Jag är knappt allmänbildad eller är godkänd i Svenska, så håll i hatten för mina texter lär vara fulla av grammatiska fel om ni nu är måna om sånt.
Min prio är att få ut orden ur hjärnan och pussla ihop tankarna. Inte att försöka bevisa att jag duger med hjälp av perfekta meningsbyggnader eller vetskapen om skillnaden mellan punkt och kommatecken.
Det krävs mycket mod från mig att våga posta mina texter då jag alltid sett mig som mindre värd och dum p.g.a min bristande grammatiska förmåga.
Det är något som gjort att jag alltid dragit mig undan att argumentera och prata om problem i min vardag eller fan, bara prata/skriva rent allmänt.
Det sitter fan så djupt i mitt inre att jag mår illa så fort jag skriver något, eller dela mina texter. Rädslan av att bli hånad. Av att veta att saliverande folk tar printscreens på ens stakande ord och hånar på facebook, på bloggar, irl utan skrupler och empati.
Mitt värde definieras av mig. Mina känslor, mina egenskaper, min förmåga att stå upp för skit i världen, min förmåga att lyssna på andra och ta in det dem säger, min förmåga att kunna ställa mig upp igen trots av att ha blivit sparkad till marken. Där kan vi snacka värdefulla grejer.
Mitt värde definieras INTE av min felande svenska. Mitt värde definieras inte av DIG. Folk ska fan rannsaka sig själva innan de dömer ut andra.
