Barn gör ett hem dubbelt så fridfullt - när de sover
Jag har gjort två val i livet som inte alla riktigt kan förstå har jag förstått. Den ena är att jag aldrig ägt en bil – mycket för att jag aldrig riktigt behövt en bil, men på senare år med klimatkriser och extremväder har det också varit något ett ställningstagande. Istället har jag valt att hyra bil de gånger det verkligen behövts en bil och vardagen inte fungerat annars. Val nummer två är att…
För drygt 3 månader sedan gjorde min man en sterilisering eller vasektomi som det ju också heter. Något som vi småpratat om i några år, men
Inga farhågor besannades. Allt är precis som vanligt efter min mans sterilisering. Så nu är det fritt fram här hemma.
Kan rekommenderas om ni är färdiga med barnproduktionen! :)
Jag är besviken, ledsen och arg på en nivå som jag inte riktigt kan beskriva. På regeringen, på riksdagen, på socialutskottet, på alla de som lovade att ta tag i det, göra något åt det.
Idag har regeringen gått ut med lagförslaget angående bestämmande av juridiskt kön som de ska lägga fram i vår. Kraven på att den som genomgår juridiskt könsbyte ska vara svensk medborgare och ogift ska slopas, men tvångssteriliseringen kommer att finnas kvar. Anledning förklaras med att "Det är viktigt att vi står fast vid försiktighetsprincipen och inte rusar iväg med lagstiftning. Den här frågan behöver vi titta lite djupare på." Anders Andersson, KD:s ledamot i utskottet enligt DN idag.
Hur kan de göra så här? Hur går det här beslutet alls att försvara? Hur kan de tycka att frågan om huruvida det ska fortsätta finnas tvångssterilisering i Sverige är något som behöver vidare utredning? Förutom att flera partier går emot sina egna partibeslut och löften till transsexuella, så är det vansinnigt och omänskligt! Förstår de vad det är de utsätter oss för? Det är en kränkning av rättigheter och integritet. Det går emot vad Sverige så stolt påstår att de står för.
Jag erkänner gärna att jag är partisk. Visst reagerar jag starkare för att det drabbar mig! I höstas frågade min utredningsläkare om jag vill skicka in mina papper till rättsliga rådet, alltså de som bestämmer om jag ska få göra ändringen av mitt juridiska kön. Efter lite diskussion kom vi fram till att det inte var någon idé, eftersom jag i alla fall inte tänker sterilisera mig. Varför skicka in en ansökan när jag ändå inte tänker uppfylla kraven? Visst var det lite nedslående att veta att jag skulle kunna bli klar nu, men i stället behöver vänta på en lagändring. Men det var trots allt inte så farligt. Jag hade nämligen stora förhoppningar om att den där lagändringen inte skulle dröja så länge. Bara ett regeringsparti och ett riksdagsparti var emot det, och många andra hade lovat att det inte skulle få hindra beslutet. Inte ska de behöva ta mer än ett och ett halv år eller så, tänkte jag. Drömmande har jag börjat fundera över den stora fest jag skulle vilja ha den dagen min juridiska ändring går igenom. Då när lagen har ändrats och jag kan göra det utan att vara steriliserad.
Jag har sagt att jag kan vänta. Två år ungefär, sade jag, om ingenting hänt då så måste jag fundera igen över steriliseringen. Men idag känns det inte som ett alternativ. Att göra en sterilisering skulle för mig vara ett nederlag. Det skulle vara att ge med mig och sluta slåss för rätten att vara jag. Jag vill inte.
Jag tänker inte förklara för er varför jag inte vill sterilisera mig, varför jag inte skulle göra det om det var frivilligt. Frågan ska aldrig vara varför jag INTE vill göra ett medicinskt ingrepp, som i det här fallet inte ens är medicinskt rekommenderat. Frågan, om någon, ska vara varför jag vill. Och för mig är den enda anledningen just nu för att få rätt juridiskt kön. För mig är det inte anledning nog.
Jag vill ha ett nytt juridiskt kön. Rätt juridiskt kön, om nu ett sådant finns. Jag vill våga åka utomlands med mitt pass. Jag vill få hem rätt reklam. Jag vill delta i rätt undersökningar. Jag vill att allt det där som går efter personnummer ska vara anpassat för mig. Som det är nu tittas det snett på mitt ID-kort. Det skulle inte förvåna mig om någon sade att det inte var mitt. Jag hatar att behöva förklara varje gång någon ser mitt personnummer och undrar. För att inte tala om att jag vill känna mig hel, välkommen i det svenska samhället, skyddad av svensk lag.
Hur VÅGAR de stoppa ett sådant lagförslag? Hur vågar de låta bli att ens göra lagförslaget? Hur vågar alla som sagt att de ska stå upp för vår sak bara ge sig vika så? Hur kan de? De borde inte ha rätt att stoppa våra liv på det sättet. De borde inte ha rätt att hindra oss från att vara dem vi är. De borde inte kunna tvinga oss att genomgå sterilisering för att få rätt personnummer. Men det kan de. Det gör de.
