Sakta men säkert
Sakta men säkert går saker och ting käpprätt åt pipsvängen, och jag har ingen aning om hur jag skall göra för att vända skutan. Jag vet att jag tänker helt fel, men lyckas inte ändra det hur mycket jag än försöker. Snarare tvärtom, ju mer jag funderar på vad jag kan göra åt mina tankegångar desto mer fel tänker jag. Det är en jävla snårskog av påhittade tankevurpor som jag inte verkar ha en chans att ta mig ur när jag väl är där. Det enda jag kan komma på som hjälper är att inte ge mig in i dylika tankebanor alls, fast det är lättare sagt än gjort. Sluta, sluta och sluta säger jag till mig själv, men inte lyckas jag övertyga mig själv såvärst bra. Jag vet att jag måste, jag har dessutom möjlighet att få tankarna att övergå till drömmar om jag vill - det är bara att lägga sig och sova lite så förändras allt. Men klockan är inte så mycket än, och att gå och lägga mig nu känns inte helt korrekt. Så jag kämpar på med “sluta, sluta, sluta” ringandes i öronen.
