i paris nu, jag målar och ställer ut, och har skrivit ett antal känslosamma böcker och poetiska verk som publicerats i Storbrittanien. Vad har du gjort? Är du ett musikaliskt geni som hittat ett nytt sätt att använda en gitarr? Åh du trodde på mig, ändå. Kanske jag ska berätta, kanske inte. Jag vill vittna om dina villervallor men ändå inte luras. Du kommer inte luras. Luras av vadå? Om du tycker jag sätter på mig för fina kläder så är det bara det, att jag älskar att ta livet till känslornas högsta vind av sann kärlek! Du satte dig ner, tittade på mig och tog av dig masken. Där sitter verkligen han. Mitt livs största kärlek, han som tittade så mjukt på världen och sken av något fullständigt annorlunda, hur vi skulle hjälpa hela världen, och han behövde min kick! Han sade, du är så vacker i huvudet min kära vän, jag önskar jag kunde ta med dig över kyrkogårdarna av mitt förflutna.... nej jag menar... över tankarna som växt som träd nu, hur livet numera är.....min vän. Jag önskar jag kunde göra det till din kärlek. Han kysste henne. Djupt och med värme som spred sig som rysningar längs med hela ryggraden. Sen förde han händerna längs med där hon ryst, och packade in henne i en nära kram. Hon tittade fram så lystet på kärleken invirad i hans rock. Åh. Åh, åh. Min älskade, min största kärlek som jag alltid önskat jag vore nära. Hur nära vill du gå? Mmm....

[regnskyll]

hjemme diskuterer vi

om det er lyset fra månen eller skjennum gård som lyser opp tåka som henger tjukk over åsen

og om hva pappa skal bruke en nett liten plastboks til, smådeler sier han, skruer kanskje, foreslår jeg

det er fine diskusjoner

[helhed]

Er han det værd?

Jeg skal prøve at undgå at lyde selvretfærdig, for det handler i virkeligheden ikke om mig, men om ham og dig, og dig med ham, igen.

Er han det værd?

Jeg håber det faktisk, for dig og din sjælefred, og dog alligevel ikke, for mig og min, for selv hvis han ikke er, hvad sker der så?

Er han det værd?

Og hvad gør du egentligt, hvis han ikke er det, hvis han igen forsvinder stille fra jordens overflade, og ærlig talt - jeg synes at vide om gentagelser.

Er han det værd?

For jeg var det ikke, dengang jeg flygtede tankeløst, da verdens virkelighed slugte mig helt og aldeles og dens vægt vejede mere end glæde og kærlighed.

Så nu, helt ærligt, er han det værd?

[bd-emari2]

need money. does anyone have any to give away?