Jan 23, 2016
seen from United States
seen from United States
seen from Japan
seen from United States
seen from Iraq
seen from Australia
seen from Netherlands
seen from United States
seen from Singapore
seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from United States
seen from Yemen
seen from United States
seen from Germany
seen from United States
seen from China
seen from United States
hello MTV welcome to my club 😎 hoho skojar, men ville skryta lite och säga att jag finally hat flyttat hemifrån och nyss har fått i ordning allt och de känns super. så om nån vill komma och mysa/hänga/kolla på modern family så är de helt ok. bara skicka ett meddelande, älskar att lära känna nya människor. (hahah ne de gör jag inte pga social fobi och ångest men om du tar första steget typ 12 gånger så är jag ganska chill) puss finisar, ha en fin kväll.
jag är inte lycklig. alltså jag är verkligen inte det. försöker verkligen så mycket. tog studenten för 3 månader sen. har skaffat jobb och lägenhet. och jag är stolt. men jag är så långt ifrån lycklig man kan vara. allt gör bara så otroligt ont och jag vet inte vad jag vill. vet inte vad jag inte vill. jag har kommit långt, men ändå så har jag alla dessa mörka moln, hjärnspöken, självskadetankar och ångest. som liksom sitter fastspikat i mig. det är som min mage är fylld med taggtråd istället för tarmar, som mitt huvud innehöll åskmoln istället för en hjärna, som mitt hjärta var utbytt mot ett svart hål. jag hatar allt min hud täcker, och allt som gömmer sig under. vill bli av med det. jag är så ohumant trött i kropp och själ. jag ORKAR verkligen inte kämpa mer. för efter 8 år med att må såhär så ser jag inte meningen med att fortsätta. jag vill inte vakna upp om 8 år, med samma klump i magen, samma söndergråtna ögon och kolla tillbaka i min dagbok. jag vill inte vakna upp om 8 år och läsa att det inte blivit bättre. att jag inte blivit bra. jag bryter totalt ihop. psykiskt. fysiskt. på alla sätt som finns. det känns som de sista tårarna är fällda. det känns som jag är klar, som jag har kämpat klart. man kanske inte ska vinna alla krig. och det här var verkligen inte mitt att vinna. skillnaden mellan nu och då, varför jag inte orkar kämpa mer - idag när jag skrev i min dagbok. skrev jag "jag ville". jag ville bli frisk, jag ville bli något, va någon, ha någon. jag ville kämpa. nu vill jag inte. jag kan inte. jag har försökt med allting. det går inte. förlåt.
glöm aldrig det.