OM DU HJÄLPER MIG EN GÅNG TILL SÅ SLÅR JAG NER DIG
Igår gjorde jag mitt experiment på dansgolvet under mitt dj-set på Yoko. Jag drog på den hemliga startsignalen och mina allierade röjde lite space på golvet och skapade en sån där dansring ni vet, som ens kompisgäng brukar göra ute på klubbar. Här blev det en sån bland en massa folk som inte kände varandra, och typ alla turades om att gå in i mitten och freaka loss. Särskilt stort tack till Li och K Sun som tog på sig att dra igång dansbattlet!!! Och tack till Hanna och Andreas och Viktor och Magda och Mirre och Sakari och alla andra som också stompade på där i ringen! K Sun bytte av mig bakom spelarna en stund också, så att jag kunde göra bort mig lite jag med. Sparkade av mig träskorna och vevade igång där i mitten. SÅ SJUKT ROLIGT! Ca såhär känner jag för er alla idag:
Jag spelade aslänge och en massa folk kom fram och sa att jag var grym. Då kände jag mig grym, så enkelt är det. Ha! Magda ba: >>Asså Lovisa du har fått folk att dansa som inte har dansat sen 2010<<. Ha!
DOCK är jag tvungen att rapportera en typisk sak som hände mig och som jämt händer brudar som djar: det satte sig en >>skön kille<< ca 1 cm från skivspelarna. Han diggade musiken. Han hade feeling. Han lutade sig lite över utrustningen och började följa med i luften med handrörelser medan jag letade efter cuepunkten i låten jag skulle slå in. Han satt där och vevade i luften, TILLSAMMANS med mig, gissar jag att han upplevde det som. Sen började han helt sonika att ratta på mixern, t.ex. på diskanten, jävligt illa också, och väldigt bestämt och självklart sådär. Jag sa: >>LÄGG. AV. LÄGG AV.<< och slog iväg hans idiotiska händer. Han satt kvar en stund, och såg eventuellt förolämpad ut, har alltså inga belägg för detta eftersom jag koncentrerade mig på att spela och vrida tillbaka diskanten som han dragit på max, men i alla fall satt han kvar en stund. Sen reste han sig och gick.
Observera alltså att detta inte är en grej som är helt sjuk eller ovanlig eller... ja inte vet jag, otur. Det är tvärtom mer regel än undantag att snubbar kliver fram och tafsar på utrustningen, kommer med >>tips<< och/eller pratar väldigt mycket medan en spelar, helt utan att reflektera över att en kanske är upptagen med att spela.
Och så den här då! Haaaaaaaha, eller, blaaarrrgghhh: Emma och jag spelade på Jazzhuset i höstas. Pga kassa högtalare och nonexistent bashögtalare whatsoever, lät det skit. Jag lyckades skruva till ljudet så att det lät mindre skit än innan vi gick på, men det lät skit. Och så kunde vi inte höja utljudet så mycket som vi ville heller eftersom örat på väggen lyste rött och vakterna hängde över oss och sa åt oss att sänka hela tiden. Kort sagt, det lät skit och lite för lågt pga skäl. På dansgolvet klev det omkring en lång snubbe som sökte ögonkontakt med oss hela tiden. När vi råkade ge honom det, viftade han uppåt med armarna/händerna och signalerade: Asså höj ljudet. Vi ignorerade honom givetvis men det lät han sig inte bekommas av utan fortsatte veva på ett mycket utstuderat vis hela spelningen, märkbart irriterad.
OSV ETC. Jag kommer fortsätta rapportera om sånt här, för att det är så jävla viktigt att berätta. Jag kommer aldrig någonsin att TA sån här skit, aldrig förlika mig med att KILLAR ÄR SÅNA, aldrig gilla läget, aldrig tagga ner och aldrig sluta ta illa upp.
Däremot kommer jag att ordna klubbar och spelningar utan snubbiga besökare. Jag vill ordna klubbar där endast feminister som också agerar som feminister är välkomna.
Helvete vad ni skall dansa.
L.O.V E. från
Feministpsykos/Lillebror/Kråkan/Kokodjuret/Häxi/Förkröken
