#som vanligt

[zzzora]

Glad Påsk då, för fan 💛

[superfroken]

[modestytreehouse]

An Archive of Our Own, a project of the Organization for Transformative Works

Chapters: 1/1 Fandom: SKAM (Norway) Rating: Explicit Warnings: No Archive Warnings Apply Relationships: Even Bech Næsheim/Isak Valtersen Characters: Isak Valtersen, Even Bech Næsheim, Jonas Noah Vasquez, Magnus Fossbakken, Mahdi Disi Additional Tags: Fluff and Smut, Skandi Smut, Kink Exploration, Light Dom/sub, Porn with Feelings, Post-Canon Summary:

Från början misstänkte Isak att Even inte gick till gymmet för att träna – mer för att umgås och hitta vägen tillbaka till sitt gamla kompisgäng. Men efter ett tag blir det uppenbart att Even faktiskt har börjat få lite muskler. Inte överdrivet stora, nej, inte alls, men han ser liksom... starkare ut.

Och ju längre tiden går, ju svårare blir det för Isak att ignorera det.

av @irazor​ och @modestytreehouse

[tryingtounderstandbrainheart]

Mitt i smeten

Ja... jag står ju typ mitt i livet och vilken väg är jag på väg till..?

De hade ändrat om på vk och de sköna fåtöljerna var nu utbytta mot fler tråkiga stolar. Människorna där är tragiska, trasiga filurer de flesta av dem och mitt i den smeten är jag.

Jag somnade nog 05 imorse. dagen innan var det 07. Stress, oro och känslan av att jag inte har något att stå på och jag famlar. Jag försöker men jag fick aldrig den lärdomen. Jag har ingen trygg famn i mig som jag kan gå till, it's just a karusell av känslor och virrvarr av tankar som jag försöker knyta ner i mina taniga sandpåsar.

"Livspusslet", kallas det visst.

Misstro till min idé gror där och en slags det här kommer aldrig bli nåt bråkar i mig. JAG ska ju göra dehär. Det är liksom inte stabila Lotta eller nån skarp projektledare med erfarenhet av...nä. Jag. Utan pengar och resurser ska jag bygga det som ska vara det jag livnär mig på, på många sätt. No pressure.

Vi ska följa chatGpt:s förslag hur man närmar sig varandra. Säg såhär, gör såhär, en gång i veckan ska ni. ..

Det kan bli bra. Lite som att städningen faktiskt är mycket bättre nu. Men samtidigt så känns det så mekaniskt. Som att man inte längre bara "gör" och det "blir" utan man behöver robotarmar som drar en. Var tog enkelheten vägen? Varför ska jag streta så mot kärlek nu? Det är som att jag byggt en mur och bara...Krånglar.

Det gick så lätt. Det var som en dans. Visst, vi hade stökigt men det fanns en puls och något levande samtidigt. En miljard chanser. Och sen tre till.

Samtidigt så... finns det den där...känslan i mig som säger att han...som han sagt förut att han gjort - backar. Han låter mig ta plats och tänka själv. När man är mästare på andra och rikspisscpsämst på att lyssna på sig själv och sina behov kanske det behövs. Hans kärlek rinner djupare än ...alla floder på den här planeten. I know that.

Kanske måste klykor finnas för att jag ska...få min plats. Kanske ger han mig den, även fast han vet vad det kan innebära. En kärlek som är större än ...nästan honom själv.

LÄTT.

Karins LÄTTA situationer i livet.

Jag försöker stå på mig men det blir bråk och jag har svårt att veta vilken fot jag ska stå på. En del av mig känner att... jag kanske egentligen skulle behöva "hitta mig" och sen komma tillbaka till honom. Starkare, mer jag. Men jag är livrädd för min egen skugga och han har lite min syrgastub i en syrelös värld.

Samtidigt känner jag att där jag är nu är inte hållbart. Jag behöver göra mycket mer jag - still. Även om jag tar steg, har bekanta och försöker vidga närverk osånt så... det tar tid att bygga ett liv. Did not know that när jag flyttade.

Jag vill mest...inte vakna upp och vara 77 och inte haft de häftiga minnena jag verkligen ville ha. Där klämmer skon. Jag vill...Leva. Känna. Skratta på riktigt. Älska på riktigt. Känna i min själ ett...JA.

Samtidigt känner jag mig otacksam. Jag har så mycket. Jag har massa saker jag bara borde se att jag har istället för att de mest står i ett skåp.

Står i ett skåp. Som att jag inte riktigt...som att jag går till poolen men har svårt att hoppa i. Frusen skuldra som inte kunde vara mer tydligt hur jag bara frusit - livrädd för nästa steg. Livrädd för den Karin.

Samtidigt törstar jag som om mina hjärtslag behöver det för att slå igen. Det känns lite som nån stabbar mig när jag återigen hör någon berätta om nåt coolt de gjort.

. .

Jag är en creator, jag är en creator tröstade jag mig med när jag satt därborta idag. Jag kan skapa nytt. Jag har ju egentligen redan börjat med sånt. Jag kanske mest behöver fortsätta att... gå mot mig. Ett tryggt äventyr behöver jag :D. Som är kul, spännande, minnesrikt, skojigt men ändå ...lagom :D Fast ändå liksom lagom på mitt sätt.

O DÄR försvann min inre trygghet igen.

JAJA.

Alla har ju sitt. Jag har ju ben och jag behöver ingen maskin för att andas eller är 82.

I just...don't wanna miss life. och jag vill leva det efter Mina val. När Tobbe spelar schack så tycker han ju det är jättespännande och skitkul . Gör jag saker som är jättespännande och skitkul? Och vad är det...isf för mig..?

ett fett Nej är det på den. alltså jag tycker ju om mitt pyssel och skrivande och whatnot, men jag får för mig att han har roligare än vad jag har.

Jag behöver fortsätta att adda mer sånt jag gillar. Men jag vet ju att han har inget svårt med att veta vad han vill, det är lika naturligt som...det är för mig att vara en i gruppen. Vad vill vi? Lyssna av, känna på rummet vad som behövs, det är naturligt. Så det kanske inte är så konstigt att det går segare för mig att "göra det Jag vill" den här gången. Norra noden i första huset i lejonet ffs.

Horoskopet bara aaah Karin är en sån som lärt sig att inte känna känslor utan att försöka förstå de genom tankar och logik :'(

Det gör att min "kloka beslut" känns sådär...Är det här klokt eller mest logiskt och makear sense? Eller till om med det jag väljer för att jag är scared shitless?

Jag gjorde örhängen idag. Det första fick jag för mig att det skulle vara droppformat och mörkblå pärlor längst ned och turkosa ovanför. Det lät bra tyckte jag. So I did. Men när jag gjorde det va det sååå jävla platt och trist och whatever.

Så jag gjorde om ett. Jag tog ett gäng pärlor i olika färger i handen och sen valde jag pärla för pärla den som jag tyckte mest om där och då. Ingen färgkombo, ingen logik, inget mönster, bara känsla.

SåÅÅåå mycket coolare blev dem. Jag valde bruna nyanser i botten med nåt stänk av orange, vitt och rött. och sen turkost ovanför. I mitten ska det bli nåt rörigt mönster som också har lite svagt hjärtform.

Val Är inte lätta. Inte för mig iaf. Men jag tror ändå på att låta lugnet få tala. Vad...Känns rätt? Vad Behöver jag?

Inte NÅN Annan! Zilch.

Jag behöver få tillåtelse att landa i mig själ(v) och sätta gränser och öppna på det sättet som...känns rätt just nu. Sen är sen. Sen kanske inte ens kommer. Jag kanske ändrat mig då. Vad vill jag och behöver jag NU.

Ta tillbaka makten som jag så gärna tydligen ger bort till den som vill ha den. Den behöver vara min. Den kan inte bero på alla 77 anledningar som alla har. JAG måste hitta det i mig.

Det lugnar mig ändå. Jag behöver liksom inte och SKA inte vara andra till lags för vadå..? Kärlek och uppskattning? Crazy.

Vill man mig väl fattar man att jag behöver tid att tänka och känna och resten får bara...sätta sig i baksätet och hålla snattran.

Stress gynnar inte mig. När jag BESTÄMDE mig för att flytta till Malmö och verkligen göra det så var det i det lugnaste lugnet. Ok, let's do this. Så va det med inomhusfallskärmsgrejen också faktiskt. Båda de var powerful things.

Det kan nog handla om att faktiskt våga se mig också. Att visst, jag vill ha häffiga minnen och äventyr men jag behöver Också massa lugn. Att just nu vill jag inte ut i världen och leva loppan. Kaaaanske zipline. Kanske dressin. Men att snickra ihop ett klaffbord och att få måla om min cykel? Att puttra vidare med hemmabyggda Hjärterum och se det växa...?

JA.

Tror jag behöver se att det ändå...finns en grund att stå på. Inte jättesexy alla gånger men den är min och jag kör på det.

[myfriendisinternet]

Som vanligt - Den svenska björnstammen

[mariekexet]

[happynhungry]

Sanningen väger lätt som en fjäder, borta med vinden hejdå

Den svenska björnstammen, som vanligt

[protesfabrikens-blog]